Cecilia Persson – När det händer har det redan hänt (Venaröd Förlag 2018)

Poesi och politik har länge varit förenat med varandra genom historiens resa genom litteraturen men det kanske var på sextiotalet som dikt och politik verkligen förgrenades på ett mera ideologiskt sammansatt sätt.
Ja till och med det privata blev också politik enligt den tidens debattklimat. Den politiska dikten blev ganska så uppenbar i till exempel Göran Palms stora prosadiktverk ”Vintersagan Sverige” som skrevs i blankvers i fyra delar. Det var en mäktig manifestation över den konstnärliga politiska dikten. Andra bra poeter som tar in den politiska synsättet med klasskamp och ett sätt och formulera hur de skall relatera sig till just klassbegreppet. Johan Jönsson, Göran Greider och Lars Mikael Raattamaa tillhör de poeter som jag gärna läser och tar till mig deras synsätt på tillvaron.

Fastän det finns ännu skarpare poeter som tar ett steg längre och transformerar vardagen långt ifrån de stora teoriernas parnasser och låter oss ta del i vad vi kan säga vara arbetarklassens villkor och låter det privata jaget bli en katalysator till att beskåda omgivningen i en syresatt omvärldsanalys och får ett större spektrum av flertalet färger som målar upp en jordnära fast dock kristallklar perspektiv.
Sonja Åkesson som länge varit på undantag tycker jag kunde formulera det med gnistrande klarhet i sina dikter liksom brittiska Sylvia Plath kunde förmedla storhet och värdighet i sina mixar av det privata och allmängiltiga.

Men det finns ytterligare en poet som inte väjer för att skriva rakt in i hjärtat på mig som läsare och kan skriva dikter som känns som privata dagboksanteckningar fastän fungerar väl som en spegel av en poets själ som skriver med viss vrede i orden. Jag tror att det är därför diktsamlingen känns ännu mer angelägen att läsa.
Cecilia Persson tillhör samma generation som jag själv – Födda på sextiotalet. Det finns en helig låga av kontrollerad vredesmod som verkligen får dikterna att brinna med den glöd som gör att man inser att det är en verklig levande poet som nästan som de gamla profeterna – ger oss öppna sanningar om livet som kanske inte är så vackra att få vetskap om men som är nödvändig för att kunna klara av att gå vidare.
Det finns också en politisk dimension i Cecilia Persson dikter som ligger nära känslan av arbetarklassens tillkortakommanden i den moderna tiden då förändringar sker men inte alltid till dess bättre. Men de bittra erfarenheterna av kärleken, mannen och livet i sin helhet är något av det bästa jag läst på länge när det kommer till poesi. Tematiken är olika former av uppgörelser i diktens form som väcker upp starka poetiska känslor som ändå aldrig förlorar fokuset i känslostormar utan har en viss stramhet och kontrollerar den poetiska kärnan vilket förstärker kraften i poesin. Jag vill också påtala att en ironisk frätande giftighet med en viss svart humor som jag tycker är så stärkande att få läsa och uppleva.

Jag tycker väldigt mycket om Cecilia Perssons nya diktsamling. Den kräver ett öppet sinne men också att man förstår vreden hos en poet med både bistra såsom starka upplevelser som formar en fullt ut levande människa och dennes tankar, här i form av en av de bästa och finaste diktsamlingar jag läst i vår.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.