Micheles Kindh om några nya sommarskivor

King Creosote – From Scotland With Love

KingCreosote_FromScotland@@@

Kenny Anderson är mannen bakom artistnamnet King Creosote som numera lämnat kollektivet bakom skivbolaget Fence för att släppa musik på annat bolag. Han har under årens lopp givit Skottland tillbaka den moderna popmusiken och låter sig gärna inspireras av hederliga Postcardutgåvor från Orange Juice. Det nya albumet är nästan helgjutet och innehåller till viss del romantisk pop från de skotska högländerna. Vackra sånger som oftast handlar om förlorad kärlek och livets förtretligheter. Enkelt och fint utmejslade sångstrukturer där King Creosote målar sin musik i djupa färgval. En rik värld av fina klanger.

Flaming Lips – 7 Skies H3

index@@@

Wayne Coyne fortsätter att leda sitt band The Flaming Lips med sina numera färre medlemmar till nya musikaliska dåd. Steven Drozd och Michael Ivins är de två övriga multiinstrumentalisterna i The Flaming Lips som fortfarande är med i gruppen. Nya skivan är ett psykedelisk prov där låtarna och klangerna närmar sig det Beach Boys, The Beatles runt 1967 och Pink Floyds gjorde på sextiotalet. Det serveras fina sånger och lagom spexig galenskapsmusik. När jag lyssnar på bandet tänker jag genast på de två konserter jag vid olika tillfällen haft stora nöjet att beskåda. Skönhet och galenskap var deras häxbrygd. De nya låtarna är okej när det gäller det experimentella. De saknar dock melodier och det udda och krävande förhindrar bandet att blommas ut för fullt.

Dr Indie upplever The Flaming Lips

The Flaming Lips – And Heady Fwends

@@

Det är en tveksam skiva Wayne Coyne och hans band The Flaming Lips släpper den här gången. Med sin mångfald av sammarbeten där Nick Cave, Lightning Bolts, Prefume 73,Neon Indian, Bon Iver, Jim James från My Morning Jacket med flera artister blir det en ovanlig elektrisk distad distorsion med gitarrer, oväsen, noisemusik och exprimentell indierock. Naturligtvis fanns det sådant på tidigare skivor såsom ”At War With The Mystics ” och plattan ”Transmissions From The Satellite Heart” .

Lyssna ävenledes på verket ”Yoshimi Battles the Pink Robots” som gnisslar och slamrar som bara den. Men nu på det nya albumet blir det för mycket av den goda soppa som påminner starkt om Sonic Youth och Lightning Bolt – fastän blir numera oväsen, gnissel och experiment för sin egen skull och musiken förs inte framåt ett dugg. Nu blir det mest små upproriska drömmar som handlar om musikoväsen mest för sin egen skull. Låtarna betyder ingenting längre och det mesta försvinner in i denna labyrint av ljudfiler, instrument och sånginsatser från gästerna. En skiva som jag inte tänker lyssna på mera i år.