Per Hagman – Allas älskare, ingens älskare (Albert Bonniers Förlag)


Jag sökte på åttiotalet och 90-talets inledning ett samtida författarskap som jag skulle kunna omfamna och få mig att förstå samtidens litterära klimat. Men så hände det äntligen någonting i åttiotalet. Malmö-ligan kom från punkhållet och gav mig pltösligt något nytt. Fastän ävenledes kom Ann Jäderlund, Katarina Fronstensson och Birgitta Lillpers ut med diktsamlingar som tilltalade mitt unga jag. Mare Kandres romanvärld spräckte upp samtiden. Liksom Roque Falcon eller Aris Fioretos första böcker gav puls åt min värld. Så kom även Per Hagmans romaner ”Cigarett, Pool och Volt” att fortsätta att ge puls, blod och liv åt den postmoderna litterära scenen – ja så upplevde jag den som postmodern i kulturell mening.

Men framförallt blev det vidöppna horisonter och rymd och ljus inom litteraturen. Stundtals verkade också den objektiva anden upplösas och en subjektiv nästan anonym jagperosnlighet kunde glid aomkring i romanerna. Under åttiotalet så kom det ut en mängd av Marguerite Duras romaner där jaget kunde planlöst utan namn glida omkring i romanvärlden. Det blir en form av urban statdspoesi som påminner om den franska nya vågens filmer.
Jag blev ovanligt förälskad i den här sortens kulturella öppningar inför världen. Men särskilt Per Hagman fick mig att bli extra glad då hans böcker svepte över världen med en form av vagabonsromantik över att världen är stor och dess storstäder särskilt intressanta att flanera och bo i och andas på nya platser för att kunna leva på riktigt.
Men så mognar Per Hagman plötsligt och insikten att vagabondlivet är som 1800-talets bohemlitteratur där Baudelaire och hans Paris särskilt skulle kunna vara en relief åt Per Hagmans tidigare böcker inte alltid håller sträck när man börjar bli till åldern.
Fastän i den nya romanen så stannar han sakta upp och undrar om denna livstil att bo överallt och ingenstans kan verka upplösande för personligheten då hemmahörigheten någonstans vill bottna i något seriöst. Han vill både växa upp men orkar inte direkt göra det fastän tanken börjas odla att det kanske dags att stanna upp och sluta upp med ett kringflackande liv.

Romanen är också på något sätt en politisk roman som tar ställning för frågeställninga rmen utan att falla i klichéernas språklighet där politiken oftast landar. Per Hagman har alltis distans till sina ämnen. Den end agång det hettade till var när Per Hagman passionerad skrev om Lustans Lakejer för Sonic Magazine för väldigt länge sedan. Den nya romanens är riktigt bra och jag läser den med hänfört blick med tungan rätt i munnen.
En levande människa skriver levande självbiografiskt om sitt nuvarande liv med vissa tillbakablickar på det som har hänt utan att fastna för i denna nostalgi. En roman som rör sig framåtskridande rörelse.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *