Dr Da Capo Tittar Tillbaka På Black Sabbath Del 1

Ibland tycks det som av vissa kallas ödet, samverkar på ett sätt som gör att historiens gång ändras. Berättelsen om Black Sabbath hade kunnat ha tagit slut innan den ens hade börjat, men istället tog händelser utvecklingen åt ett nytt håll.
De som kom att bli medlemmar i denna beryktade och berömda grupp, bodde alla i Birmingham-förorterna Aston och Handsworth. Birmingham var och är ett ställe man helst åker igenom, och där man lönearbetar i den tunga industrin som är förlagd där för sitt uppehälle. John ”Ozzy” Osbourne , Terence Michael Joseph ”Geezer” Butler, Anthony Frank ”Tony” Iommi och William Thomas ”Bill” Ward var fyra av dessa som kunde slutat som löneslavar på en fabrik som långsamt sög livskrafterna ur dem, men de närde en dröm om att spela musik och få komma därifrån och det var räddningsplankan. Innan Ozzy hade hittat kärleken till musiken, hade han till exempel försökt sig på en kortare och inte så framgångsrik karriär som inbrottstjuv. Gitarristen Tony Iommi spelade t ex i bandet Rockin’ Chevrolets och senare i Mythology, det senare kom att bli bandet som utgjorde en del av grunden till Sabbath då det var där han mötte och spelade med Sabbaths framtida trummis Bill Ward för första gången. Redan tidigt spelade Iommi ”bakvänt” dvs med högerhanden på gitarrhalsen, vilket var ovanligt på den här tiden. Det gav honom en speciell stil som gjorde honom unik. En annan detalj som gjorde honom unik, var att han saknade fingertoppar på två av högerhandens fingrar. Istället hade han två konstgjorda fingertoppar. Redan som 17-åring hade han förlorat dessa i en fabriksolycka och hade övervägt att ge upp gitarrspelandet. Hade det inte varit för en musikintresserad chef som visade honom att det gick att spela gitarr utan fingertopparna genom att visa och spela Django Reinhardts inspelningar, hade han antagligen slängt in handduken. Den nya inspirationen han fick från denne multitalangfulle jazzgitarrist, plus att han såg att det fanns en väg fram tog honom just den nya väg jag talade om i början. Han började helt enkelt om från början och startade sitt gitarrspelande från början där han spelade med konstgjorda fingertoppar. Tony Iommi hade därmed lagt grunden till sitt unika gitarrspel som kom att bli ett av gruppens signum.
Gruppen Rare Breed utgjorde den andra grunden till det som kom att bli Black Sabbath. Geezer Butler och Ozzy Osbourne var två av medlemmarna, men man hade interna problem och bandet var snart historia. Ozzy hade därför satt ut en annons där han skrev: ”Ozzy Zig needs a gig – has own PA”.
Första mötet mellan Tony Iommi och Ozzy Osbourne blev dock nära nog slutet innan allt hade börjat. De båda upptäckte att de hade gått i samma skola och att Tony Iommi var den som hade mobbat Ozzy på rasten som tidsfördriv och kompensation för sin otillräcklighet i skolan. Ozzy hade fortfarande inte glömt och Tony tyckte fortfarande inte om Ozzy efter alla dessa år. Därför höll första mötet på att sluta med att Tony hade vänt på klacken och gått därifrån. Till sist hade de fyra dock sammanförts men fortfarande saknades ett bandnamn. Polka Tulk Blues Band blev det första namnet. Ett kanske inte helt lyckat namn kan man tänka sig, men det blev värre av att det kom från ett billigt talkmärke Ozzys mamma hade i badrummet. Den första uppsättningen innefattade dessutom slidegitarristen Jimmy Philips och saxofonisten Alan ”Aker” Clarke. Snart hade de två extra medlemmarna försvunnit ut ur bandet och med dem ändrades bandnamnet till Polka Tulk som lät lika omöjligt och istället ersatts med det klatschiga namnet Earth. Problemet var bara att Ozzy hatade namnet. Bytet av namn innebar också att Tony Iommi hastigt lämnade bandet för att för ett kort tag spela med Jethro Tull, men missnöjd med ledningen av gruppen återkom han till Earth redan efter två månader
En dag när Geezer Butler var på väg till bandets replokal, hade en lång kö bildats på andra sidan gatan till en lokal biograf. Filmen de köade till var den Mario Bava-regisserade filmen Black Sabbath med Boris Karloff i huvudrollen. Han blev förundrad över hur folk kunde betala för att bli skrämda och började diskutera detta med de andra när han väl var inne i lokalen. Parallellt med detta skrev Ozzy Osbourne och Geezer Butler på texten till vad som skulle komma att bli låten Black Sabbath, medan Tony Iommi filade på ackorden till låten. Både Butler och Iommi hade läst och låtit sig inspireras av Dennis Weatleys böcker om ockultism, och därför blev ackorden inspirerade av denna strömning och av så kallade djävulsackord som skapats av munkar på 1300-talet för att locka fram djävulen. De djävulska tonerna och det mörka innehållet hade styrt bandet i en ny musikalisk riktning där det övernaturliga och ockulta var centrala teman, och därför kom namnet Black Sabbath på tal. Det var också en musikalisk riktning som gick helt emot tidens trend med hippie- och lättpopsideal. Snart hade det nya namnet etablerats och Ozzy hade fått sitt eftertraktade namnbyte.


Black Sabbath tidigt i sin karriär

Bandet hade nu ett eget sound, ett roligare bandnamn men inget skivkontrakt. De hade inlett arbetet med att ro ett sådant i land och i slutet av 1969 kontrakterades man av Philip. Debutsingeln ”Evil Woman” – En cover av gruppen Crowe’s låt – släpptes 1970 på Philips underlabel Fontana. Debutalbumet Black Sabbath släpptes en månad senare på fredagen den 13:e februari vilket naturligtvis var uträknat. Skivan tog två dagar att spela in, tre dagar att mixa och producerades av Rodger Bain. Arbetet hade satts igång i november 1969 och var ett budgetjobb, fem dagar i studion in med bandet och sen när de var klara nästa band för inspelning.
Albumet blev en kommersiell framgång och nådde som bäst åttonde plats på den Brittiska albumlistan.  Ännu större framgång var dock att än idag anses skivan vara startskottet på all metal-musik, frön till stilar som doom och goth kunde spåras redan här och det anses allmänt att med denna skiva föddes Heavy Metal-scenen.


Omslaget till debutskivan Black Sabbath från 1970 som har blivit så legendarisk

Skivan hade gett bandet blodad tand och redan i juni 1970 sattes arbetet igång att spela in uppföljaren. Medlemmarna ville att albumet skulle ha titeln ”War Pigs” efter en av låtarna, men bandets amerikanska skivbolag Warner vägrade att gå med på detta eftersom titeln alltför mycket anspelade på det pågående Vietnam-kriget vilket inte var någon hemlighet att bandet var emot. En annan låt på skivan – ”Paranoid” – fick därför bli den som gav också albumet dess titel. En liten trivia om den låten var att den var den sista att skrivas och spelas in. Bandet hade inte tillräckligt med låtar vilket upptäcktes i sista minuten, och därför sattes ett febrilt arbete igång i studio att skriva den. Sången blev bandets dittills största framgång då den blev en monsterhit med sitt mörka budskap och sina nattsvarta ackord. I september 1970 släpptes den Rodger Bain-producerade plattan och den blev återigen en säljframgång, mycket tack vare titelspåret som blev så stort. Också albumets andra singel, ”Iron Man”, blev en stor hit. De två låtarna gjorde albumet legendariskt och svingade upp bandet i den absoluta rockeliten, men de stakade också ut bandets odödlighet eftersom de är stora, legendariska och klassiska än i denna dag.

Bandet var nu ett av världens mest framgångsrika grupper, miljonsäljande album och höjda gager för spelningar gjorde att pengarna strömmade in.  Med pengarna kom tyvärr också problemen, det stavas d-r-o-g-e-r. Kokain, qualud, LSD, amfetaminer och en del annat var det som i en ständig ström hamnade i magarna och huvudena  på medlemmarna. Som den erfarne eller påläste kanske vet fungerar ett intag av dylika piller till en början, men till sist börjar det äta den stackars brukaren från ändalykten och upp. Redan sex månader efter albumet ”Paranoid” satte inspelningarna igång av bandets tredje platta. I juli 1971 låg ”Master of Reality” på skivaffärsdiskarna. Om titeln på skivan var ironiskt avsedd eller ej med tanke på drogintag kan jag inte svara på, men det är onekligen en twist på det hela.
Också skiva nummer tre hade producerats av Rodger Bain och har av eftervärlden kallats det första stoner-albumet. Det ni Kyuss, Monster Magnet och alla andra. Skivan har också blivit känd för ett delvis nytt sound som hade sina rutiga och randiga skäl. Tony Iommi hade upplevt allt fler problem med sina två avklippta fingertoppar och orkade inte alltid med motståndet i strängarna på gitarren. Han stämde därför om sina gitarrer till C-dur för att få mindre motstånd i strängarna. Geezer Butler var naturligtvis tvungen att också han stämma om och tillsammans skapade de därmed ett helt nytt sound som lät mer mörkt än någonsin och dessutom sluddrigt. Resultatet blev ett mer ondskefullt ljud än tidigare och gruppen omgavs nu av ständiga rykten om djävulsriter och avgudadyrkan. En situation som bandet exploaterade genom att bära upp- och nedvända kors runt halsen samt fortsätta att skriva texter med ockult innehåll. Skivan följdes upp av en världsturné men det var ett slitet band som gav sig ut på vägarna. Visserligen höll drogerna bandet uppe, men som jag nämnde tidigare så kommer det dubbelt upp i slutänden istället där orken är som skriven i vatten.  Precis detta hände nu och bandet beslöt sig därför att ta en välbehövlig semester efter att turnén var avslutad.
I juni 1972 återförenades bandet i Los Angeles för att påbörja arbetet med ytterligare en skiva. Den här gången hade dock den hemska sanningen hunnit upp bandet, de var utbrända och det enda som fick dem att fungera var mer och mer droger vilket bara ledde till strul och konflikter. Bill Ward höll på att få sparken för att han nära nog vägrade och inte kunde spela in trumslingan till låten ”Cornucopia” och istället trösta sig med än mer droger. Han lyckades till sist att spela in slingan men bemöttes med ryckningar på axlarna från de andra istället för erkänsla. Han har i intervjuer erkänt att marken gungade under fötterna. Det blev inte bättre av att bandets ursprungliga plan att kalla skivan ”Snowblind” stoppades av skivbolaget och ersattes med den lama titeln ”Black Sabbath Vol. 4”. Anledningen var återigen kontroversen kring titeln, som inte handlade om impopulära krig utan denna gång refererade till drogen kokain. Det gick till och med så långt att låten ”Snowblind” var tvungen att spelas in igen på skivbolagets direkta order då Ozzy altför tydligt hade sjungit ordet ”cocaine” i ursprungsversionen.


Skogsmetall (mitt öknamn på Black Metal och Doom) långt innan den uppfanns

Albumet släpptes i september 1972 och innebar en stiländring då man börjat experimentera med instrumenteringen. Skivan hade dels ett mjukare anslag med en låt som ”Changes”, man hade också orkesterarrangemang och använde sig av melotron för första gången. Skivan följdes upp av en omfattande turné som omfattade USA, Europa och Australien bland annat, men det myckna turnérandet hjälpte tyvärr inte upp gruppen i den situationen de befann sig i med droger och annat. Tvärtom, det hjälpte bara till med att göra saker och ting än värre. Black Sabbath var en grupp som sakta men säkert gled utför trots att allt annat gick uppför.

Fortsättning på detta avsnitt följer inom kort i storyn om Black Sabbath andra delen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.