Calexico – The Thread That Keeps Us ¤¤¤¤


Calexico är ett band som bildades i grunden av Joey Burns och John Convertino som skapade ett underbart band som jag länge tyckte hade likheter med Flamings Lips fast så är inte fallet egentligen. Utan Joey Burns och John Convertinos rötter ligger i det band som det ursprungligen började i, nämligen Giant Sand som numera enbart har grundaren Howe Gelb kvar i sättningen.

Calexico söker sig mera åt The Jayhawks, Son Volt eller Uncle Tupelo i nutida kontext. Går man längre tillbaka skulle jag nog säga Neil Youngs sjuttiotal, Buffalo Springfield, The Byrds, Gram Parson eller hans gamla band The Flying Burrito Brothers. Ja en sorts ökenrock med kosmiska rocken som countryrocken klev fram ur i sin form.
Deras album har haft hög kvalitet och fortsätter att leverera med säker hand musik som tar tag i min själv och ger mig berättelser. På detta album finns tjusiga välskrivna bonusånger som också skapar bra känslor och fina förnimmelser av skönhet. Jag tänker mig att nya albumet är som att besöka Las Vegas och senare ta sig ur staden och åka rakt ut i öknen. En skimrande snygg amerikansk bil som åker med passagerarnas hår som vinden sveper med i. Ja sångerna som Calexico gör handlar om uppenbarelser på något sätt som får liv, form och rörelse genom den musik gruppen alltid lyckas konstnärlig framställa utan krångligheter eller krystade formuleringar.
Nya albumet ännu ett bevis att bandet både orkar och kan frambringa skön konst ur sin redan stöpta form bandet alltid på något sätt lyckats förmedla genom att skriva vackra , melankoliska sånger Så ävenledes finns många av på det nya starka albumet.

Dr Indie om Calexico

Calexico – Algiers

@@@

John Covertino som är en av huvudmännen i Calexico hade en tid Howe Gelbs märkliga experimentella band Giant Sand innan han träffade Joey Burns och Calexico blev bandet för oss indieälskare. Calexico har haft en ganska jämn ström av musik – det är int emycket som har förändras förutom att man lägger till alltifrån blues, country, folkrock, spansk musik elelr anadr aintryck av musikaliska ideal. Det är själva förutsättningen för deras musik att kunna utvecklas.

Det nya albumet avviker inte så mycket från tidigare skivor utan musiken är där och står så bra för sig själva. Jag finner sångerna helt underbara och kan verkligen ge hän åt låtarna – men nackedelen är om jag får säga det som notering är att det är bra låtar som strömmar fastänm dessa låtar år vanliga högklassiska sånger utan något nytt grepp eller vinkel så att skriva.

Jag finner däremot låtarna intressanta ur den synvinkel att deras texter håller hög litterär klass, bandet har alltid haft sköna berättelser att ta del i en klart romantisk prägel av viss bitterljuvhet.. Sånger som lever upp till något intressant att förtäja.

Sådant är en fördel i min värld, framförallt när det kommer till bandet Calexico. Så det är änu en helt okejskiva  som öppnar upp världen lite till.