En skivtrave som här får ljus och liv.

Teddybears – Rock On @@@@
Jag måste tillstå att jag på 90-talet hade missat att det fanns ett band som hette Teddybears STHLM och som spelade punkig hardcore och hade släppt ett album. Det var lustigt nog på en tågluffarresa i Kina 1993 som jag på en marknad i Peking fann en kassett med just Teddybears STHLM och det var deras debutskiva – You Are Teddybears. Det var ett hippt och suveränt band tänkte jag då när jag sapelade deras skiva. De tre medlemmarna var Patrik Arve och bröderna Klas Åhlund (producent/låtskrivare) och Joakim Åhlund. Denna trio släpptes en andra stenhård melodiös hardcorepunkplatta som hade titeln ”I Can’t Believe It’s Teddybears STHLM”. Strax där efter såg jag bandet live och det var något jag verkligen gillade att se. Jag blev glad att vi i Stockholm kunde uppvisa ett band som kunde matcha den intressanta norrländska hardcorescen med flaggskeppet Refused i spetsen.. Men så hände det något för plösligt slog bandet om till ett underbart befriande hipsterdansant sound på deras mästerverk ”Rock’n’Roll Highschool” med hip hop och rock i en salig förening. Jag minns att min bäösta vän Maria och jag såg bande live vid ett tillfälle strax efter albumet. Vi kunde också se ett lustigt konstverk på Stockholms kulturnatt vid Kulturhuset 1998, tror jag det var, som Patrik Arve hade gjort. Han var där för att presentera verket i form av en snurrande discoboll som hade olika filmade ansikten som snurrande runt. Ett trist och föga intressant verk, men vi satt lojalt kvar tills installationen var klar.
Sedan dess har vi sett Teddybears STHLM live med dansbandet Torgny Melins som spelade bandets låtar i dansbandsversioner. Sedan dess heter de enbart Teddybears och uppträder i björnhuvuden. Deras musik är fortfarande så där strålande och dansant på ett hipsterbetonad sätt. Det nya albumet har som samma formkurva som pekar uppåt och musiken är ultramodern rockdisco där reggae, dancehall, hip hop och rock växer samman till en exakt hybrid men med kraft. Ett nytt fräschtalbum med utsökt modern rock av idag.
teddybears-5091439e7d2c4

Karl Jonas & Blood Music – ”The Light of the Future (Dark of the Past)” @@@
Hm.. härporlar det och rinner musik över alla bergskammar och ett större vattendrag bildas nedanför bergets fot. Ja det är väl där jag speglar min själ. I en spegelblank yta som börjar musiken bubbla och plötsligt likt många bläckfiskarmar reser sig plötsligt ett stort musikaliskt vidunder som har de mest spännande toner jag hört inom svensk indiepop på ett tag. Snygga låtar med lite kantiga arrangemang som jag skulle tänka mig jämföra med en postmodern Tom Waits eller Chuck E. Wiess. Det är samtidigt i sin kantiga form också blommig fluffig likt Flaming Lips. Intressant och tankeväckande svensk popromantik.
74f934bcc057b1bfbc245d9abecdc1704cf0f886

NZCA LINES -Infinite Summer @@@@@
Michael Lovett heter han som ligger bakom detta projekt med ett gruppnamn som ät tagit efter de klassiska Nazcalinjerna som finns på platon i Peru. Det är linjer som föreställer djur och olika symboler. Man är ej säker på vad dessa innebär. Det finns ockulta teorier som man ej behöver bry sig om. Men det är också ett av de bästa dansmusikgrupperna som låter likt amerikanska Hot Chips. Mne det är sommar och blåa kaguner och koboltblåa firmamentet där ovanför. Gräsmattor och stora breda sandstränder med vågsvall. Rena sommarknocken som får mig att tänka på Duran Durans lyxpop från mitten av 80-talet eller George Michaels soloutflykter i drömska scenerier. Hur vacker pop som helst som sträcker sig långt fram.

Simon Norrsveden – Heartbreak Hotel @@@@
Om Robin Thicke eller Adam Bainbridge alias Kindness hade födds i vårt avlånga Svedala då hade han förmodligen låtit såsom Simon Norrsveden. Men här finns också klara eller kristallklara kopplingar till Marcus Kronegård, Orup eller Oskar Linnros enligt min hjärna. Fastän det är en ljuvlig skiva med fina låtar. Ja så här låter svensk bra pop just nu. Behaglig men ändå kärleksfull socialrealism. En av mina absoluta favoritskivor för tillfället.

MUXIKA77 – DEATH AND THE MAGPIE @@@
En röst som mitt i all musik höjer tonlägen en aningen men det är en frasering som jag lätt kan ta till mig. Musiken liksom smyger sig långsamt på medan rösten tar sig in i mitt membran. Jag tycker om att låtarna sakta men säkert väser, smyger fram till kanten och försiktigt tittar över för att se vad för typ av musikalisk bro att bygga vidare på. En stilsäker skiva.

Janina Frank – Sverige Spricker @@@
På sjuttiotalet myntades begreppet att det personliga är det politiska vilket med viss modifikation kan stämma om man tillåter det vara så eller låter sitt peronsliga liv definieras på ett sådant sätt. Det väsentliga däremot är att här blir det personliga också musikaliska metaforiska och stundtals klarsynta betraktelser som blir på ett undanliggande plan just så politisk man vill den skall vara. Janina Franks röst hamnar i centrum och röstens säregna uttryck påminner mig starkt om Joanna Newson eller Kate Bush. Musiken och texterna flyter rakt in i varnadra och bygger upp musiken till ett vackert torn. Där på tornets krön står sångerskan Janina Frank och berättar om vad hon ser när hon blickar över landet Lagom som också kallas för Svedala. Det är ingen bitter beklagan utan mera ömsint vemodig och för att kunan snar tövergå till fjäderlätta hopp mellan trädtopparna.

Maja Gödicke – Omniana (valda upptagningar 2005-2015) @@@
Pop från en skimrande artist som samlar låtar från en period under tio år där musik, kompositioner och tankar förenas finns nu utgivet och det är bra musik som tangerar gränsen mellan det seriösa allvaret och ändå en mild fläkt av humoristiska livsbetraktelser. Jag har lyssnat tidigare på artisten ifråga. Men här finns det godis och karameller att plocka åt sig från den fina korgen. Det serveras diverse stilar med starka låtar. Jag faller för musikens charm. Texternas är smått lyriska och det är sådant jag gärna fördjupar mig när det gäller sångtexter. En pärlband av bra låtar helt enkelt.

Ida Long – Rainbows & Tears @@@@
Detta är ett aktstycke som lyser upp vintermånaderna med sin solskensdränkta pop fastän små stänkt av svensk vemod finns där mitt i musiken. Fastän vid sidan av Robyn och Lykke Li så är det här bästa partypopen som jag verkligen faller så där handlöst för därför att låtarna prickar in exakt rätt i ton och takt så att jag blir överväldigande av rösten och arrangemangen. Det är hela tiden musik sompendalr mellan skönhet och den direkta öppna lekfullheten. En skiva som jag verkligen hoppas slår igenom för det är den verkligen värd. Vårens finaste albumutsläpp

ADORA EYE – If You Need A King, I’ve Been Prepared All My Life @@@
Pop för folket skulle jag vilja kalla det för at den förtjänar att slå igenom till en bredare publik. Jag själv tycker mycket om låtarna eftersom de har en fin förmåga att få mig som lyssnare att lätt ta till mig. Finstämda melodier och snygga arrangemang som tar musiken till skönhetens platå. Jag blir glad åt den här skivan som verkligen får mig att leva upp. En bättre resa in i livet än det här kan jag icke tänka mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *