Micheles Kindh om Ettore Scolas filmklassiker ”Terrassen” från 1980

Italien var under sjuttiotalet ett polariserad stat där det starka kommunistiska partiet försökte finna sin egen väg och började samarbeta med Kristendemokraterna. Det var nya begreppet ”Eurokommunismen” som skulle vägleda PCI och dess mäktiga ledare Palmiro Togliatti för att komma från en förstelnad Stalinism och en sovjetisk tom stat. En demokratisk försök att lansera kommunismen. Men Italiens strukturer hade fortfarande postfascismen och dess arv. Högern styrde och till slut föddes kommunistiska terrorganisationen Röda Brigaderna blev sjuttiotalets främsta hot. Fastän högern kunde också ha sina egna visioner som ej gick ihop med det demokratiska parlamentarismen.
I sådant polariserad läge kunde Pasoloni bli mördad för sin politiska och sexuella läggning och kontroversiella framtoning. Ja det fans en intellektuell debatt som både blandade den kulturella och politiska strukturerna. Tänk dig teser från Frankfurtskolan eller den sjuttiotalsdebatt som blev en restpost från 1968 års revlutionära europeiska studentrörelse.
Filmklimatet kunde också påverkas av dessa intelltuella tröttsamma debatter om proletära revolutionen och vilken vänsterism som snabbast kunde förändra världen. I detta får man tänka sig hur Ettore Scolas film från 1980 mottagits i övriga Europa när det begav sig för treffiofem år sedan.

Tänk er de kulturella vänsterkretsar som var belevade och bildade vilket utgjorde en del av den finare samhällsklasserna fast de kallade sig kommunister och levde ett liv bortom de vanliga arbetarnas liv. Ettore Scolas milda politiska och humanistiska milda sociala satir är bedövande bra och suggestiv på och samam gång. Spelplatsen är en samling människor i ett hus på en stor middag där vi får följa vännerna inom kultureliten hur de bemöter och är mot varandra. Vi får också följa sidovinklade berättelser om vissa av filmens karaktärer.
Allt är gjort med en genial perspektivistiskt narrativt sätt. En varm och rolig film som mästerligt får flera av de mest namnkunniga skådespelarna att prestera skickligt sina vuxna och mogna prestationer.
Ettore Scolas film är en fascinerande kammardrama som också ger oss den emotionella och kulturella nimbus som behövs för att förstå filmens politiska centrala emotionella budskap. Människan kommer trots allt före ideologin.
images

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *