David Byrne – American Utopia ¤¤¤

Den gamle frontmannen för Talking Heads David Byrne är den borne satirikern men en mild sådan som tveklöst på Talking Heads skivor verkligen kunde finna det rätta tonerna till den rätta mixen av text och musik som verklige gav mig en genklang av subtila ironiska samhällsbetraktelser.
Jag kunde se det i filmen och skivan ”True Stories” liksom i hans fina böcker ”Your Action World” liksom i den roliga ”Bicycle Diaries” där han betraktade världen från sin cykel. Det finns även en nyfikenhet på världen som är nästan utmattande. Jag märkte det när han släppte albumet ”My Life in the Bush of Ghosts” tillsammans med Brian Eno, en annan resenär inom musiken. David Byrne har varit tillsammans med flera av amerikanska undergroundkulturens finaste artister vilket säkert påverkade hans konstnärliga synsätt.
Jag kom ihåg hur märkligt det kändes att lyssna på den musik han gjorde till en opera av Philip Glass och Robert Wilsons ”Music for ”The Knee Plays” men det fungerade med saxofoner och märkliga texter. En fascinerande skiva i hans verkförteckning.
När vi kommer till hans nya album å innehåller den verkligen politiska personliga samhällsanalyser i subtil klangfärgade irrvägar som förtydligar det intresse för satiriska bilder som jag tycker förenar hans nya skiva med låten ”Once in a Lifetime” som han gjorde med Talking Heads. Ja det är min favoritlåt med bandet i fråga.

Nya albumet är en skiva med stringenta sånger som placeras inom genren för samhällskritik. Men som sagt var är det naturligtvis bra intellektuella låtar som uppvisar att David Byrne vid snart sextiosex år fortfarande genom sina musikaliska projekt med en ivrig och nyfiken blick som inte slarvar med uppsåtet med att formulera en stycke konstnärlig, musikalisk och bildande resa genom klangernas rike.
Således är det en bra skiva som jag kan rekommendera lyssnarna.

Blaskans Chefredaktör fastnar för David Byrne igen

David Byrne/St Vincent – Love This Giant

@@@

David Byrnes blev den vita punkfunkens maestro då han tillsammans med vännerna Chris Frantz, Tina Weymouth och Jerry Harrison från Modern Lovers grundade punkbandet Talkiing Heads. De spelade på samma scen som vänerna i Blondie,Ramones, Dead Boys, Patti Smith eller Televisions. Inspirationerna var lika mycket The Stooges, MC5, New York Dolls såsom James Brown eller Sly And The Family Stone.Bandets funkiga punkalster förvandlade mig till en av deras största svenska fan under många år. Från sjuttiotalets lsut fram till mitten av 80-talet. David Byrne började intressera sig för att spela in musik med world music eller sammarbeten med artister som rörde sig inom experimentella fält. Jag kunde bli både förvånad och stundtals fundersam över de olika albumet som David Byrne kunde komma ut med under årens lopp. David Byrne påminner starkt om en annan artist, nämligen Peter Gabriell liv efter avhoppet från Genesis. Även där blev world music det som kunde både inspirera och utvecklas inom popramen.

David Byrnes nya album är ett sammarbete med bandet St Vincents egen sångerska Annie Clark plus The Dap-Kings och Antibalas för att förveckliga visionerna på albumet..

Ett album som började att utvecklas då både St Vincent och David Byrne skrev sånger ihop och började turnera runt omkring, framförallt i New York, bland bokhandlare. Det är intellektuell musik som den numera sextioåriga David Byrne spelar med samma nyfikenhet han gjort de senaste fyrtio åren. Musiken är inte så abstrakt i arrangemangen medan texterna kan andas viss underfyndig intellektualism -vilket får mig att bli lite extra upprymd. Låtarna är saktmodiga och får en rytmisk minimalism att skönjas i konturerna. Men fantasifull och väl tilltagen ändå fast det är subtila medel som används i musiken.

Jag till och med tror att skivan kommer att vara ännu en av de skivor som jag i slutet av året kommer att återvända till för att dess musikaliska kvaliteter håller i sig. Musiken vågar framstå som själslig och inelligent på samma gång

Något som är attraktivt enligt min syn på saken. fastän skivan kanske inte sticker ut som förr men ändå blir det musikaliska visioner som ändå blir något melodiskt och fint som träffsr mig på djupet. En spännande och välmodulerad dynamisk heltäckande ny skiva.