Teaterpjäs: Harry Potter And The Cursed Child Patrs one & Two: Based on an original new story by J.K. Rowling A new play by Jack Thorne – Medhjäp av John Tiffany

Efter den stora succén med alla delarna av Harry Potter-böckerna som också resulterade i biograffilmer, tv-spel, brädspel och mycket annat som ingår i Harry Potters universum. Så plötsligt kommer det en ny berättelse som handla rom Harry Potter tjugo år senare när han är gift och har en son – som tycker sig verka i skuggan av sin världsberömda fader. Harry Potter är trolldomsminister. Berättelsen har dramatiserats av teaterregissören John Tiffany och omarbetas till en mäktig teaterpjäs av dramtikern Jack Thorne.
Den hade uruppfördes 30 juli i London på Palace Theatre i år 2016.

jag var lite tveksam om den skulle fungera att läsa om Harry Potter i pjäsens speciella form. Visst dblir det visserligen lite annorlunda men det fungerar faktiskt väl ändå. Det blir nästan som att läsa det flytande ström av ordflöde som J.K. Rowlings Potter-romaner har som gör det att man sitter där och läser utan att ta några pauser.
I pjäsform har Jack Thorne bibehållet de ursprungliga litterära arrangemangen som Rowlings konstruerade på sitt specifika sätt för att vi läsare skall lättare relatera sig till Harry Potters universums innehåll. Pjäsen känns som att man läser med J.K. Rowlings språkliga signatur. Det blir visseligen via scener och akter något av små pasuer i berättelsen. fast det stör ändå i berättelsens direkthet.
Dessutom har pjäsen väldig mycket mera av psykologiska insikter i den föräldralösa Harry Potters sätt att försöka närma sig sin egen son – här kommer den klassiska konflikten in mellan förälder och barn, som vi kan uppleva i vardagen.

Det är en fascinerande pjäs med en bra grundhistoria vilket jag inte tänker berätta något om men det finns nästan grekisk ödesdramatik inblandad i pjäsens att närma sig berättelsen kärnpunkt och en skarp psykologisk försök till fördjupning av karaktärerna. Det kanske inte har den djuplodande insikt i själen i stil med Freud, Jung eller Jacques Lacan. Visst är förhåller sig händelseförloppen på ytan men gravallvaret tränger sig ändå igenom, till punkten där föräldrarnas kärlek till sina barn bryter samman eller igenom.

Jag kan säga att det är en bra bok som jag verkligen hoppas att någon teater sätter upp någon svensk scen eller att det blir en filmversion inom en snar framtid.
curesd-child

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.