Gunnel Wåhlstrand på Magasin III fram till 11 juni 2017

Gunnel Wåhlstrand förlorade sin fader vid unga år då fadern tog sitt eget liv vilket orsakar en förlust för barnet. Eftersom det inte finns några egna konkreta minnen så måste Gunnel Wåhlstrand ur familjefotografier återskapa det förflutna.

Gunnel Wåhlstrand ha runder flera år sysselsatt med att genom tuschlaveringar fylla ut fotografiernas vita rand för att återkalla minnesflöden och fixera detaljernas relevans. Det blir lite som man plockar fram Bergsons teser om minnet och tiden eller återge Marcel Prousts romanserie om tiden som flytt. Man minns detaljerna stundtals men kanske glömmer bort helheten då minnen kan vara dolda eller lömska.

Hennes stora bilder börjar med fadern och fortsätter med moderns familj för att sedan i senare verk tömmas på människor och enbart återge naturens omgivande scenografis detaljer genom att vi får se helheten men själva söka efter detaljerna i bilderna.


Gunnel Wåhlstrand har på ett bra sätt bearbetat sina bilder så att gränsen mellan fotografi och tuschteckning har effektivt suddats ut och istället blivit levande bilder som tar sina egna irrgångar och huvudentréer så att man med förstoringsglas får grnaska närgånget. Det är då man först upptäcker det geniala med hennes verk. Gunnel Wåhlstrand har verkligen skapat något alladeles särskilt med sina undersökningar av minnet och tidens förlust som däremot likt museum fungerar, låter fotografierna tala om för oss beskådare vad som döljs eller kommer fram i ljusets från skuggornas rike.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *