Micheles Kindh om Albert Camus

Min kärlek och och beundran inför Jean Paul Sartre skymde min läsning av både Arthur Koestler och framförallt Albert Camus litteratur – bägge dessa författare ingick i kretsen kring Jean Paul Sartre och Simone de Beauvoir. Men det fanns så många orsaker varför Albert Camus till slut bröt med Sartre. Det handlade om att Sartre var kritisk men mild mot kommunismen medan Albert Camus såg kommunismen som en religion. Samma kritik som Sartre framförde hade också Arthur Koestler efter sin brytning med det franska kommunistpartiet.
Albert_Camus,_gagnant_de_prix_Nobel,_portrait_en_buste,_posé_au_bureau,_faisant_face_à_gauche,_cigarette_de_tabagisme

Albert Camus som föddes i Algeriet under den franska överhögheten där. Innan landet blev fritt genom sitt befrielsekrig tog Camus ställning för både araberna och berbernas ställning gentemot franska överheten. Han menade med sitt ställningstagande att om Frankrike menade något med sitt jämlikhetsideal och medborgaranda som universal idé, borde de visa upp den andan i kolonin Algeriet.

Albert Camus var vänsterhjälten som inte bara gav sitt stöd åt Algeriet utan var också med i motståndsrörelsen under andra världskriget i Frankrike under ockupationen. Han var emot alla former av diktatur oavsett politisk färg precis den hållning jag själv har i frågan – diktatur är alltid diktatur trots politiska färgens ideologiska hemvist. Jag beundrar Albert Camus för att han alltid skapade sina romaner och dramatik till en form av konsekvens av de karaktärer han skapade. Filosofiska frågeställningar gav mig som läsare något att fördjupa mig i och inför mig själv försöka förstå varför handlingen fick den konsekvensen vilket gav olika handlingsmöjligheter. I romanen ”Pesten” leder händelserna i den av sjukdomen drabbade staden till ett olyckligt slut och i ”Främlingen” är det ett mord som drar in huvudpersonen i en serie omständigheter där slutet också där blir tragiskt. Huvudpersonen i ”Främlingen” betraktar sitt straff och rättegången som något utanför honom själv. Han ser allting, registrerar men allting förblir ändå som en teater där ingenting berör honom.

Här visar Camus tomheten inom människan som leder till ångest. Det var det som Albert Camus i sina filosofiska verk såsom ”Myten om Sisyfos” förstod där han ser den aktive människan sakta brytas ned. Självmordet blir till sist den enda men förkastliga utvägen som alltid leder till fel konsekvenser. Vi måste istället som han ser det lära oss att leva och hantera ångesten.
Albert Camus skriver i sina böcker oavsett vilken form han väljer, om den existensiella frågan om människans plats i samhället och varför våra relationer leder oss till andra slutsatser än det vi från början kanske hade tänkt oss.
Albert Camus

”Människans revolt” är en annan stilbildade essäbok om människans villkor i vår tid. Jag förälskar mig i de verk som tar frågan om var vi befinner oss på allvar. Albert Camus är en storslagen författare som har en plats i mitt hjärta där han numera ersatt Jean Paul Sartre som min favoritfilosof.

Det kom sig att jag började läsa de flesta av Albert Camus verk som finns översatta på svenska för att återigen åtnjuta hans språksinne och insiktsfulla sätt att beskriva världen ur sin humanistiska omvärldsbeskrivning. En författare för världen att uppleva alltid och i evighet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *