Micheles Kindh återvänder till Federico Fellinis ”La Dolce Vita”

Federico Fellini – La Dolce Vita

@@@@@

AnitaEkberg,LivingLaDoldeVita

Borglighetens diskreta dekadens och den societet som har alldeles för mycket pengar och alldeles för mycket fritid lockas av det ständigt moderna utelivets fällor. På ett sätt är denna ljuva mästerliga film som inte har en egentlig handling utan är en serie episoder där vi helt enkelt följer skvallerjournalisten där en av världens bästa skådespelare någonsin, Marcello Mastroianni som just journalisten Marcello. Det är en bländande filmisk uppvisning i hur tomt det rika livet kan vara. Det finns i mellanutrymmena dock känslor som spräcker upp lyckans fasader borglighetens rika människor försöker bygga upp runt omkring sig.

Filmen är också Federico Fellinis egen uppgörelse med den pressetik han själv som humorist och satirtecknare började sin yrkeskarriär innan filmen tog vid och över hans yrkesval. Hela filmen ”La Dolce Vita” är en fresk som målas i milda ironiska blinkningar åt Italiens efterkrigstid då fascismen har fallit men fortfarande måste man se hur Italiens kulturella arv skall bevaras. Fellinis öppna kärlek till klassisk amerikansk film finns tydligt med i referenserna till Fellinis öppna konstnärliga intressen.

la-dolce-vita_784x0

Som film betraktat kan man se ”La Dolce Vita” som en motpol mot den mera neorealistiska filmen som företräddes av till exempel Roberto Rossellinis ”Rom Öppna stad” som Fellini skrev manuskriptet till. Man kan se Federicos hela gärning som just en filmare som ville ge livet ljuset åter men dock ej för att värja sig inför det svårmodiga i tillvaron. För melankolin vilar där mitt bland festerna och upptågen då Marcelos privata liv har drag av en opera buffa fastän utan talsång. Nino Rotas filmmusik förhöjde ofta Fellinis budskap eller sceniska framställan då både musik, ljus, skuggor och rörelse blev ett fundament att luta sig emot. På DVD finns filmen i en snygg förpackning med en bild av Anita Ekberg i fontänen. Hon blir i filmen den levnadsglada svenska skådespelerskan som driver omkring och tröttnar på sin makes stelhet, hon vill leva och känna livet genom sin andedräkt och låta livets orkan  blåsa  och skapa en känsla av just livets mångfald.

220px-La_Dolce_Vita_(1960_film)_coverart

Hela ”La Dolce Vita” har en känsla för det inledande sextiotalets modernitet i mode och design. Filmen känns modern på ett för mig ljuvligt sätt. Filmen bländar oss åskådare med sin energi och oupplösliga tillstånd av livet och tillvarons yttersta extremiteter möter upp en salongsborglig soaré där vi alla sitter ned till bords och låter av smaka av livets goda eller bada i Nicola Salvis berömda fontän Fontana di Trevi. En film som spränger gränser och moraliska normer vi ser religionen fjättra oss i på gott och ont.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *