Dadaism fyller 100 år: Del 2 avslutande hyllning

Jag tror att första gången begreppet dadaism blev ett bekant koncept var när jag läste ordet ””Merz” av Kurt Schwitters. Det var visst ett gammalt nummer av konsttidskriften Paletten från 60-talet. Några år senare fann jag på stadsbiblioteket Gunnar Hardings översättning av just Kurt Schwitters dikter. Jag var fast. Ordet Merz fastnade i min hjärna. Det var just det ordet som Kurt Schwitters tydligen använde när han under en tillställning där nazister medverkade fick reda på att de ville förbjuda hans konst. Han reste sig upp tydligen och undrade försynt hur de kunde förhindra Kurt Schwitters från att använda det lilla ordet Merz, han ville bara merza sitt ord. Just sådant påverkade mitt sinne.
Jag blev djupt förälskad i dadaismen när jag var 14/15 år gammal. Bara tanken så glad jag blev när jag i början fick läsa strofer från Hugo Balls dadaistiska manifest:

”Dada är en ny tendens inom konsten. Det kan man säga eftersom ingen känner till den ännu, och imorgon så kommer alla i Zurich att prata om den. Dada är från uppslagsboken. Det är väldigt enkelt. På franska betyder det ”käpphäst”. På tyska ”Hejdå”, ”Lägg av” eller ”Vi ses nångång”. På rumänska ”Javisst”, ”Ja, det är sant”, ”Ja, just det, självklart” och så vidare.

Ett internationellt ord. Bara ett ord, och det ordet är rörelsen. Väldigt lätt att förstå. Oerhört enkelt. Att göra den till en konstnärlig tendens borde betyda komplikationer. Dada psykologi, Dada Tyskland med indigestioner och dimkramper, Dada litteratur, Dada borgarklass och ni själva, ärade poeter, som alltid skriver med ord men aldrig själva ordet, ni som alltid skriver runt själva meningen. Dada världskrig utan ände, Dada revolution utan början, Dada vänner, också ni poeter, högaktade herrar, fabrikanter och evangelister. Dada Tzara, dada Huelsenbeck dada m’dada, dada m’dada dada mhm, dada dera dada, dada Hue, dada Tza.

”Jag vill inte ha några ord som andra har konstruerat. Alla ord är andra människors uppfinningar. Jag vill ha min egen grej, min egen rytm, mina egna vokaler och konsonanter som stämmer överens med min egen rytm. Om den här pulsen är sex meter lång, så vill jag ha ord för den som är sex meter långa. Mr Schulzs ord är bara två och en halv centimeter långa.”

”Allting har sina ord, men orden har blivit ting i sig själva. Varför skulle inte jag kunna finna dem? Varför skulle inte träd kunna heta Pluplusch, eller Pluplubasch om det hade regnat. Ett ord, ett ord, ett ord bortom era domäner, bortom era sak-igheter, denna skrattretande impotens, er dumma självgodhet, bortom era imitationer, era uppenbara begränsningar. Ordet, mina herrar, är en offentlig angelägenhet av största betydelse.”

Vilka ord som här utmanar borgliga konventionen och den konstsyn konservativa etablissemanget hade torgfört. Jag sådana ord tyckte jag då verkligen bröt sönder kulturen för att breda vägen för den nya moderna konsten.
Fastän från början var det nog ändå Picasso som fick in mig på intresset för avantgardistiska experimentella konsten och kulturen. Det var när jag bläddrade i en konsthistorisk bok vi hade hemma i familjens bokhylla på sjuttiotalet, där jag såg Picasso och Braque målningar. Det var så häftigt och banbrytande i min pojkfantasi att beskåda deras verk. Sedan när jag började läsa.se, smaka och beröras av den moderna konsten.
Idag hyser jag en mera nyanserat syn på dadaismen som konkret och modernistisk framårriktat rörelse. Den djupa radikala kärlek som jag som ung hyste år dadaismen därför att deras lekfulla uppror och protest emot första världskriget och hur de ville bjuda motstånd emot de kommande diktatoriska strävandet som fanns i andra rörelser. Numera hyser jag en mera kulturkonservativ perspektiv men dock är jag ändock förtjust i den fria vackra livssyn och moderna stil dadaismen hade i sina konstnärliga aktiviteter.
Nu blir det bilder eller videos med dadaistiska anstrykning:

Kurt Schwitters Merz-bilder:
Kurt-Schwitters-Merzbild-9A-£500-700k-£1.27m
H0046-L03094939

Hugo Ball:
Hugo_Ball_Cabaret_Voltaire


Tristan Tzara:
Tristan-Tzara-03
230px-Theo_van_Doesburg_kleine_Dada_soirée
Tzara-jeune
Sista bilderna av dadaism
dada
genre_dadaism_ba_gb_3d_49237_1511231154_id_1015030

En liten dada-special angående 100 årsjubileet Del Ett

I den här lilla specialaren skall jag ge glimtar av dadaismens lekfullhet och intellektuella uppror mot det bestående samhällets institutioner och det bråddjup av förtvivlan tillvaron kan skapa som orsakar dårskap i negativ mening. Då istället ville en rad konstnärer och andra kulturella kreatörer skapa en positiv version av kaos. Deras politiska praktik blev en stark tilltro till den sociala revolutionen . En tråkig bisats blev att vissa utövare började med att hysa tilltro på kommunismens fördärvlighet. Men här skall jag fokusera på deras konst och följa upp med en annan artikel om dadaism. Håll till godo med en bild och filmresa i dadaismen stecken.
Kurt Schwitterss ljudfonetiska diktverk ”Ursonate” bygger från början på vännen Raoul Hausmanns ljudliknande diktverk.

Hans Richters dadaistiska film från 1928 är ett mästerverk.

Jag vill här påpeka att ett mästerverk inom dadaismen är utan tvekan Fernand Legers film ”Ballet mecanique” med modern musik av George Antheil

En liten historisk film om dadaismens födelse Cabaret Voltaire i Zürich 1916

Hugo Balls poetiska verk ”Karawane”

Tristan Tzaras dadaistiska manifest

Tristan Tzaras perspektiv på dadaism

Brittiska bandet Cabrét Voltaire tog namnet efter just dadaisternas tillhåll Cabaret Voltaire.

Hans Arps verk analyseras här:

der-dada
Max Ernst-intervju

Utdrag ur en Max Ernst-dokumentär på tyska Sevärd

Tristan Tzaras metod att skriva en dikt
dadaisme
Tolkning av ett Emmy Hennings dadaverk

Francis Picabia skrev: ”Dada är det enda som inte luktar: det är ingenting, ingenting, ingenting”.
Ett av Picabias konstverk:
Picabia_Machine_Turn
Svenska abstrakta konstnären och filmaren ”Viking Eggeling legendariska film ”Symphonie Diagonale”

Här avslutar vid första delen av hyllningen kring dadaismen som föddes på Cabaret Voltaire i Zürich 1916 femte februari.