Teater Domestique spelar Fröken Julie på Steninge Slottsgalleria

13585114_10208647313813212_40363112368342994_o
Här lånar jag vännen och Blaskans Susanna Varis bild.

Steninge slott ligger utanför Märsta och är ett litet fint slott med anor från 1600-talet. Slottet är byggt av samma arkitekt som ritade Kungliga slottet i Stockholm, Nicodemus Tessin dy. Slottets ägare var änkedrottning Hedvig Eleonora och Carl Gyllenstierna.

Där på slottsgallerian där själva restaurangen och butiken är inrymd finns på våningen ovanför själva teaterscenen där den lilla teatergruppen Teater Domestique spelar August Strindbergs klassiska kammarspel ”Fröken Julie”
Det är en liten scen med enkel scenografi med ett bord och stolar mitt på scenen. Det finns en vägg med glas och tallrikar som står som en fond på scenen. Greven som vi aldrig får se är endast representerat via sin stövlar och handskar. Han är är den osynliga pjäsens Godot men hans makt finsn i de få ting som står där på scenen.

Uppsättningen som Domestique nu iscensätter är ett klassiskt drama med verkligen tacksamt tema som man kan skapa ett intressant perspektiv på den eviga debatten om mannen och kvinnans essens. En 1800-talets stora frågeställningar när den tidiga kvinnorörelsen blev tvugna att kämpa mot både myter och fördomar. Kvinnofrågan blev en av de stora frågor som man i Europa intellektuellt började debattera.
August Strindberg iscensätter delar av sitt eget liv i sina böcker och för en form av litterär dialog med sig själv och samtiden där både Strindbergs liv och verk transformeras till idébaserade verk där tidens larm och frågeställningar kan avläsas i Strindbergs litteräa mångsidiga produktion

Fröken Julie- ett drama om makt, relationer och klasstillhörighet
Den här iscensättningen är genial tycker jag därför att den balanserar mellan de små gesterna och de stora inre såsom yttre dramatiken i Fröken Julies och betjänten Jeans erotiska maktspel där rollerna kan sägas kastas om hela tiden. Det ett spel där Fröken Julie som av sin börd som hon fått som sin födelserätt, borde vara den starka karaktären men kan förvandlas till den svage parten, medan betjänten Jean som är underställd till yrke, men har uppkomlingens alla ambitioner och kan uttnyttja sin tendens till att kunna manipulera med de emotionella känslorna och förvrida Julie. Men samtidigt är det fröken Julie som inbjuder Jean till erotisk lekfullhet och tar sin rätt att inleda en relation med en underlydande. Vem som utnyttjar vem? och vems fel det är, går inte förtälja eftersom både Jean och Julie leker med varandras känslor och förtär som vampyrer de fält där känslorna existerar. Till slut blir tragedin uppenbarat och en förlorare kan kristaliseras fram till slut, då Julie förlorar maktkampen till slut, om det nu kan tolkas som en förlust. Jean är i själva verket rädd för greven och kan tydligen bara växa när en medmänniska faller likt Miltons Lucifer i paradiset. För själv medger han att han krymper som människa vid blotta närvaron av greven. Hans största svaghet i pjäsen. Rädslan för en auktoritet han ej kan rå på.

Finns det några offer i pjäsen? Jag kan väl säga att den djupt religiösa kokerskan Kristin som står stadigt och vet sin plats i köket men är också förlovat med Jean. Hon är ett offer på så sätt att hon ingenting riktigt vet vad som sker omkring Julie och Jeans omoraliska erotiska tvedräkt där de bägge psykologiskt rör sig kring varandra som guldfiskar i en skål. Fastän hon är också den enda starka karaktär då hon icke låter sig rubbas åt något håll eller böjer sig för de oförnuftiga talen som Jean och Kristin har i en form av idealism. Kristin ser igenom deras lögner, drömska luftslott och dunkelt tänka tankar. Hon är rakryggad och vinner i moraliska kampen om själen. När sanningen till slut uppebarar sig, då växer Kristins karaktär i filosofisk mening. Sanningen befriar henne helt enkelt från falaska förespeglingar Det finns naturligtvis saker man kan förtälja Kristin som överdriven nitisk och kanske lite väl formad av synen på kvinnans plats i naturen. Men det lämnar jag därhän i denna recension

Låt mig nu tala om uppsättningen och skådespelarnas insatser i pjäsen.
det bästa med den lilla scenen var framförallt att man kom som publik nära skådespelarna och det kändes lite intimt och skönt att uppleva pjäsens energi och blixtrande dialoger framfört på ett för mig språkligt bildat sätt.
Det mest relevanta blev också att teaterns suveräna förmåga att förtrolla och ge illusion av skenbar verklighet kunde jag känna effekt av här. Här blev det en magisk känsla av att man kunde framför sig se i fantasin själva slottet, parken och inför sin inre biograf se folket dansa på ängarna.

Rasmus Dahlstedt blev hos mig själva essensen av betjänten Jeans själ, ja Rasmus Dahlstedt blev förkroppsligad så pass att det kändes att verkligen blev Jean. Malin Arvidsson som spelar Julie skapar en bild av en stark kvinna med självförtroende som hon får av sin adliga börd men har en svag jag-känsla. Det blir på gränsen till urstark transformation Malin Arvidsson genomgår när hon kastas i upp och ned genom livets flöde.
Rebecca Kaneld som Kristin spelarsin roll väl. Hon skapar en stoisk stark kvinna med en enkel moralisk grundsyn men har en identitet som ej går att rubba så lätt. En jordnära karaktär.

Jag tycker mycket om Teater Domestique uppsättning då den på ett magiskt sätt låter pjäsen verkligen leva upp och man skapar liv i en briljant text.
Tack för det.

2 reaktion på “Teater Domestique spelar Fröken Julie på Steninge Slottsgalleria

  1. Pingback: Fröken Julie på Steninge slott | Susanna's Crowbar

  2. Håller verkligen med.. och som sagts talets jargong, är klart o inspererande 🙂 Energierna i aktörerna är superbt.
    Tack för en verklighetsflykt i en annars så verklighetsnära relations drama!

    Mvh. A. R

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *