Black Rebel Motorcycle Club – Wrong Creatures ¤¤¤

Den mörka postpunkiga stilen är något som jag tycker kännetecknar bandet Black Rebel Motorcycle Club och man känner direkt igen deras stil på skivorna som de släpper ganska så frekvent. Fastän tyvärr lyckats bandet aldrig uppnå den styrka som de hade på debutalstret ”B.R.M.C” som utkom 2001. Den skivan knäckte mig direkt bara genom att lyssna på öppningspåret ””Love Burns” som med sin malande, svängiga, tunga, nästan gotiska postpunk verkligen slog an i hjärtat. Jag kände nästan instinkt att det här var mitt band att bli förälskad i. Ja deras musik kändes magiskt på något sätt – en aura av just himmelriket var nått.
När sedan jag lyssnade på låten ””Whatever Happened to My Rock ‘n’ Roll (Punk Song)” så visste jag knappt vad jag skulle ta vägen. herregud vilken låt det var då som nu. Den låten får nästan känslan av magi hos mig.
Lite som Flash And The Pans låt ”Walking in The Rain” brukar åstadkomma hos mig att håren på huden knottrar sig.
Med andra ord så måste jag sätta varje ny skiva Black Rebel Motorcycle Club släppte i relation till deras första. Jag kanske naturligtvis inte behöver göra så men jag kände att det går liksom inte undvika att jämföra en fullträff eller mästerverk med deras nästkommande album.

När deras andra skiva ”Take Them On, On Your Own” kom ut så fanns det en rad med bra sånger som hade karaktär och en bergfast övertygelse om att dess potential att kunna erövra världen. Den skivan var bra.
Men tyvärr så tappade bandet alltmera under sina andra kommande alster just den här första skivans tuffa och råa attityd. Visst fanns det moment och stunder då musiken kunde blixtra till på deras andra album. Fastän ändå saknades den sista pusselbiten som gjorde skivorna fulländade så jag fastnade aldrig förderas album efter andra skivan riktigt.

Om jag nu skall lämna de äldre plattorma för att nu närma mig nya albumet så har vi en låt som heter ”King of Bones” som jag tycker riktigt bra om för att den är det närmaste en rocklåt gruppen har på nya albumet som påminner om deras första album. En svindlande och stark rocklåt som verkligen biter tag i min själ. Mne tyvärr är det enda låten med det riktiga betten i sig och som sticker ut från övriga materialet av skivan.
Möjligtvis kanske sista låten ””All Rise” har viss stilkänsla och kan sägas ha en skön pirrande känsla som jag tycker om med dess taggiga men ändock ett spjut rakt in i dimman. Det hörs många låtar som liksom är på väg att förändra bandets inre styrka men låtarna utvecklas aldrig fullt ut utan hamnar någonstans mitt i smeten och förblir lagom mjuka i produktionen.
Skivan är godkänd och ja till och med okej edftersom den är helt borta från godskaerna plattan innehåller med de två nämnda sångerna fastän de övriga låtarna håller sig tyvärr inom de säkra och lagom uttänkta spåren.
En skiva som jag tror kan växa sig stark med viss tvekan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *