Café Society – Woody Allen ¤¤¤¤¤

Woody Allen är tillbaka i väldigt god form och här finns alla de miljöer som appellerar på Woody Allens egen filmestetiska synsätt som gärna präglar hans filmer från ”Radio Days” eller ”Kairos röda ros” till möjligen filmer såsom ”Manhattan” och ”Stardust Memories”.

Den nostalgiska tonen som vibrerar till den jazzmusik Woody Allen sätter högst. Ja ett trettiotal han skildrar som ”Golden Ages”.
Dessutom är det en film som skildrar Hollywood och är det någon som kan skildra Hollywood så är det just Hollywood och då är drömfabriken som bäst enligt mig.

Både Robert Altman och Blake Edwards har tidigare gjort försök att skildra Hollywood med dess cynism och hysteri. Los Angeles som stad och Hollywood som drömfabrik blir som två parallella världar på ett sätt.
Jag tänker även på Carrie Fischers bok ”Vykort från drömfabriken” som var en ganska avslöjande bok av Hollywood. Det finns ävenledes i memoarböcker av Gloria Swanson ”Swanson on Swanson” som beskriver filmens liv i Hollywood. Ja man också i populärkulturen finna referenser till myten om drömbilden men också dess cynism i Jackie Collins böcker om ”Hollywoodfruar respektive män för att inte tala om de lyxiga praliner till marängvispminiserier som gjordes på åttiotalet av böckerna.

Fastän Woody Allen gör det med en nostalgisk värme när han skildrar sitt älskade Hollywood eller gyllene åren då filmstjärnor var just stora filmstjärnor och då hade Hollywood också en nimbus där både politiska flyktingar, amerikanska intellektuella och andra av vetenskapens fixstjärnor kunde mötas i Los Angeles societet.

Filmen har också en av Woody Allens arketypiska judiska karaktärer som överanalyserar och pratar sig genom livet i ett skydd av sin lätt patetiska mur som spricker upp.Bobby Dorfman bor i en typisk judisk Bronxfamilj men söker sig till sin farbrors firma för agentbyrå med rika och stora Hollywoodstjärnor.
Här förälskar sig Bobby i sin farbrors sekreterare som också har en hemlig kärleksförbindelse med farbrorn. Det är också en film om hur man lätt bländas av Hollywoods kulisser och vill tillbaka till New Yorks mera jordnära livsstil.
Filmen bygger på en värmande låga med Hollywood i bakgrunden men också om Bobbys judiska familj existerar också som en sinnesbild för en typisk familj såsom Woody Allen upplever den från sin egen uppväxt kan man tänka sig. Nåväl filmen är hans bästa på länge och formar en skimrande gnista som är som ett varmt stjärnglitter med jazzmusiken som relief.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.