1968: När allt började av Ulf Bjereld & Marie Demker (Hjalmarson & Högberg)


1968 års rörelsen var brytpunkten på det som skedde under sextiotalet. Man ville bryta ned gamla auktoriteter inom skola, föräldrar, militär, skola/universitetsväsendet, polis, myndigheter, kultur, religion och de flesta områden. Nu skulle individen befrias totalt från auktoriteter, hierarkier och det konservativa skulle ersättas av ett progressivt samhälle både hemma i i Sverige, Europa och övriga världen. Allt sammanföll till en enda politiskt kulturell rörelse som skulle äntligen ersätta gammal kunskap, politiska ideal med de nya politiska rörelsernas egna ideal.

Ja man kastade ut kunskapen, sanningen objektiviteten ersatte det med subjektiv kunskapsbaserade omdömen där ingen kunskap, sanning eller erfarenhet är bättre eller sannare än något annat. En nivellering av kunskap blev idealet. Man kastade bort allt som höll ihop samhället med traditioner, kultur och filosofiska demokratiska tankar utan att ersätta det med något annat istället. En relativisering av allting blev istället resultatet. Normupplösning på ett sätt men visst ville delar av vänstern ersätta en gammal auktoritet som kallades för imperialism, kapitalism och välfärdsstat med en politisk auktoritär kommunistisk världsordning. Här skulle man ersätta borgerliga demokratiska staten med en proletär diktatur styrt av centralstyrt regering med monopol av makten – en cementering av den totala statens maktinnehav. ja det blev den vänsterns ideal som misstrodde även socialdemokratiska välfärdsstaten.

1968 som skulle väcka upp människan med nya insikter där friheten och individen skulle bli fri. Här krockade nu vänsterns politiska kulturella känsla mot den socialdemokratiska statens progressiva lagstiftning som skulle förse oss med en rad med lagar. Men den ekonomiska makten låg fortfarande i kapitalets händer vilket vänstern ville bryta. Deras tilltro på en socialism där stat tog över samhällets samtliga funktioner krockade mest med allmänhetens egna tankar, normer och upplevelser som inte alltid var progressiva på så sätt utan nöjde sig med det som utformades i samhället.

Det var därför som vänstern då aldrig vann något politiskt gehör då deras ideal aldrig delades av övriga samhällets ideal. Även om nya kulturella vindar öppnade upp till vissa insikter inom kulturella områden så försökte den nya vänstern som mest hamnade i strid med varandra i kommunistiska sekter vinna det kulturella och ideologiska genom att ta sig in i myndigheter, tv-radio och tidningar och försöka vinna inflytande på så sätt. Detta var märkbart på sjuttiotalet men bröts nog vid 80-talet då andra tider vann gehör inom allmänheten i en öppen ideologisk kamp om själarna.

Detta arv från 1968-vänstern kan man säga fortsätter med nya arvtagare idag. Nu handlar det om en ny politisk elit som oftast tillhör medelklassen som har tagit nya former av radikal feminism, hbt-frågor, genuspedagogik, queerteori, postkolonial studier, vithetsstudier, rasifiering,identitetspolitik, islamofobi, hbt-frågor och antirasism och tagit in den under samma paraply och utesluter andra åsikter i dessa frågeställningar. Denna nya kulturella elit i storstäderna har nog insett att de har förlorat arbetarklassen som röstar på andra partier än just vänstern. Dessa försöker påverka samhället genom universitet, skolväsen, myndigheter och politiska partier såsom FI, Miljöpartiet och vänsterpartiet har tagit deras politiska insikter och gjort till delvis till sina egna politiska ideologiska ställningstagande.

vänstern har förlorat bland arbetarklassen men försöker vinna gehör i förorterna genom att lägga sig nära en rad olika organisationer med tvivelaktiga agendor som säger sig företräda muslimer eller andra medborgare med utländsk bakgrund. Men då finns det frågor som vänsterpartiet eller miljöpartiet riktigt vill ta tag i vad som sker i förorterna genom att hellre utesluta och reducera människor som varnar för vissa händelseförlopp.
Detta är ingenting som författarna i boken skriver om utan det är mina egna slutsatser i fortsättningen på vad som skett idag som ett arv av 1968-vänstern.
Boken utreder utifrån statsvetenskapliga och sociologiska perspektiv område för område vad som skedde på 60-talet med kulmen av 1968 då en explosion av händelser förändrade kulturen och politikens förutsättningar på ett längre perspektiv som gäller fortfarande. Vår politiska höger och vänsterdimension är ett exempel som fortfarande gäller trots vissa nya premisser som utmanar den dimensionen.
Boken är fått delvis kritik för sitt upplägg. När jag läste kritikernas invändningar 2005 så kan jag inte riktigt förstå den kritiken utan boken i denna pocketupplaga har svarat på kritiken och tagit med dagens populistiska partier i en vidare analys av dagens läge i kontrast emot 1968 års politiska upplägg.
Boken är i sin nya upplaga lika bra som det var när den kom ut 1995 även jag förskjutit min politiska medvetenhet från vänstern till borgerliga sidan – ser jag boken kanske med lite nya ögon fastän i stort sett är boken minst lika bra som när jag läste och skrev om den i den gamla upplagan av webbtidningen Blaskan.
Min gamla bokrecension från november 2011

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *