Blaskans första sommarspecial med ett härligt femtiotalsinlägg

Dwight D. Eisenhowers epok är femtiotalet, ett decennium då rekordåren gav medelklassen chansen att forma mainstreambilden av USA. En tid då tonårskulturen plötsligt vaknade till liv. Vi fick en helt ny populärkultur. En ny musik där den svarta bluesen och protorocken som i musikhistorien kallar för Rhythm and blues bildade grunden tillsammans med country, bluegrass och gospel till det som blev rockabilly och rockmusik. Till och med rockfilmer gjordes.
Filmerna som kom från Hollywood fick en ny form av skådespelare där James Dean i sina filmer blev femtiotalets största ungdomshjälte liksom Marlon Brando i filmerna ”Storstadshamn” och Vild ungdom. Men även Marilyn Monroe skapade sig ett namn under femtiotalet och från filmaffischerna strålade hennes karisma ut med kläder och rödmålade läppar i rubinfärg som visade upp ikonens mytbild inför omvärlden.

Men det fanns en film som Evan Hunter (Ed McBain var hans författarnamn) skrev manuset till och det var ”Vänd dem inte ryggen” eller ”Blackboard Jungle” som den hette i original som skulle förändra mycket. Filmen med Glenn Ford som lärare som träffar ungdomar på glid. Filmen fick plötsligt ungdomar världen över att ringla sig fram i köer och kämpa sig in för att beskåda den.Orsaken var nämligen Bill Haley & his Comets.

Men så hände det saker i Sam Philips berömda och klassiska skivstudio Sun Records där en ung långtradarchaufför vid namn Elvis Presley ville spela in en låt. Här samfördes han med Scottie Moore, D.J. Fontana och Bill Black som medmusikanter. Låten skulle bli en version av Arthur “Big Boy” Crudups sång ”That’s All Right (Mama)”. Musikens historia skrevs om med denna coverversion.


Elvis som lyssnade på vita såsom svarta radiostationer i ett segregerade USA där musiken kunde hållas åtskillda i vad vita och svarta ansågs lyssna på. Men många vita ungdomar likt Elvis sökte sig till de svarta klubbarna och radiostationerna för att fånga upp musiken.
Sun Record blev skivbolaget som ville ge ut musik för alla oavsett hudfärg. Ike Turner och hans band Delta Cats spelade in en låt 1951 som enligt många kallades för den första riktiga rocklåten. Jackie Brenston i hans band spelade in låten ”Rocket 88” 1951 med Ike Turners band som kompade hans inspelning 1951:

Samtidigt kunde femtiotalet också uppvisa hur de svarta artisterna bröt ny mark som Little Richards som hamrade vilt och satte världen i eld med sina mest briljanta attacker världen i femtiotalet skådade. Synden besökte ungdomens oskuld och vuxenvärlden förfasade sig.


Femtiotalets svar på Fats Waller var utan tvekan stjärnan Fats Domino i New Orleans och här i sin underbara låt:

På femtiotalet slog disckjockyn Alan Freed hårt för att lansera rockmusiken via radio och turnéer. Han myntade begreppet rock n’ roll och hans idé om att samla ihop en rad med rockartister och ge sig ut på en enda stor turné var genial men det var en ständig kamp mot en oförstående vuxenvärld.

Även om det gick utför med Alan Feed då han blev anklagat för korruption och mutor. Fastän hans vision om rocken vann över femtiotalets moraliska hyckleri.




Plötsligt någon annanstans i Hollywood då kom Marilyn Monroe att erövra både världen och våra hjärtan med sin stil och karisma. Genom sina filmer, skivor, äktenskap och bilder blev hon femtiotalets mest tragiska hjältinna.

Men även i Nashville så finner vi en av countrymusikens största drottningar – ja själva essensen av just country. Hennes sång på Willie Nelson låt ”Crazy” är en milstolpe i femtiotalet musikaliska värld.

Johnny Cash började också spela in sånger på Sam Philips skivbolag Sun Records. Här kommer mästaren med sin klassisker från femtiotalet:

På femtiotalet kom televisionen att slå igenom med full kraft. Varenda amerikanska hushåll skulle ha en tv eller två tv-apparater i varje hem och reklamen dök upp och förändrade tv-landskapet för alltid. Man började se mera på tv. Ja flera kanaler och tv-stationer började bli vardag i amerikanska familjens liv

En serie var västern-serien ”Rawhide” som började sändas med Clint Eastwood och Eric Fleming. Ledmotivet blev en klassiker som jag alltid får rysningar av att lyssna på när Frankie Laine sjunger den.

Medan svarta aldrig nästan syntes i tv så började svarta artister plötsligt formulera klassiska rocklåtar och på radion tvingade de världen att lyssna på dessa mästare. Big Joe Turner och Bo Diddley och Rufus Thomas gav oss följande höjdarlåtar:



De mäktiga kvinnorna som gav oss låtar bortom det mesta som originalet till ”Hound Dog” som den store sångerskan Big Mama Thornton sjöng in redan 1952 är en av de stökigaste och jordnära låtar jag vet.

Det fanns storslagna sångerskor som gav rockmusiken verkligen kraft. Rut nbrown och Lavern Baker är två magiska exempel på de bästa från femtiotalet.

Femtiotalet var också bilens decennium då bilradion plötsligt gav oss minnen och kärlek till musiken som nostalgisk värmer våra hjärta. The Flamingos var en av femtiotalets smäckraste juveler:

Bobby Darin var nattens röst som smekte öronen på de unga älskade som satt vid varandra för att ägna sig åt varandra.

Nu radiolåtar som jag älskar för att dessa sånger är del av femtiotalet inför min inre biograf.

Den unge Ricky Nelson gjorde desnyggaste rocklåtar som tog världen med med storm.

Så hemma i Europa och i England så tog Kim Wildes fader Martin Wilde över och gjorde sådana smältkarameller

Orson Welles gjorde en serie tv-program 1955 som jag visar en episod ifrån:

Cliff Richards debutskiva med The Shadows.

Men hemma i Svedala så hände det att Nalen stod för rocken i Stockholm där Topsy Lindblom anordnade rockbandstävlingar. Men först det som fanns inom underhållning från Lennart Hylland, Powel Ramel osv.
Först ut Snoddas genombrott i Karusellen i det svenska femtiotalet.



Så har vi Povel som levde i sin egen musikaliska värld:


Men så hände det något i Sverige när Owe Thörnqvist kom och öppnade upp svenska tillvaron med sin mix av blues, rock, jazz, rumba och andra exotiska musikaliska stilar.

Rocken kom till Sverige.
Fastän tillbaka till rötterna.

På femtiotalet så var det första gången begreppet tonåring fick sin innebörd – förut var unga redan klädda som sina föräldrar men nu med rocken kom det även ett mode riktat till de unga






Det fanns även en värld där musiken från jazzen tog form. Bebobjazzen och beatnick slog också igenom på femtiotalet från Jack Kerouacs roman ”På drift” liksom Allen Ginsbergs diktverk ”Howl” slog igenom på allvar


Bebopjazzen fick femtiotalet svinga loss som här:

Ett annat inslag som blev nytt för femtiotalet blev väl den klassiska hemmafrun som tog hand om hushåll och familjen i förorterna där man levde men arbetade på annat håll. Man brukade säga att Doris Day blev symbol för ett sådant ideal via film och musik.

På amerikansk tv så var Johnny Carson den största av dem alla och särskilt på tv när patriotismen, kalla kriget och McCarthys kommunistjakt i Amerika stormade som mest var Johnny Carson trygga hamnen och urfadern för alla talkshows som man kunde lita på i alla händelser.

Frank Sinatra och Nelson Riddles samarbetade på otaliga starka inspelningar på femtiotalet och alla de album är mästerverk. Lyssna på den här pralinen:

Inom konsten i USA så kom det fram en ny stil som vi kan kalla actions paitning som var en metod där färgen kastades, droppades eler stänktes på duken.
Jackson Pollock var den främste inom det området

Willem de Kooning var ytterliggare än framträdande konstnär inom området

Tillbaka till rockmusiken. Så den vilda anarkisten Jerry Lee Lewis som bröt sönder musiken och skapade den vildaste rock som man kan tänka sig.


Naturligtvis Chucken Berry måste vara med på ett hörn


Vi närmar oss slutet av vår femtiotalssommarspecial.
President Eisenhower 1953 i ett tal som jag lägger ut därför att han var president över större delen av femtiotalet.

Nu avslutar vi med The King själv



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *