Nya recensioner av Micheles Kindh

The Decemberists – What a Terrible World, What a Beautiful World
@@@@
profile

Colin Meloy är sångare, författare och multiinstrumentalist och leder Portland, Oregons stoltheter The Decemberists. Vars nya skiva har kommit och uppvisar bandet från dess mest subtila och finaste moment av sofistikerade poetiska poplåtar. Låtarna är genomgående av hög kvalitet och fina målande texter som väcker upp emotionella känslor som om undertecknad läste en roman. En av årets finaste akter.

Bettye LaVette – Worthy
@@@@
BETTYE LaVETTE
Enda sedan hennes bästa skiva ”The Scene of the Crime” där både Drive-By Truckers backade upp henne med Patterson Hood, plus fadern till Patterson, David Hood och Spooner Oldham i sättningen som blev min favorit under 2000-talet men så har producenten Joe Henry producerat bra album också med Bettye LaVette. Den nya skivan innehåller suveräna råa soulballader och svängiga tolkningar av låtskrivare av rang såsom Mick Jagger & Keith Richards, Bob Dylan, John Lennon & Paul McCartney, Mickey Newbury, Beth Nielsen Chapman & Mary Gauthier och hon gör det utan tvekan på sitt alldeles eget sätt. Både soft och hård southern soul som hon spelade in på Stax-studion förr om decennierna. Bettye LaVette är snart sjuttio år gammal och vet hur man fraserar med samma kraft i rösten som hon alltid haft. Fast nu är hon bättre än någonsin.

Amazon -Sky City
@@@@
115125-be65344b161848e78e28aeeeb9c0dd1a

Här har vi en rad med svenska artister som tillsammans bildar gruppen Amason. Bandet består av Gustaf Ejstes (Dungen), Pontus Winnberg (Miike Snow),Amanda Bergman (Idiot Wind/Hajen),Petter Winnberg (Little Majorette) och Nils Törnqvist (Little Majorette) spelar sjuttiotals mjuk softrock som man kan säga landar mellan John Lennon, Fleetwood Mac och The Eagles.Men det handla rknappst om epigoner utan en ganska självklar popgrupp som råkar spela i olika band men här kollektivt gör det ultra snygg smart pop eller softrock. Egensinnigt och snyggt på samma gång som det är mäktig pop. Jag faller furiöst för helheten av deras låtprojekt. Nu hoppas att denna konstellation blir långvarig bekantskap. Ett av de bästa svenska album just nu.

The Waterboys – Modern blues
@@@
En gång i tiden var jag verkligen förälskad i den musik Mike Scott och hans Waterboys spelade in eftersom deras musik kunde stå mellan Bruce Springsteenrock och irländsk folkmusik som hade själ och formen av stegrande väl utpräglad musik. Från rockskivan ”This Is the Sea” till den som jag utan att tveka kan kalla för mästerverket i deras discografi ”Fisherman’s Blues” som alla skivor tyvärr måste mäta sig med. men den är ofrånkomlig i 80-talets musikklimat, eftersom deras nästa skiva ”Room to Roam” fortsätter i det irländska spåret. Där var bandet som bäst. När Mike Scott drömde om om att få lämna Irlands musikarv så var det mera stampig rock han gjorde och då blev det mest, tja, vad säger man – enbart ljudmässighet i musiken som ej klädde bandet i sin helhet. Det nya albumet. Jag lyssnade inte på bandet under flera år. Såg dem live i Gävle. Nya albumet innehåller bra texter och en mera varierad rockmusik som både innehåller högljudd rock och en mera melankolisk melodisk rock i samma stil som Jackson Browne och Sniff ‘n Tears under sin storhetstid. Det är okej musik som faktiskt är bra och har en stilsäker framtoning.

Noveller – Fantastic Planet
@@@@
Sarah Lipstate heter som artist Noveller och vi som kunde beskåda henne på Fylkinge vet hur fina och magiska hennes elektroniska och elektroakustiska experimentella musiksjok är i förlängningen. Hennes nya skiva glider på längs ljudens avenyer. Det är smått fantastiska låtar som går i både avantgardistiska spåren och de mera melodiska kvantsprången. Musiken lyser upp och tar mig med på långa ljudresor.

Run The Jewel – Run The Jewels 2

@@@@
Killer Mike och El-P är inga namn som egentligen behöver presenteras då de redan har haft egna karriärer i Atlanta och New York och blivit stora namn inom hip hop-genren. När det under sitt samarbete kallar sig för Run The Jewel gör på sin andra skiva mångfacetterat och dynamiskt hip hop. Det är tunga beats, coola starka anslag som får musiken att bulta och svepa över skyskrapor och flyga fritt över Manhattan. Det är mästerlig hip hop.

Natalie Prass – Natalie Prass
@@@@
Skivan innehåller både soul, pop och lite snygg lagom jazzig musik. Matthew E. White och Terry Pollard producerar denna fina pärla som ges ut på Jack Whites eget bolag Spacebomb vilket gör den ännu mera förträfflig och framförallt finns det väldigt många bra låtar som gör att ,man kan drömma om Jerry Wexlers Atlantic-bolag. Nu är det en tjej som sjunger förtjusande bra och skapar en direkt skimrande popplatta.

Holy Wave – Relax
@@@
Lite psykedelisk rock som verkligen låter 60-talets garageskrammel ligga i bakom fronten för likasinnade upplevelser. Detta är en rockskiva som fungera överlag hur bra som helst. Jag lyssnar, tar till mig och får tanken gro, kan detta var den där perfekta skivan för alla väder och vindar. Detta blir musik som lågmäld skramlar i tyst överenskommelse till vad som kommer att hända. En intressant platta.

Peter Matthew Bauer – Liberation
@@@@
Som frontman i indierockbandet The Walkmen gjorde han en suverän insats på minst sju studioalbum och nu släppte han förra året en fin skramlig psykedelisk platta med melodiska svepande sånger som andas skönhetens teckensymboliska indrivande vinterpromenader. Plattan lever och andas specifikt på ett snyggt sätt. En trevlig och ljuvlig skiva.

Ray LaMontagne – Supernova
@@@@
Sjuttiotalspop och sjuttiotalets softrock är det som nu existerar i Ray LaMontagnes musikaliska världsbild – en svit av skönt vibrerade låtar som elegant plockar fram poängen i den musik som han odlar i sin smart konceptuella vision. Det här albumet saknar inte än stringent hållning utan är fri och välkomponerande sånger som tar med oss nya spännande visioner.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *