Pat Travers Band : Live at the Iridium N.Y.C

Pat Travers Band (5)
Pat Travers släppte sin första skiva 1976 och jag fick upp ögonen på denna axeman på nittiotalet när jag fick höra Rock and Roll Susie , sen var jag såld. En riktig rock stänkare.
2004 var Micheles och jag och tittade på Pat Travers på Sweden Rock Festival. Recensionen kan ni läsa om nedan :

Åskan gick när han spelade ”Boom boom out goes the light” en låt som jag saknar lite grann på denna skiva, fast det är klart man måste väl förnya repertoaren emellanåt. Han gjorde comeback 2012 med nytt manskap och har sedan dess hållt fanan högt.
En platta med Pat Travers innebär riffbetonad gitarrock med blues och det spritter i benen, det kallas visst dans. Är ni bekant med Pat Travers musik sedan tidigare känner ni igen låt titlarna sedan tidigare. Hur som helst plattan öppnar med ”Rock and Roll Susie” en riktig höjdare fylld av svängig riffbetonad rock kryddad med mycket blues. Andra låten ”Gettin´ Betta” öppnar med lite blues och övergår i funkiga rockriff det här svänger också bra, sedan fortsätter det med ”Crash and Burn”,” Heat in the Street”, ”Josephine”, Ray Charles klassikern ”I´ve got news for you”, ”Ask me Baby”, ”La la la Love You” alla är svängiga rocklåtar som passar på festen i bilen eller egentligen när som helst. Skivan avslutar med”Black Betty” ursprungligen en gammal afrikansk arbetssång, Ram Jam arrangerade om den till en hårdrocklåt på sjuttiotalet. Pat Travers har satt sin prägel på låten.
Pat Travers sång röst och ett band som är otroligt tajta gör detta till ett riktigt bra livealbum. 12 låtar lite över en timmes sprudlande rockmusik är vad vi bjuds på.
Har ni biljetter till årets Sweden Rock Festival är ni bara att gratulera, Pat Travers band uppträder där och kommer säkerligen att bjuda på en sevärd konsert. Hoppas det blir bra väder bara.
Skivan får € € € +
http://www.blaskan.nu/Blaskan/Nummer23/Festival/sweden_rock_festival_2.html

Micheles KIndh om Terry Reid och Led Zeppelin

Terry+Reid++1970+Isle+Of+Wight[1]
Terry Reid – River
@@@
Led Zeppelin – Led Zeppelin IV
@@@@
Houses Of The Holy
@@@

Led-Zeppelin-remasters-770

Terry Reid är en artist jag knappast har lyssnat sönder och samman eller riktigt brytt mig om vad gäller hans karriär. När jag lyssnar på retroutgåvan av hans skiva ”River” så förblir det lite småcharmig countrypop eller fin vänlig radiorock som den lät omkring 1970-1971. Det är i stilen som om Terry Reid ville vara lite som Gram Parson trots att han inte når upp till den nivån. Han är däremot en populär artist hos andra artister. Graham Nash är en stor fan av hans musik. Paul Westerberg bjöd in honom att medverka i det som tyvärr blev hans band The Replacements sista album ”All Shook Down” och ja, det säger en hel del om hans ultrabegåvning som låtskrivare/musiker. Terry Reid blev också erbjuden att sjunga i det som blev sista upplagan av Yardbirds som Jimmy Page kallade för The New Yardbirds. Terry Reid tackade nej för att medverka som förband till The Creams sista turné (tror jag det var). Däremot tipsade Terry Reid Jimmy Page om sångaren Robert Plant och det blev som sagt var Led Zeppelin. Vilket är ironisk eftersom samma sak hände när han fick förfrågan att sjunga i Deep Purple så tackade han nej där också och Ian Gillan tog över och resten är historia som man säger. Terry Reid fortsatte sin nedtonade verksamhet lite i skymundan men fortfarande har han fans i musikvärlden. Nyutgåvan förstärker inte riktigt hans storhet hos undertecknad men visst är han en särklassig begåvning.

Så kommer vi fram till de senaste remastrade utgåvorna i Led Zeppelins katalog. ”Led Zeppelin IV” älskar jag fortfarande därför att vi har deras främsta och bästa klassiker där. Melodier, kraft, hård bluesrock som fortfarande kan framkalla rysningar och pur kärlek från min sida. Medan ”Houses Of The Holy” är deras svagaste och mest intetsägande skiva. Tom på bra melodier och saknar bärande sånger att frambringa. Det är här jag ser de tydliga klasskillnaderna emellan skivorna. Tendenserna till kantigheter, sprickor syns tydligare i lampornas sken där framme på scenens estrad. Den här skivan har ingen helhet utan är enbart tom som en burk utan musikalisk innehåll.