Dr Indie finner svensk nysvetsat musik

Peter Morén – Pyramiden

@@@

Lars Bygdén – LB

@@@@

Moneybrother – This Is Where Life Is

@@@

 

Hjälten Peter Morén spelar till vardags i framgångsrika Peter, Björn And John som blivit en del av indievärldens bästa svenska akt. På egen hand så har Peter Morén spelat in ett tidigare album ”I spåren av tåren” från 2010 till det nya albumet ”Pyramiden” som lever ett fint liv där sorgen, glädjen uppsluppen existerar på samma scen där mörkret intar denn försiktiga vägen.. Nya albumet har flertalet fina sånger som erbjuder en tid stankeväckande flykt från vår tid som är. Skivans alla spår passar in på en charmig sångare som lägger sig lite lågmäldare till än vad han tidigare presterad. Låtarna har en  formdriven erkänsla i låtarna texterna. Nu handlar det om en rak framodlad pop som leder till att mitt skönhets-sökande för detaljer blir starkare och tydigare. Det är en bra egenskap att lyckats med sin musik skapa bestående estetiska värden.

 

Musiken är inte direkt på något sätt men ändock ej specifik symbolisk – det blir anspelningar och konkreta detaljer som särskiljer sig från varandra. Verkligheten blir ögonvittnesmål precis som Lars Winnerbäck, Plura eller Ulf Lundell med sina Sverigebilder från tidens samtidiga förändringar. Med andra ord är det en bra skiva som förmår vilja någonting vilket den gör helt okej att lyssna på.

 

Jag kommer så väl ihåg när Lars Bygdéns första skiva med sin tidigare grupp  Thousand Dollar Playboys kom ut och Per Bjurman skrev om den i Aftonbladet. Jag gick ut och köpte albumet och fann en amerikansk lantlig känsla eller kanske mera av norrländsk attityd. En form av americana som Christian Kjellvander gjort till något unikt i svensk musik.

 

Lars Bygdén skulle kunna vara en kille som reste runt omkring i Värmland eller Dalarna med en skåbil och gitarr, väl förankrat i landsbygdmyllan med sin långsamma rockmusik. Det är en skön fin enkelhet i hans musik.. Jag tycker mycket om hans nya album precis som jag tyckte om hans tidigare band Thousandsand Dollar Playboy spelade. En varm musik som har lite av Gram Parson eller the Band stundtals i sig.

 

Bara sådant ger ett större register av emotionella svängningar och musiken breder ut sig lite lagom i musikens värld. Det är en stilsäker skön platta där musiken brinner lite passionerad men på ett lagom svensk mentalt sätt där vi befinner oss i ett mellanläge av amerikansk vinpinad ödslighet och svensk skogslägertempo. Lugn och ro blir det hos mig när jag lyssnar på Lars Bygdéns nya album. Bara det är ett gott tecken på skivans kvalitet.

 

Anders Wedins grupp Moneybrothers har varit ute i stora vida världen när det skall spela in skivan. Producenten är Anders Wedins gamla kompis från sin tid i Monsters, Christoffer Roth. Med folk som Steve Albini i Chicago elelr reggaefantomrytmikmästaren Sly Dunbar i Kingston. Musiken blir som vanligt den där fina mixen av The Clash, Bruce Springsteen och Dexys Midnight Runners åttiotal. Soulrock som blåser av oss från banan.

 

Låtarna däremot är välspelade fast ack ändå berör det inte mitt inre, det är för lite emotionell laddning i musiken. Anonyma soulrocklåtar av br akaliber men ändå för själsligt lösa i strukturerna. Musiken låter bra men får inte liv i dököttet fult ut – utan det blir bra rock som tar fart när musiken brinne rhär och nu, i den närvarande tidpunkten, men det blir lite för anonyma sånger trots allt.

Det är synd på så rara Moneybrotherslåtar eftersom jag tyckt att Moneybrothers har varit den friskaste fläkten med sin fina souliga rockpopmusik. Nya når inte fram då dess kapacitet gör den okej men ej mer än så.