Micheles Kindh om Interpols nya album

Interpol – El Pintor

MI0003752065@@

Nej det här är lite för mycket trist och ganska så seg postpunk i samma anda som Joy Division eller liknande. Där Joy Division var gudomlig som band, förblir Interpol bara lite menlös travesti. Jag har tyckt om Interpols tidigare plattor då deras musik påminner starkt om The National. Visst får sångaren Paul Banks till det med sången och han träffar stilsäkert den långsamma postrockskänslan. Det är trots det ändå bedövande tråkig rockmusik som serveras på det nya albumet.

Jag vrider och vänder på skivan för att få lite ordning på tankarna – men det bär emot ordentligt. För det jag hör är snygga pianoklinkande, små tricks och ett sätt att forma mäktiga signaler så att musiken fylls ut av just Coldplaybesläktade lättviktigheter.

Det positiva dör bort ändå till sist bort i den malande och alltför ointressanta tvisten i musiken. Det blir som att lyssna på en skiva som jag tycker mig ha hört så många gånger med andra band. Bandet fortsätter envetet att spela en stil som inte bryter av och använder sig av melodier som dör bort innan de hinner utvecklats till något större

Så denna recension kan tyvärr bara avslutas med en stor suck.