Micheles Kindh välkomnar Refused tillbaka in i musiken

index
Refused – Freedom
@@@@@
”The Shape of Punk to Come” var inte bara bandets svanesång 1998 då Refused gav upp sin verksamhet efter ha varit inte bara mitt favoritband utan ankarfästet för Umeås hardcorepunk och straight edge-röelsen i Sverige. Flaggskeppet Refused gick in i historiens annualer. Bandet som Dennis Lyxzén bildade i början av 90-talet tillsammans med David Sandström gick i graven, trodde vi då.
Dennis Lyxzén bildade bandet The (International) Noise Conspiracy, AC4, The Lost Patrol som senare blev Invasionen och nu är vill tillbaka med återföreniengen av Sveriges viktigaste band de senaste 20 åren med sin mix av marxism, sociala kritik och vänsterpolitik. Nu handlar det om musik som verkligen återigen griper tag i mig vid återföreningen av svenska punkens moderna trendsättare och flaggskepp..

Det är kanske inte riktigt samma energi och ilska som för 20 år sedan men däremot vitalitet, dynamik och fascinerande djup i både Dennis Lyxzén och David Sandströms texter. Allting känns och är på ett mycket bättre i stil, klass och mogen medvetandehet. Bandet utvecklas på ett helt igenom mera gediget och medvetet sätt i både sättet att arrangera och sjunga, frasera och modulera musik, känsla och stämning till ett helt fantastiskt koncept.
Låtarna är tuffa på ett för mig intressant sätt, int emanligt tuffa med adrealinstyrda tankevärldar utan tuffa i sin omvärldsanalys där allting blir kristallklarare och vackrare genom de linser som Refuseds spektrum befinner sig inom. dEras återförening var det bästa som kunde hända då världen kan behöva magnifik punkrock igen.
original.png

Micheles Kindh om punk/hardcore och garagerock

 REVENGE – S/T

@@@@

Det är nästan fjorton minuter stenhård punk/hardcore på Revenges debutskiva med starka korta låtar som andas in samma urbana storstadshardcore som Minor Threat, Black Flag och The Circle Jerks – vilket i min bok är det böästa m,an kan höra. Men det finns också mera inhemsk hardcoreestetik från liknande band som Mob 47 eller P-Nissar kanske lite Refused.

Fast bandet består av redan folk från coola Satanic Surfers, Sista Sekunden eller Skitkids som vet vad eer hur slipstenen skall dras ordentligt. Låtarna rasar på och stannar inte upp. Jag hör kraften från musikenb – så plötsligt tänker jag på Dead Boys gamla punklåtar för så där 35 år sedan.. Men visst brännder det till slut och jag har hörtt entt nytt band ge hardcorevärlden, åtminstone i Sverige något jag kan ta till mig.

Gloria Story – Born To Lose

@@@@

Äntligen något att se fram emot nu när både The Hellacopters och Backyard Babies försvunnit ur vår horisont. Tyvärr får jag säga, fastän då dyker The gloria Story upp och plockar fram både punkrock, garagerock och lysande cool sjuttiotalspartyhårdrock i den stil som älskade Sweet eller Thin Lizz. Då är jag med från första stund då deras nya skiva ligger och snurrar på cd-spelaren i Kallhälls omvärld.

Jag faller ihop med styv kuling och låter låtarna snurra igång och himmelriket plötsligt blir rockigare och gudomligare än vad jag trodde. Musik för hjärtat och faktiskt hjärnan också -bra låtarsom rockar järnhårt bättre än någonsin. Gitarrer som ekar av fest, lite sprit och lite fredagsmys med sin älskade. Tja, musik för både själ och dansnerverna. Allt hålls ihop till bra och roliga texter. Rock musiken dånar verkligen här  i skallen. mera sådant tack.