Bob Dylan årets nobelpristagare.

Bob Dylans nobelpris i litteratur är årets verkliga överraskande berättelse. Javisst stod Don Delilo, Philip Roth, Richard Ford eller Joyce Carol Oates på tur inget prat om den saken. Men ändå öppnar priset till Bob Dylan möjligheter för skrivande rockmusiker som Leonard Cohen och Patti smith. Här kommer en liten musikalisk hyllning till Mr Bob Dylan.











Cormac McCarthy – Gränstriologin: Dessa vackra hästar, Övergången, Städerna på slätten (Albert Bonniers Förlag 2015)

Översättning Caj Lundgren
McCarthy-Cormac1
Vid alla de önskningar om vilka amerikanska författare som borde få nobelpris i litteratur så brukar Don DeLilo nämnar liksom Philip Roth. Tja själv önskar jag att Cormac McCarthy borde få det alla gånger eftersom få har verkligen följt William Faulkner i spåren lika tätt som just söderstaternas egen gotiska vindpinade berättare, som just Cormac McCarthy till äventyrs är.
Få kan beskriva Texas på ett så litterärt poetiskt sätt än just Cormac McCarthy gör och han kan verkligen konstruera berättelser på ett sätt som gör att man tänker på Norman Rockwells bilder fastän totalt osentinemtalt osminkat slår verkligheten i taket och spelar upp ett levande panorama över Amerika..

När Albert Bonniers ger ut alla tre sammanhängande romaner i en enda volym så är det en kulturgärning om någon. Få amerikanska författare har skrivit romaner med sådan episk bredd som täcker den moderna western där moderna livet skakar om människor till att skriva en apokalyptisk science fictionroman som ”Vägen” vilket verkligen påverkade mig ordentligt. Romanen ”Vägen” får mig att tänka på när jag läste Marlen Haushoferss roman ”Väggen” som jag föll i ren berusning i när den kom ut på svenska första gången 1988 i Per Erik Wahlunds översättning. Det var det årets litterära höjdpunkt. En modern roman med klara science fictionkaraktär.
Fastän nu är Cormac McCarthy i mitt tycke en episk klarsynt författare vars språk har samma stil och drag som Ernest Hemingways prosa brukar hålla sig till i sina romaner. Jag får också John Dos Passos triologi om USA där ”42:a breddgraden”, 1919, och Stora pengar” i tanken när det gäller att berätta med svepande penseldrag genom finstilta linjer ge oss bilder om USA.
index

Med andra ord är den här samlingen med tre böcker bland det bästa jag tycker man läsa för tillfället.

Micheles Kindh upptäcker världen med hjälp av alternativa världens förespråkare

Anthony Peake – A Life Of Philip K.Dick:The Man Who Rememberd The Future (Arctururus 2013)
Philip K Dick
Philip K. Dick är nog den science fiction-författare jag sätter högst i min värld. 12 av hans böcker har blivit filmatiserat och oftast med goda marginal att de lyckats över förväntan. Men tyvärr avled författaren redan 1982 men han författarskap blev ändå kultomgärdat på grund av de filosofiska/psykologiska frågeställningarna han gav oss med sina böcker. Jag har läst hans verk sporadiskt över tre decennier. Det var framförallt hans filosofiska sinne som gjorde att jag upptäckte hans böcker översatta på svenska. Androidens drömmar, Baklängesklockans värld, Mannen i det höga slottet och Ubik är alla sanslöst bra idébaserade romaner med ett djupt filosofiskt bakomliggande berättelser.
Jag läste Philip K. Dick i science fictionserien ”Det hände en morgon och berättelsen ”Den elektriska myran”. Jag blev helt fascinerad av hans novell. Den påverkade mig starkt i början av 80-talet när jag läste den. 1984 utkom Timbros antologi ”Framtiden inför rätta” och där fanns novellen ”Förmänniskorna” som visade upp hur filosfisk djup hans texter är. Det var Philip K. Dicks sätt att undersöka om drogers, teknik och datorns möjligheter att utveckla det mänskliga sinnena.

Den första översatta roman som jag läste omkring 1981 var ”Androidens drömmar” som är hans bästa bok enligt undertecknad. Både med sin fantasifullhet och de filosofiska möjligheterna liksom begränsningen av konstgjort liv och hur vi som människa skall förhålla oss till roboten/cyborgens existens. Filmen ”Blade Runner” snuttar på ytan gällande den frågeställningen fastän den finns där som en undertext som man får själv som åskådare plocka fram och vaska fram den ur filmens scener och dess replikskiften – existensens av en själ inom robotens skal.

I den nya biografin täcker hela registret av Philip K. Dicks författaskap och här får jag läsa om hans insikter och hur författaren på olika plan byggde upp sina verk. Jag måste erkänna att jag verkligen tycker om biografins upplägg – den har samma psykologiska känsla som Philip K. Dicks egna noveller och romaner. Typografin på omslaget är verkligen konstnärlig och träffsäker liksom hur bokens kapitel och text relaterar sig till varandra. Där här en populärkulturell biografi som är skriven på ett lättsamt språk fastän ändå har en litterär stil som verkligen plockar isär och bygger upp förståelsen av en ytterst skarp personlighet.
Philip K Dick

David Cronenberg – Consumed (Fourth Estate 2014-2015)
800px-David_Cronenberg_2012-03-08
David Cronenberg är en av filmhistoriens främsta historieberättare som fångar in våldet i tillvaron och skapar därigenom sin filmkonst som fångar in människans mörka personlighet och ger oss ytterligheterna i vår mänsklighet. David Cronenberg har under minst femtio år alltmera förfinat sin filmkonst. Så när han debuterar som författare av skönhetslitteratur blir det det en märklig upplevelse. Boken är suggestiv och jag tycker att Cronenberg utnyttjar det filmiska sättet att skriva sin bok. Jag tycker att bokens scener, karaktärer är mera tänkta som idéskisser inför en framtida film än som en litterär roman med sin stil och upplägg. Framförallt måste jag associera till hans märkliga film ”Videodrome”. Det handlar om ett par som träffas på hotell eller över nätet. Här utvecklar nu David Cronenberg sitt tema där sexuell åtro, fysiska akten och kroppens funktion blir också relevanta för bokens handling. Här vill jag påstå att filmerna och den här boken romanen på något sätt glider ihop när det gäller hans återkommande teman i filmerna som kopplar sex, våld och kropp med varandra. Boken är inte speciellt bra utan den är mest intressant ur min synvnkel när den berör det som jag uppfattar som kärnan i allt vad David Cronenberg gör i sin konstnärliga processer. Han ser hur våldet och sexualiteten kan förbindas med varandra på en mörkare nivå. Romanen är läsvärd men knappast något jag kommer läsa om igen.
Drawing a line … Alan Moore, the creator of Watchmen.
Alan Moores – Yuggoth Cultures and Other Crowths (Avatar 2007)
Här har vi en av världens kanske mest visionära brittiska serieskapare under de senaste tjugo åren som inte bara förnyade superseriegenren utan på eget bevåg skapat serier av undergroundkaraktär. Här kommer en speciell bok där serier mixas med intervjuer och essäer. Det känns verkligen speciellt när jag följer hans texter. Vuxenserier som har en historisk episk kvalitet. Jag upplever det som en ynnest att få möjligheten att läsa en så pass magisk serietecknare som på ett poetiskt sätt formar konsten. Tillsammans med illustratörer. Vissa har aldrig givits ut tidgare med andra har. Med hjälp av medarbetare och Alan Moores egna kommentarer så kan jag djupdyka in Alan Moores versioner som hämtas ur HP Lovecrafts litterära värld.
yugctpb

Ernst Brunners självbiografiska svit ”Där går han” i tre delar.

Jag tror att Karl Ove Knausgårds sex delar i romanserien ”Min kamp” på ett sätt har influerad Ernst Brunners egen svit av självbiografiska böcker om tre stycken där Ernst Brunner skriver en litterrär självbiografisk romanserie som så nära som möjligt återger riktiga händelser så gott som det är möjligt. Han kan bekräfta det från andra källor men skriver från sitt eget minne.

Jag läder en modern litteraturhistorisk romanserie som berättar om tidens litterära och kulturhistoriska nära historia. Det utspelar sig vår moderna tid och det blir lite som en lärdom i sjuttiotalets vänsteranda framtill 80-talets postmoderna inledning som tog över det politiska och kulturella landskapet under en lång tid.
Ernst Brunners första bok handlar om hans barndom – hans tyska far som var alpinist i Österrike och modern som skadade sig i ett störtlopp. De bägge kom till Sverige efter flera äventyr där fadern var mening soldag under andra världskriget och modern duktig idrottsman. De kom till Sverige fick flera barn. Ernst Brunner berättar om uppväxten i Tumba brukssamhälle där det moderna samhället alltmera växte upp kring bruket.
brunner_420

Jag växte själv upp i Trångsund som tillhör Huddinge kommun och där runt omkring vandrade jag själv i mina yngre år. Så när det kommer till Huddinge och delvis Tumba så hade jag varit där och sett miljön kring sedeltryckeriet och där det gamla bruket hade legat. I Huddinge kommunhus kan man till exempel se Sven X:et Erixson tavlor som hänger där på väggen. Första romanen är ett stycke svensk fruktbar och unik berättelse om att växa upp vid ett bruk och se världen där förändras för att gå över till välfärdstatens rekordår.

De två medföljande romanerna är ungdomen och vuxenårens decennier som formar Ernst Brunner på flera sätt. Här får jag som läsare följa den erotiska, psykologiska kulturella utvecklingslinjen hos Ernst Brunners intellektuella studier, bokläsning, resor och kärlekens vandringar. Här smakar och känner man böckernas kraftfulla prosa och litteraturen lever och brinner passionerad i både skildring och livfulla språket.
Detta är en rejäl svensk litterär satsning som jag inter tvekar att skriva att 2000-talets främsta litterära självbiografiska svit. Den närmaste självbiografi som jag omfamnat totalt är Gunnar Hardings ” Mitt poetiska liv” som jag sätter högst bland mina litterära höjdpunkter under 2000-talet. Den svenska litteraturen lever i högsta grad.

Boel Schenlærs nya böcker läses av Micheles Kindh

image(8)
Dikter från New York
Inte ett barn som du
4317

Boel Schenlær är dubbelt aktuell med två korta förnämliga böcker som både är poesi och prosa i förtättat språklig form som har kraft och utdelar energi och tar med oss in i språkets vindlande stigar för att lämna avtryck i mitt hjärta. Jag läser två vitala dynamiska böcker som jag verkligen kan ta till mig med stort nöje.

Låt mig inleda med ”Dikter från New York” som både är en resa till min favoritstad New York men utan nostalgi utan med fräscha ögon ser poeten staden eller Big apple som just är en stad som transformerar dig och ger energi i själen. Men diktsamlingen ger också ett kritisk synsätt på poesin och på dess estradörer som har poetiska materialet i sin hand. Det blir en stark motsträvig uppgörelse kring poesins kritiska röster. Just den delen blir en kontrast mot själva New York-vistelsen men den fungerar väl. Resan blir en oas, en fixpunkt där man kan andas ut och vandra omkring bland gator, streets, skyskrapor och allt som formar staden. Den delen av diktsamlingen är alldeles fantatisk för mig som New York-älskare. Just det här tvådelade perspektivet som utgörs dels av kritisk vidvinkel på poesins arena hemma i moderlandet och sedan den befriade upplevelsen av staden New York skärper bokens dikter och får dess kärnbudskap att lysa i neon.

Den andra boken ”Inte ett barn som du” är på ett sätt en hemsk barndomsskildring samtidigt det är en kortroman om ett barns mognadsprocess under uppväxten där en rad med händelser sker men är de inbillningens fiktion eller vardagens brutala realism blir den stora frågan vid läsningen?
Romanen kan jag säga känns som ”hänryckningens tid” där man snart vaknar upp och gnider mig i ögonen och undrar, hände verkligen allt det där som romanens huvudkaraktär upplever eller var det en dröm som snart försvinner in i horisonten?
Boken är bland det starkaste jag läst i år – därför att den vågar beskriva barndomen ur ett stringentare perspektiv och framförallt blir blicken klarare och jag får en känsla av verklighetens smaker när texten griper tag i mig. Bokens tematik kring barndomen blir en bildningsroman om hur det är att växa upp och bli vuxen fastän också växa sig stark inombordes och få utveckla sig till en människa, trots vilka sår, ärr och smärtor man har inom sig. Läs romanen och du får en fullbordad läsefrukt att växa tillsammans med.

Nya böcker av Micheles Kindh

Einar Mar Gudmundsson – Kungar av Island
Översättning Inger Knutsson Förlag Natur& Kultur 2015
Roy Jacobsen – De osynliga
Översättning Staffan Söderblom Förlag Norstedts 2015

Det blåser vindpinade vindar över de karga landskapen men skönheten i både isländska och norska landskapen kan vara bedövande vackra. Jag minns mitt hittills enda besök på Island för åtta år sedan då jag under en vecka på sommaren åkte omkring de vackra fantastiska älverna, bergen, fjällen, den inpiskade Atlanten och de underbart karga områdena. Det har alltid funnits en lockelse att besöka Island. Framförallt barndomens läsning av Snorre Sturlassons fornnordiska berättelser och senare vid mina unga punkår så var det böckerna av Halldor Laxness som gjorde mig intresserat av denna vackra ö. Men det blev aldrig av att jag kom iväg till Island.

Jag kommer ihåg att jag på 80-talet tänkte åka dit efter ha sett den lysande filmen ”Korpens Flyger” från 1984 som jag tyckte då var den bästa nordiska film jag sett under 801-talet och även dess fortsättning ”Korpens Skugga” som också gjordes av regissören Hrafn Gunnlaugsson. Bägge filmerna utövad en magisk lockelse på mig. Men det dröjde nästan 25 år innan jag till slut befann mig där. När det gäller lockande litteratur har nog Einar Mar Gudmundsson varit den främste sedan 80-talet hos undertecknad. Det är en författare med bred kunskap i isländska skrönornas verkliga manualer. För hans romaner har den där karga men ändock poetiska kvaliteterna som man kan säga utgöra lite av öns litteraturhistoriska skaldekunskap.

För mig är denna romankonst hårdkokt mix mellan fornsagor, runskrift, Hemingway och Raymond Chandler på en och samma sammansättningens form. Bara den nya romanen nyligen översatt på svenska drar sig inte för att berätta en fiktiv berättelse om mäktiga släkten som påverkade Islands moderna historiska utveckling genom att de ägde och formades av landskapen omkring dem. Här är det den rörande men humoristiska berättelsen om släkten Knudsen som styrde kustsamhället Tangavik.
image.php

Det är en härlig skröna av modernt snitt som via släkten berättar väldigt mycket om Islands moderna historia som brukar växer ut ur skrönor, myter och sagornas väv och därför får romanen en form av modern sago/mytkaraktär fastän beskriver moderna händelser. Berättaren kan vara författaren själv som försöker ge oss denna märkliga släkts öden en fast kontur så att vi som läsare kan följa med längs släktresans olika karaktärer. ”Kungar av Island” är berättelsen om Island som försvann ur den norska kungaättenas dynastier och blev en republik styrd av presidenter men på ön fanns det släkten som fick status som småkungar i människors ögon. Det är en roman som målar upp vyerna och reliefen av Island stadd i ständig utveckling fastän modernismen samverkar med sagorna och Islands fornstora myter.

Roy Jacobsens roman som utspelar sig omkring första världskriget utspelas på en vindpinad ö som påminner mig om min resa till Lofoten 1996 där jag befann mig på sommaren i en vecka. Man åker båt från Bodsön. fast det är en annan ö romanen utspelas på. En dramatisk roman som påminner om August Strindbergs skärgårdsmålningar med ilskna dramatiska väderomslag till havs.
Här brinner människors själar och jag tror mig läsa en teaterpjäs med starka aktörer i sina givna roller. Men det är inte teaterkulisser utan tveklöst verkliga händelser som Roy Jacobsens mästerdrag ger levande livsgnistor så att romanen sakta melodiskt sveper längs mänsklighetens linjer. Mörka dolda själar får liv i de stela ledbanden.
Jag läser två av de mera lysande romanerna som påverkar mig starkt vid läsningen. Dessa böcker bevisar att vi i norden verkligen kan fortfarande skriva stora dramatiska verk med stora eller med mindre gester.
Jag är oerhört tacksam över att få ha läst dessa vackra storslagna episka verk.

Susanna Varis om Perukklubben av Pär Ström

Följande text är skriven för min blogg Susanna´s Crowbar, men publiceras nu även här på Blaskan.

perukklubben03Perukklubben av Pär Ström. Omslag av Phiu Thieu.

Ute på det elbefriade landet i Finland hade jag med mig samhällsdebattören, civilingenjören, föreläsaren med mera Pär Ströms senaste bok Perukklubben som kvällslektyr. Ström har skrivit ett antal böcker och texter om till exempel informationsteknologi och övervakning samt jämställdhet. Med den nya boken tar Ström åter en ny kurs; politisk satir. Pär Ström har befunnit sig i hetluften under åratal, framför allt under den period han debatterade jämställdhetsfrågor. Den aggressivitet som enkom framförandet av ett annat perspektiv än den dominerande och radikalfeministiska på dessa frågor orsakade (och orsakar) bland etablerade och uppburna medlemmar av den kulturella och mediala eliten är fortfarande häpnadsväckande. (Ett axplock av det jag tidigare har skrivit om detta: här, här, här och här).

Det jag skriver nedan är mina reflektioner kring boken, då jag inte anser mig ha de rätta kvalifikationerna för en regelrätt recension.

Perukklubben är, som sagt, en politisk satir, en i sina stycken burlesk och mustig fabel som jag läser med stort intresse och med skräckblandad förtjusning. Berättelsen är förlagd till landet Eklandet vars invånare består av getter, vargar, kor, ugglor, rävar och andra djur. De olika djurgrupperna uppbär påfallande likheter med ett antal grupperingar i säg, det svenska samhället. Boken är späckad med underfundiga referenser och symbolik, som till exempel att det i vargarnas Rådssal är ”högt i tak” och att vargarna, som den agendasättande grupperingen, kommunicerar sig genom stentavlor.

perukklubben02Karta över Eklandet. Illustration J. Breen.

Getterna är bosatta i Horneby, Klövköping och Svansinge, vargarna huserar på Klara – och korna på Rosenborg slott. Utöver det som ses på kartan finns även ugglorna, vars hemvist är Södra Törn-snåret. I boken får vi följa huvudpersonen, eller huvudgeten, Georgina på en resa genom allehanda äventyrligheter och för henne ögonöppnande skeenden. Det visar sig snart med all önskvärd tydlighet att saker och ting kanske inte är så idylliska i landet som kommit längst som det på ytan kan verka. Är det verkligen sant det som professorerna Lysenka, von Hochdenker och Jennus forskar fram? Har vargarna, som har hand om innehållet i Eklandets medier, verkligen allas bästa för ögonen och hur går det egentligen till hos korna, de som formellt styr riket? Är gråa djur verkligen så vedervärdiga som det påstås?

Jag kunde knappt vänta tills jag fick ett nytt tillfälle att fortsätta att läsa i boken. Berättelsen i sig är spännande; hur ska det gå för lilla Georgina? Ändå mera spännande var dock blottläggandet av de så välbekanta strukturerna i den alldeles verkliga världen. Politiken i satiren framträder inte genom den partipolitik och den vänster-höger-skala vi är vana vid, snarare genom motsättningar mellan de olika grupperna av djur och deras respektive rollfördelning i samhället.

Greppet med en satirisk fabel är briljant och åtminstone jag, som vid ett antal tillfällen känt mig missmodig angående det politiska debatterandet och bloggandet, får en injektion av ny lust och drivkraft. Det går helt enkelt inte att överlåta den samhälleliga agendan åt de grumliga krafter som nu har ett så starkt grepp över densamma. Ströms senaste bok kan med fördel ingå i litteraturlistan på landets gymnasieskolor.

Boken har nu varit ute i cirka två veckors tid och allt tyder hittills på att den agendasättande delen av vårt samhälle valt denna av de tre i boken förekommande förhållningssätten: mörka. Pär Ström var med i 12 minuter i P1:s Studio Ett vid bokutsläppet  (notera gärna det som feminister kallar victim-blamingen som förekommer i inslaget) och Jyllandsposten har recenserat Perukklubben här.

Perukklubben hemsida

Perukklubben på Facebook

Andra recensioner:

Ninni på Genusdebatten

Till sist ett litet smakprov på bokens innehåll:

””Grå getter tar för mycket plats i Svansinge
Georgina slog ner blicken. Det fanns vita, svarta och grå getter i Eklandet, och alla visste att de grå utgjorde ett problem. Inte bara getter för övrigt, utan grå djur av alla arter. De var mer egoistiska än djur av andra färger, och de kunde inte uppföra sig. Bråkade och ställde till med problem. Var intensiva och jobbiga. Tog plats och var i vägen. Det var precis tvärtom med de vita djuren – alla vita djur var godhjärtade, duktiga och problemfria, och därför skulle de vita djuren lyftas fram. De svarta var någonstans däremellan, men betydligt närmare de vita än de grå.
Lisa suckade när hon läste om de grå getternas platstagande i Svansinge. Hon var som bekant själv grå, liksom Georgina.
”Tråkigt det där med Svansinge”, sa Lisa och såg nedslagen ut. ”Ja. Tänk att vi grå djur alltid ska ta så mycket plats.”
”Man skäms.”
”Ja, verkligen. Men du ska veta att jag jobbar hårt på att hålla tillbaka min grå sida”, sa Georgina.
”Jag med! Apropå det, i övermorgon kommer Rättviseteatern till Horneby och spelar en vitistisk pjäs. Ska vi gå på den, du och jag?”
”Vad kostar det?”
”Inte så mycket tror jag. Korna betalar det mesta.”

Om rymdens strålfält av Micheles Kindh

Stephen Hawking – Min Historia

Norstedts Översättning Ulrika Junker Miranda 2014

Joanne Baker – Fysik: Vad som är värt att veta

Lin& CO

Astronomica – Galaxer stjärnor Planeter rymdfärder

H.F Ullmann

 

Tre böcker om fysik och kosmologi som bygger upp en världsbilds utveckling från historien fram till framtiden. Stephen Hawkings självbiografi är kort och koncis, vilket är synd enligt mig. Han sveper över födelsen och barndomen beskrivs snabbt med små glimtar för att komma fram till universitetsstudierna, sjukdomen och äktenskapet.

Jag vet inte varför Stephen Hawking verka tycka de tidigaste åren är ointressanta – men det finns bra biografier som täcker den saken – fastän hans egna beskrivningar borde vara fylligare. Istället är det forskningen och arbetet som blir det som han mest passionerat berättar om och det gör han på ett bra och pedagogiskt sätt. Stephens Hawkings bok påminner om hans andra verk – populärvetenskapligt, men ändå med exakt precision och skarpslipat med en ironisk busblick. Jag läser den med glädje och förstår lite mera.

Sedan finns det två böcker som jag också läser och förundras över. Joanne Bakers bok om fysik är ett galant försök att förklara skeenden som jag redan kunde relativt mycket om tack vare annan litteratur. Hon förklarar saker jag missat, detaljer som nu får sin förklaring. Detta är en bra populärvetenskaplig bok som man kan ha som uppslagsverk.

Astronomica är ett väldigt vackert verk med fantastiska bilder och texter som ger mig historik och bra förklaringar kring ämnet universum. Ett alster att bläddra i och sakta ta till sig. Tre böcker som gav mig nya kunskaper och insikter.

 

Micheles Kindh om några kinesiska böcker

Yu Hua – Kina med tio ord (Natur & Kultur 2013)

Su Tong – Binu och den stora muren (Albert Bonniers Förlag 2008

Översättare Anna Gustafsson Chen för bägge böckerna

Jag har läst väldigt mycket böcker om Kinas politiska och kulturella historia under årens lopp. jag läste mängder böcker om Maos kommunistiska tidevarv och den transformation Kina genomgår. När jag tågluffade där i Kina 1996 så såg man början på superkapitalismens ingång. Men ingen bok har varit lika effektiv Yu Huas nya bok ”Kina med tio ord” där han kokar ned Kinas moderna historia till en mix av mängder av fakta parat med hans personliga levnadshistoria. Hans föräldrar är läkare/sjuksköterska och större brodern rödgardist.

Det är tio kapitel med ledande ord som verkligen beskriver övergången från det våldsamma kulturrevolutionen som satte Kinas massor i rörelse till andra polarisatorn – Dengs ekonomiska reformer som skapade tillväxtens kapitalism. Det blir en spännande och informativ roman som skapar en förståelse hos mig hur människor i vår generation regerade efter händelserna vid Himmelska Fridens torg med tystnad och mindre engagemang. Jag märkte det vid resan på tågen när engelsktalande studenter inte ville beröra det ämnet 1996. Boken talar om dess postuma händelser och Yu Hua berättar bra och psykologiskt trovärdigt om sitt land Kina som han älskar men ändå måste kritisera torrt och sakligt alla händelser. Det är klart den bästa boken just nu att läsa.

Su Tong född 1963 väljer att berätta om det historiska och mytiska Kinas gryningstöcken med poetisk bravur. Det handlar om Binus äktenskap med Qiliang som är en tragisk mytologisk berättelse som utspelar sig för ett par tusen år sedan vid bygget av kinesiska muren. Mannen är tvungen bege sig norrut vid bygget. Romanens kärna är Binus resa efter sin man. Ett sökande med äventyr och kärlekens omöjliga sits. Ytterliggare en fantastisk berättare från författaren bakom romanen ”Röda lyktan” som Zhang Yimou spelade in till en magisk filmupplevelse.

Två starka romaner att upptäcka moderna Kinagenom dessa magiska berättare.

 

Micheles Kindh läser både Nile Rodgers och Ahmir Questloves självbiografier

Ahmir Questlove Thompson And Ben Greenmam  – Mo’ meta Blues: The World According To Questlove (Grand Central Publishing 2013)

Nile Rodgers – Le Freak: An Upside down story of family disco and destiny (Sphere 2011)

Två böcker som berättar på så pass olika sätt om sina liv att det blir ännu intressantare än vad jag först trodde.

Nile Rodgers berättar mera klassiskt och kronologiskt om sitt liv med ung moder och vit styvfader som bägge hamnade i klorna på just drogerna. Född 1950 i New York så följer jag en rak röd linje i berättelsen. Nile Rodgers intresse för rockmusiken, blues och jazz ledde honom sakta men säkert till soulen och discomusiken. Nile Rodgers spelade bakom flera artister, framförallt discogruppen New York City. Jag läser om hur han träffade sin tvillingsjäl i Bernard Edwards. Det som förvånade mig att fröna till Chic gick via upptäckten av Roxy Music och scenuppträdande av band som Kiss.

Boken har ändå trots svårigheter i livet en glad, nästan munter tonläge, en klackspark mitt i musikhistorien.

Questloves bok är lite mera modernare och hans livsberättelse följer spåren i upptäckten av rap och hip hop. Det är ingen sedelärande berättelse utan mera klar och koncis rappt berättat bok.

Bägge böcker är bra och raka så att jag vid läsningen nästan lever med i böckerna. Det är musikhistoria fint och enkelt komponerat. Kanske något av det bästa just nu.