Crister Enander – Slagregnens år: Heidruns Förlag 2016


Med heliga profan vrede så frambringar Crister Enander sin lysande berättelse som visar upp sårens alltför tydliga klassmarkörer i dagens Sverige – ett land som vars välfärd trots höga skatter demoleras och reduceras till blott skuggan av sin tidigare storhet i att ge landets medborgare värdighet.

Det är därför med vrede i texterna som Crister Enander går till till storms likt forna tiders August Strindberg gentemot hyckleriet som maktens tempelbärare och klerker gömmer sig bakom. Med hjälp av språkets retorik och gesternas manipulation så lever makten fjärran från medborgarna. Sådant som August Strindbergs texter skar rakt igenom med en skalpells ilska och vredesmod för att blottlägga inför landets medborgare huruvida makten skamligt uppför sig, när ridån har gått upp och visar makten nakna tydligheter och osanningar. Sådana skribenter har vi idag alltför få som klarar av det med briljant klarhet och sträng stringens men Crister Enander behärskar den konsten väl. En av de starka klara skriftställarna som med arbetarklassbakgrund, som jag själv känner igen från min egen uppväxt i Stockholm, tar upp kampen via böcker, artiklar och essäer och gör litteraturen till något som blöder, lever och är lika verklig och relevant för livet såsom näring är för våra fysiska kroppar

Att Crister Enander beskriver ärligheten och styrkan i August Strindbergs texter som gör att man idag fortfarande måste delvis ta heder och ära av Strindberg och förvandla honom till en galning eller en kvinnohatande barbar av andliga knappologer. Crister Enanders tankar om August Strindberg är inget traditionellt försvar av författaren utan ett sätt beskriva hur levande Strindberg är i vår samtid, lika levande relevant han var vid 1800-talets sekel. Jag anser att Crister Enander verkligen gör en lika stor insats i sina böcker så som Strindberg gjort/gör för även vår samtid.
Jag kan konstatera att Crister Enanders texter är personliga utan att vara för privata som dagböcker utan personliga på så sätt att det blir nästan politiskt, eftersom våra liv påverkas av politikens juridiska bestämmande maktutövning.

På ett sätt är denna bok en naturlig fortsättning på Crister Enanders tidiga böcker ”I motstånd växer tanken” och ”Om natten ringer de döda” fastän dock vid den märkbara skillnaden att det finns en verklig personlig sida som jag direkt kan anföra som tydligare och mera drabbande på det sociala livet. Där vi kan mötas med gemensamma erfarenheter fastän på olika sätt men ändå nära relaterade.

Låt mig förklara: Crister Enander skriver här om sitt livs kärlek Lottas neurologiska sjukdom liksom mitt livs kärlek Helene har drabbad av parkinson. För det Crister Enander gör så skimrande är att beskriva kärlekns styrka trots att sjukdomen finns där närvarande i det dagliga livet och bägge två, de älskade förnimmer den förvisso rent fysiskt påtagligt men ändå blir den inte där kvar i centrum, för man blir på ett plan ej medveten om den i ren tänkt form. Man har den starka kärleken där som tar plats i centrum. Ja egentligen är det svårt att förklara men de som har en livspartner med en sjukdom kan nog förstå vad jag vill förmedla och som Crister Enander gör så fantastiskt i ren litterär form. Jag får finna en bra metafor för att kunna göra det hela enklare. Kärleken går bortom sjukdomen. Kärleken blir så stark att själva sjukdomsbilden transformeras till en del i vardagen, man är medveten men ändå fortsätter de älskade levande livets pulserande vener och fungerar funktionellt, man blir ett team så att säga.
Det är sådana privata berättelser jag fånga rupp och Crister enanders tankar vandrar genom min själ. Han lyfter fram klasssamhället och bekämpar det intellektuellt med allt vad han förmår eftersom klassmarkören kan bränna sig fast och man känner sig som en främling – ungefär som när Karl Marx beskriver i Kapitalet och andra skrifter hurvida arbetaren kan se sig som ett ting inför maskinens processer. En främling fast mellan arbetarklassens villkor och hur bildningsresan kan uppgradera dig till medelklassens bättre förutsättningar.

Crister Enanders texter har en som sagt var en intellektuell helig vrede som likt Gamla Testamentets profeter i stil med Jesaja kastar sina ord med kraft mot makten och dess portalfiguranter. Crister Enander är återhållsam med en reflekterande blick när det behövs men kan lika gärna kavla upp armarna för att stirra likt Friedrich Nitzsche emot avgrunden. En värdig kritiker mot orättvisorna i vårt samhälle..

Få författare har odlat en kulturradikal linje bättre än de flesta och visat modet att det gäller alltid ha ett ord och öga för de som kan bli utsatta för samhällets våldsmnopol på olika sätt. En intellektuell ärlig skriftställare som vill se världen ur ett ljusare perspektiv. Som sagt var så sade man på sjuttiotalet att det privata är politiskt. Det kan förmodligen stämma men Crister Enander är långt ifrån navelskådande utan hans blick är klar och intellektet skarp för genomskåda dylika falska förspeglingar och river ned maktens kulisser. Kvar är bara ruinerna av enfalden kvar. Crister Enanders bok har träffat mig hårt i hjärtgropen. Jag hoppas att den väldigt många läsare för den är alltför relevant för att icke upptäckas.

Micheles Kindh läser Crister Enander

Crister Enander – I Motstånd växer tanken
Från Klara Johansson till Simone de Beauvoir
Heidruns 2015
4301

Crister Enander har skrivit en utsökt bok som närmar sig essän där Crister Enander likt den store Michel de Montaigne, skriver oerhört skarpt politiskt och starkt personligt om de författare som i detta fall är kvinnliga författare, som har varit skarpsinninga i sin obevekliga kritik av samhället och civlisationen.
Jag upptäcker till min glädje att Crister Enander också haft den upplevelse av att kvinnor på olika sätt har lärt honom som människa mest om livet och dess olika sidor. Det är precis som rister Enander skriver i boken att kvinnorna som format mycket av det man influenserads av men också fått även mig att förstå kvinnornas villkor, erfarenheter och framförallt att det finns andra synvinklar bortom männens prestige, fejkade tilltro på sin egen storhet och tro sig ha rätten att styra världen efter sina egna principer i egenskap som man med makt.

Crister Enander skriver också i sin bok bland det bästa jag läst om kärleken och den starka fria gemenskap med en kvinna som bygger på äkta djupsinnig respekt för varandra som jämlika människor som valt att leva med varandra och ger och får kärlek för att man vill deltaga i varandras liv.

Det hela hänger ihop med Crister Enanders starka tilltro på sanning, ärlighet och intellektuell redbarhet.

Det är underbart att upptäcka att vi har nästan haft samma intellektuella nyfikenhet på författare som ger oss livet och kunskapen om hur litteratur kan ge dupare insikter.

Naturligtvis har vi skilda erfarenheter av dessa författare men det glädjer mig ändå att Crister Enander skriver på det sätt som berör mig och får min läsning att vilja utöka kunskaperna kring de författare som Crister Enander passionerad och med livet som insats verkligen, verkligen på djupet med hela hjärtat skriver så att den når mig på fullaste allvar.

Plötsligt vill jag återigen uppleva KLara Johansson, Simone de Beauvoir, Joyce Carol Oates, Sonja Åkesson, Marie Hermansson Bodil Malmsten, Virginia Wolf, Sun Axelsson och Alma Söderhjelm. I mina egna urval av författare så skulle jag utan tvekan fördjupa mig vidare i Karin Boye, Hagar Olsson, Marie Wine, Edith Södergran, Stina Aronsson och Mare Kandre.

Nåväl en uppräckning är nog överflödig i detta fall ändå, det relevanta är att boken är så stark så att jag känner smärtan, kärleken, kraften och den polariseringen när litteraturen transformeras till att förbli lika levande som bokens författare Crister Enander försöker få mig som läsare att känna, uppleva och växa , mogna tillsammans med de lika fantastiska författare som lever upp och får kött, blod och hjärta att pumpa vid läsningen.

Det finns självbiografiska avsnitt i boken vars anda är upplyftande då jag som läsare kan förnimma liknande möten utan jämförelse – men det relevanta är att jag sällan har läst så starka persoliga betraktelser att man är där, sitter och medverkar som skugga när Crister Enanader ger en lysande porträtt av sin dotter – det är riktig kärlek till ett barn som blivit vuxen.

Egentligen finns det så många episoder, berättelser i Crister Enanders bok där det personliga ävenledes blir politisk. Naturligtvis inte på ett partipolitiskt ideologiskt slutande mörkerplan utan på än för mig djupare filosofiskt diskurs inom min själ.
Nåväl detta är en bok jag inte vill vara utan i mitt liv för jag vet ingen författare som kan beröra mig på det personliga djupa undanliggande emotionella sfären såsom Crister Enander gör i sin livsuppjagande mästerlika bok. Tack för att det finns sådana lysande stjärnor i samtidens revor.