Aneta Grzeszykowska – Body of Work på Mindepartementet

Medan Marina Abramović blir mera abstrakt när hon själv inte är på plats så faller lite av hennes koncept och verk som nu är aktuella på Moderna Museet som jag tidigare har recenserat för någon månad sedan. Nu ser jag polska Aneta Grzeszykowskas bilder som är klart mycket mer akonkreta och påtagliga så att man nästan känna verken med alla sinnena öppna. Hennes verk dissekerar kvinnliga kroppen på ett sätt som avsexualiserar kvinnliga kroppen och tar bort den manliga bblicken på ett effektivt sätt. Hon iscensätter sig själv gör kroppen både till ett subjekt och objekt på samma gång. Se bara hennes egna fototgrafier där hon gör samma sak som Cindy Sherman gjorde på sjuttiotalet. Att sätta in sig själv i olika roller i olika miljöer för att utmana klichebilden av kvinnan i fotografiet. Här skulle säkert Roland Barthes synsätt på fotografiet vara applicerbar eller Susan Sontag liksom John Berger som alla skrivit om fotografin som konst och verklighetsåtergivning.



Men Aneta Grzeszykowska hon är sig själv och väljer klart hur perspektiven skall vara och vilken tolkning som är aktuell för henne – hon är sin egen återgivare av den verklighet hon anser skall vara till åskådning.
Hon gör kroppen till ett lekfullt instrument hon sätter ihop och dekonstruerar såsom konstruerar likt klippdockan som hon styr helt själv utan några som helst skrupler. Jag tycker att Aneta Grzeszykowska frilägger sitt perspektiv så att det är enbart hennes egen blick som avgör vad som visas i de verk hon skapar.
En kritisk feministisk tydlig budskap som visar hur stark konsten kan vara om man slipper ideologiska plakattstämplingar utan här blir det en kraftfull fingervisning i konstens frihet och framförallt en frihet utan begränsingar där dynamik och lekfullhet är det givna riktpunkterna.
Det är en utställning varje man såsom kvinna bör se. En av vintern/vårens starkaste utställningar.



Cecilia Edenfalk på Waldemarsudde: Maskros/Dandelion

Jag såg Cecilia Edenfalk 1990 på Galleri Sten Eriksson med dessa upprepande motiv med en man som smeker, klappar eller gör någonting med sina händer bakom ryggen på en naken kvinna?. Jag fick då ingen emotionell begreppslig känsla inför hennes verk. Tre av dessa motiv finns med på denna utställning som både har nya såsom äldre verk på den här retrospektiva utställningen.
2016-12-06-15-55-53

Mitt problem är att när jag beskådar de nyare verk med maskrosor i centrum där naturens förgänglighet, livets årstidsväxlingar och livets skörhet kan visserligen vara en roligt konceptuell idé. Men inför de verken känner jag mig personligen tom inför dessa motiv, Min hustru Helene Nilsson tyckte bättre om dessa ideér när de uppvisades.
Jag får däremot mera förstålese för hennes nästan metafysiska måleri när hon gör egna tolkningar om uppenbarelser eller kring tankar om änglar som i form av statyer kan påverka själen. Där finns konstens inneboende styrka som strålar ut av pur mystik. Sådant är jag mera hyperkänslig inför. Livets andliga sida sådan som den ryska modernismen i Kandinskys kunde uppvisa i sina perspektiv på färgernas betydelse eller i Malevitjs abstrakta måleri. Där växer verkligen Cecilia Edefalk som konstnär enligt mitt tänkande. Då verken liv och just en nästan taktil sublim erfarenhet att växla mellan magisk realism och andlig djupsinne.
2016-12-06-15-57-10
Jag blir berörd av just bilden av en anonym kvinnlig staty med gåtfull förflutna som på målningen här nedanför. Detta uppskattar jag därför den målningen är öppen för fantasier och levand eorganisk tilltro på att tolkningar är enbart din egen uppfattning och upplevelse du har inför dig själv.
2016-12-06-15-52-07

2016-12-06-15-56-19

Utställningen är i sin helhet en holistisk upplevelse men lämnar mig splittrat i tanken då jag inte intaga förståelen inför helheten av Ceclia Edenfalk omfattande motivvärldar som omger denna konstnärliga galax.
2016-12-06-16-04-38

Fotografiska Museét: Anton Corbijn 1-2-3-4

2016-09-25-18-40-55
2016-09-25-18-34-28
Anton Corbijn behärskar hela skalan inom media. Han är stilbildande fotograf när han gör sina stilistiska svarvita bilder av artister – främst U2 och Depeche Mode som han nästan blivit en del av i deras maskineri. Flera videos har han gjort åt flertalet artister är också specifika att beskåda genom decennierna. Hans spelfilmer från filmiska biografin över Joy Division i filmen ”Control” 2007, The American”, ”A Most Wanted Man” och ”Life” har satt holländaren på filmkartan.

En av de mera stilbildande inspiratörerna som gjort avtryck inom både populärkulturen och såsom musiken. Det är därför extra roligt att beskåda hans utställning på Fototgrafiska Museét som ställs ut nu med ett urval av hans bilder som han samlat på sig under åren från 80-talet till dagens datum. Metallica , The Rolling Stones, REM, Arcade Fire,The Slits, Nirvana med flera artister kan man se ur olika perspektiv.

Det är en stark utställning med stora bilder som hänger på väggarna och berättar någonting relevant om vår samtid där musikerna och banden är är en del av en kollektiv historia medan artisterna/banden lever sina enskilda individuella livsöden.
Bilderna är skarpa så att det nästan sticker ut ur ramarna. Jag ser den väldiga porträtten nästan som någonting som blivit vår tids porträttkonst motsvarande salongskonsten eller renässanskonsten när det gäller den klassiska synsättet på dem.
Numera kanske Anton Corbijn sätter sina artister i relation till miljön det skall fotograferas och uppträda i, precis som när forna tiders potentat ville avmålas i miljöer som signalerade antagligen maktsymbolik eller bildning/lärdom.
Nutidens artister blir kanske mera mäktiga som populärkulturella ikoner i en tid då massmedia och kändiskapet delar samam agenda och beroendeställning till varandra och även som motpoler gentemot varandras intressen. Kändisar behöver pressen och tvärtom.
Här skapar Anton Corbijn populärkulturell konst i samma stil såsom Andy Warhol gjorde med sina produkter. Utställningen är en stark fotografisk utställning som visar upp hela Anton Corbijn breda repertoar.
2016-09-25-18-34-33
2016-09-25-18-35-11
2016-09-25-18-37-01

2016-09-25-18-44-26
2016-09-25-18-47-55

2016-09-25-18-36-20
2016-09-25-18-56-08
2016-09-25-18-55-14

Susanna Varis på Galleri T

Galleri T är ett av gamla stans och Stockholms mysigaste gallerier. Med det strategiska läget nära slottet är det inte bara ett vattenhål för god konst, utan också ett vandringsstråk för Stockholmare och andra människor.7

20140818_170136

Nyligen slog dörrarna upp för en utställning av den multibegåvade konstnärinnan Susanna Varis. Här serveras vi popsurrealism och lowbrow-konst i långa banor. Och vilken utställning det är. Ljuvliga och skruvade konstverk som får min arma rocksjäl att jubla av lycka. Dödsskallar med glimten i ögat, skruvade motiv med exploderande bakverk och flickor med ballongansikten.

20140818_170234

”Stimulerande” är en underdrift, jag går omkring och småler mest hela tiden. Vidunderligt hantverk i akvareller, fantasieggande fotokollage och reproduktioner av tidigare intrssanta verk står på menyn. Har du tid och lust för konsten, är utställningen i all sin enkelhet ett måste för varje vurmare av det estetiska.

20140818_170605