Uffe Headbangar Till Marilyn Mansons Senaste

Artist/Titel: Marilyn Manson – Heaven Upside Down
Betyg: ♣♣♣♣

Nya skivan ”Heaven Upside Down” må ha ett grått omslag men innehållet är desto mer färgrikt. Bättre än så här var det länge sen Marilyn Manson lät. Foto: Wikimedia

Ofta numer blir gruppen/frontfiguren Marilyn Manson utskälld efter noter. Anledning är att många tycker att han/dom har utvecklats lite eller inget utan står och stampar på samma fläck som under storhetstiden mellan albumen ”Antichrist Superstar” och ”Golden Age Of Grotesque”. Albumen ”Eat Me Drink Me” och ”High End of Low” lyfts också ofta fram som exemplen på varför gruppen inte längre är vare sig relevant eller bra.

Hur det nu än är med den saken så tycker i varje fall jag att den beskrivningen är orättvis. Den nya skivan är nämligen både nyskapande och dessutom bra, faktiskt riktigt bra. Vad som möter lyssnaren är stenhård rock i dess ädlaste form och texter med de där små underfundiga budskapen och formuleringarna. Marilyn Manson är helt enkelt tillbaka i fornstor form och dessutom med bra låtar i bagaget. Mycket av framgången går att spåra till nya samarbetspartnern Tyler Bates som har skrivit ihop elak rock med den rätta udden.

Om vi börjar med låtarna så står de på fast mark i klassisk Marilyn Manson-land. Rak rock med blytung udd kryddad med industrirockens överdåd av syntar. Här finns gott om plats för känslor som mystik och skräck i musiken. Lyssna på ”Say10”  och den inledningen med den krypande känslan den ger. Explosionen kommer i refrängen och där är den uppe i ansiktet och fäktar med sitt budskap. Låtar som den här kryper under skinnet på den mest förhärdade och går dessutom sällan fel. Särskilt inte i händerna på Marilyn Manson.

En annan typ av låt är den där som till synes tycks inställsam. Exemplet ”Kill 4 Me” är så där rumsrent och påminner vagt om valfri låt av David Bowie. När jag säger inställsam är det nog mest på pappret, låtens budskap som avslöjas i titeln är allt annat än. Det blir därmed en slags motsättning mellan låtens sound och text vilket blir spännande. Låten ”Saturnalia” bär samma kännemärke. Också här kryper den där känslan upp bakom dig som något störande och upprörande. Både bra och spännande med andra ord.

För alla med en brinnande avsky för religion i alla dess former finns här en hel del att hämta. Marilyn Manson är ju känd för den delen och i låtarna ”Je$u$ Cri$i$” och ”Blood Honey” får den delen av publiken sitt lystmäte tillgodosett. Stenhård och kritisk till sin natur där den förstnämnda dessutom har utsmyckats med en kör som för tankarna till någon scen ur valfri djävulsrulle. Också titellåten ”Heaven Upside Down” har klara referenser till något satanistiskt och olycksbådande.

Avslutande ”Threats of Romance” är ett typiskt exempel på en annan storhet hos Marilyn Manson nämligen förmågan att väva in referenser och musik som inte hör hemma i metal. I det här fallet finns klara länkar till glamrockens stora artister. Mark Bolan-referensen i den bombastiska inledningen är ju inspirerad från ”Children of the Revolution”. Resten av låten känner släktskap med artister som David Bowie. En artist Marilyn själv för övrigt är en stor beundrare av men vem är inte det? Slutomdömet är ytterligare en kvalitet med plattan.

Den andra sidan av storheten med denna platta heter texter. Här finns som i Marilyn Mansons mest ljusa stunder ett överflöd av underfundigheter, små vändningar som ger ord nya betydelser och referenser till mystiker ur det förgångna och filosofi. Vad sägs om exemplet från låten ”We Know Where You Fucking Live”: ”So what´s a nice place like this doing ‘round  people like us?”. Inte bara är det alltså en fruktansvärt bra låt, den har både humor, distans och en nypa ironi i texten. Marilyn är därmed tillbaka i fornstor form.

Allt ljus på artisten Marilyn Manson som tillsammans med nye samarbetspartnern Tyler Bates är tillbaka med nytt album. En skiva som glädjande nog är fruktansvärt bra. Foto: Från Marilyn Mansons konsert på Globen Annexet taget av mig – Ulf Holmén.

Sammantaget är detta en mycket imponerande skiva. Om man tar hänsyn till att den genomgående handlar om pappan som nyligen gick bort är den dessutom både utlämnande och modig. Ord, låtar och den där attityden som Marilyn Mansons estetik kräver är tillbaks med råge. Kaxig, välskriven och genomtänkt är ord som innehållet ger antydan till. Det är helt enkelt fruktansvärt bra.

Förra plattan ”The Pale Emperor”, som handlade om hans då nyligen avlidna mamma, och den här plattan är stora kvalitetsmässiga kliv upp. Mycket tack vare det nya sam-arbetet med låtskrivaren Tyler Bates som också står som medproducent till både förra och detta album tillsammans med Marilyn Manson själv. Det nya samarbetet tycks ha gett gruppen den nödvändiga vitamininjektionen som många förut saknade. Ett smart drag ger oftast högt betyg, så också här. Jag nöjer mig med en fyra men den är med mersmak.

Som alltid, god lyssning. För varje fan av hårdare rock borde den här skivan vara ett måste. Kanske i ett julklappspaket nära dig?
P.S: Gruppen har nyligen släppt ytterligare en av många covers. Den här gången är det Johnny Cash-låten ”God’s Gonna Cut You Down” som har fått ny skrud. Originalet är förstås utsökt och covern rätt så bra men saknar i varje fall delvis originalets nerv. Det gör däremot inte nya albumet.

Micheles Kindh om Karl-Erik Edris nya bok.

2015-06-14 20.04.48
Karl-Erik Edris – Vart är världen på väg?
Perspektiv, strategier och förutsägelser

Varje historisk epok som utgör en del av vår civilisation genomgår transformationer och förändringar men oftast har varje förändring också mött motstånd i form av just de krafter som ansåg att föregående tillstånd var just den bästa formen av samhälle. Det skulle kunna vara en filosofisk tankemodell som upprättas av Karl Marx men det handlar mera om Hegels dialektik och strävan mot en högre och bättre medvetandeform.
Ett tillstånd som är mer andlig och har fått människan att förstå att naturen, samhället och vår värld måste förändras tillsammans för att rädda människan från sig själv. En andlig utveckling som också leder till en ny tankebärande civilisation som sträcker sig bort från vår nuvarande form av civilisation och dess ideologiska konstruktioner som alla leder till samma idé om den gamla formen av civilisation där tillväxt, konsumtion och framstegstänkande.

Låter detta metafysiskt så är det fel utan snarare en realitet. Låt mig börja med vad Karl-Erik Edris skrev redan i sin första bok ”Vision och vanmakt” om just att dagens civilisation har tömt sin civilisationsbärande idé och tömt den på dess innehåll. En ny civilisationsbärande tanke måste födas för att kunna rädda världen och mänskligheten.

Med det menar Karl-Edris att den idé som kristendomen fyllde i världen och som fick människor att tro en andlig utveckling och på en bättre värld förvanskades snart av kyrkorna och urvattnades för att ersättas med en kyrklig ideologi som också strävande efter makt och förenade sig med den politiska världsliga makten. Det andliga och världsliga smälte stundtals samman och blev det ideologiska skiktet som oftast skapade en auktoritär samhällsform där kyrkan och världsliga monarkin oftast styrde samhällets institutioner med järnhand. Kulturen och vetenskapen tjänade kyrkan och makten och gav också ideologisk kraft att rättfärdiga samhällsformen. Men via naturvetenskapen började man ana sprickor som även spred sig kulturlivet och samhället och kyrkans makt började ifrågasättas. Den slutgiltiga spiken som slogs in i den tidigare verksamma samhällsformen var att upplysningsfilosofin började med sina idéer sprida vetenskapens välsignelser och det ljus som skulle avslöja vidskepelser, kyrkans myter och skapa bättre demokratiska former. Vetenskapen blev det nya som reducerade myternas och religionernas överhet över människornas sinnen. Karl-Erik Edris böcker har fram till hans nya och mest omfångsrika bok, nu givit oss en idéhistorisk syn på utvecklingen när vetenskapen gick från att bygga upp våra kunskaper till att bli en del av den tilltro på en framåtriktat rörelse där alla ideologier oavsett politisk färg har allt sedan industrialiseringens processer vurmat för en utveckling, där både tillväxt och vetenskap är det som skall ge oss vad Karl-Erik Edris kallar för det ”rationella paradiset”, där vetenskap och tillväxt är den nya ideologiska syntesen.
Men denna rationella utveckling saknar en kulturell och andlig utveckling. Vetenskapen kan inte ersätta den andliga törst människor har trots allt. Jag har själv sakta men säkert under åren förstått Karl-Erik Edris böcker och jag har också börjat en resa mot en mera andligare, djupare filosofisk dimension där de gamla invanda tankemönstren förlorat sin bärkraft hos mig som människa.

Karl-Erik Edris vill med sin nya bok tala om att människan kan inte bygga upp en ny civilisation med enbart vetenskapliga metoder utan människan behöver utveckla sin andliga och kulturella inre själ. Det handlar inte om att förkasta vetenskapens metoder eller dess uppgifter. Det gäller att ge vetenskapen en ny uppgift som skall utvecklas tillsammans med människans intellektuella såsom själsliga process. En ny bärande civilisationsskifte kräver helt andra förutsättningar. Karl-Erik Edris bok handlar om hur vi människor kan hantera det skiftet som innebär en kulturell och andlig evolution på ett helt nytt sätt som verkligen skapar ett radikalt nytänkande. Det är en resa som vi alla måste gå igenom för att rädda världen och vår själ. Boken är inte bara en intellektuell prestation utan också en förhoppningsfull bok. Jag vågar säga att detta är den mest relevanta bok jag har läst på många år och som inspirerar och är en stor influens för mitt eget tänkande.