Dr Indie om Ry Cooders nya album

Ry Cooder – Election Special

@@@

Ry Cooder har gjort skivor som andas karibisk, afrikansk och rootsmusik från sitt älskade USA. hans nyfikenhet har samma pondus som Peter Gabriel eller Paul Simon när det gäller närma sig musik från andra delar av världen. naturligtvis kan man säga att Ry Cooder gör en politisk platta inför kommande valet i USA. jag menar John lennon satsade på ett bra sätt att upplysa om fred och kärlek eller som Bob Marley skriva en del frihetssånger. Fast nog ligger Ry Cooder lika nära de skivor av amerikansk politisk musik  som Bruce Springsteen, Steve Earle, delvis Bob Dylan eller Woody Guthrie under decennierna spelade in.

Jag ser skivan som ett inslag i den kritik som man kan föra gentemot Republikanska partiet som via Tea Party-rörelsens fullständiga högervridna reaktionära flagga hotar att krossa all anständighet som finns kvar i USA. Republikanerna påminner om de högervridna natioenlla partierna i Europa som bygger sin politik på allmän hat mot de vackra i livet. Jag förstår att Ry Cooder vill återerövra det som räknas som riktiga Amerika undan republikanernas bedrägerier och hemska gapiga politik. den nya skivan har country, blues, rock och folkmusik som sina vapen. men det finns en risk med att skriva politiska låtar då man riskerar att förlora perosnliga känslan och bara förbli en pamflettskribent. men Ry Cooder håller stilen nästan rakt igenom. Jag tycker att det är som med Bruce Springsteens senaste skiva – man skriver så mycket om politik att man glömmer bottna i sig själv, själva livet och världens spegel blir partistrategen istället för livet.  Visst är musiken superbra men texter haltar därför att det blir lite för mycket proganda för min smak. Därför att ry Cooder är för känslig estet och poet fastän jordnära i amerikanska myllan. Det är musikpoeten jag längtar efter och inte samhällsanalytikern Ry Cooder.