Uffe Headbangar Till Marilyn Mansons Senaste

Artist/Titel: Marilyn Manson – Heaven Upside Down
Betyg: ♣♣♣♣

Nya skivan ”Heaven Upside Down” må ha ett grått omslag men innehållet är desto mer färgrikt. Bättre än så här var det länge sen Marilyn Manson lät. Foto: Wikimedia

Ofta numer blir gruppen/frontfiguren Marilyn Manson utskälld efter noter. Anledning är att många tycker att han/dom har utvecklats lite eller inget utan står och stampar på samma fläck som under storhetstiden mellan albumen ”Antichrist Superstar” och ”Golden Age Of Grotesque”. Albumen ”Eat Me Drink Me” och ”High End of Low” lyfts också ofta fram som exemplen på varför gruppen inte längre är vare sig relevant eller bra.

Hur det nu än är med den saken så tycker i varje fall jag att den beskrivningen är orättvis. Den nya skivan är nämligen både nyskapande och dessutom bra, faktiskt riktigt bra. Vad som möter lyssnaren är stenhård rock i dess ädlaste form och texter med de där små underfundiga budskapen och formuleringarna. Marilyn Manson är helt enkelt tillbaka i fornstor form och dessutom med bra låtar i bagaget. Mycket av framgången går att spåra till nya samarbetspartnern Tyler Bates som har skrivit ihop elak rock med den rätta udden.

Om vi börjar med låtarna så står de på fast mark i klassisk Marilyn Manson-land. Rak rock med blytung udd kryddad med industrirockens överdåd av syntar. Här finns gott om plats för känslor som mystik och skräck i musiken. Lyssna på ”Say10”  och den inledningen med den krypande känslan den ger. Explosionen kommer i refrängen och där är den uppe i ansiktet och fäktar med sitt budskap. Låtar som den här kryper under skinnet på den mest förhärdade och går dessutom sällan fel. Särskilt inte i händerna på Marilyn Manson.

En annan typ av låt är den där som till synes tycks inställsam. Exemplet ”Kill 4 Me” är så där rumsrent och påminner vagt om valfri låt av David Bowie. När jag säger inställsam är det nog mest på pappret, låtens budskap som avslöjas i titeln är allt annat än. Det blir därmed en slags motsättning mellan låtens sound och text vilket blir spännande. Låten ”Saturnalia” bär samma kännemärke. Också här kryper den där känslan upp bakom dig som något störande och upprörande. Både bra och spännande med andra ord.

För alla med en brinnande avsky för religion i alla dess former finns här en hel del att hämta. Marilyn Manson är ju känd för den delen och i låtarna ”Je$u$ Cri$i$” och ”Blood Honey” får den delen av publiken sitt lystmäte tillgodosett. Stenhård och kritisk till sin natur där den förstnämnda dessutom har utsmyckats med en kör som för tankarna till någon scen ur valfri djävulsrulle. Också titellåten ”Heaven Upside Down” har klara referenser till något satanistiskt och olycksbådande.

Avslutande ”Threats of Romance” är ett typiskt exempel på en annan storhet hos Marilyn Manson nämligen förmågan att väva in referenser och musik som inte hör hemma i metal. I det här fallet finns klara länkar till glamrockens stora artister. Mark Bolan-referensen i den bombastiska inledningen är ju inspirerad från ”Children of the Revolution”. Resten av låten känner släktskap med artister som David Bowie. En artist Marilyn själv för övrigt är en stor beundrare av men vem är inte det? Slutomdömet är ytterligare en kvalitet med plattan.

Den andra sidan av storheten med denna platta heter texter. Här finns som i Marilyn Mansons mest ljusa stunder ett överflöd av underfundigheter, små vändningar som ger ord nya betydelser och referenser till mystiker ur det förgångna och filosofi. Vad sägs om exemplet från låten ”We Know Where You Fucking Live”: ”So what´s a nice place like this doing ‘round  people like us?”. Inte bara är det alltså en fruktansvärt bra låt, den har både humor, distans och en nypa ironi i texten. Marilyn är därmed tillbaka i fornstor form.

Allt ljus på artisten Marilyn Manson som tillsammans med nye samarbetspartnern Tyler Bates är tillbaka med nytt album. En skiva som glädjande nog är fruktansvärt bra. Foto: Från Marilyn Mansons konsert på Globen Annexet taget av mig – Ulf Holmén.

Sammantaget är detta en mycket imponerande skiva. Om man tar hänsyn till att den genomgående handlar om pappan som nyligen gick bort är den dessutom både utlämnande och modig. Ord, låtar och den där attityden som Marilyn Mansons estetik kräver är tillbaks med råge. Kaxig, välskriven och genomtänkt är ord som innehållet ger antydan till. Det är helt enkelt fruktansvärt bra.

Förra plattan ”The Pale Emperor”, som handlade om hans då nyligen avlidna mamma, och den här plattan är stora kvalitetsmässiga kliv upp. Mycket tack vare det nya sam-arbetet med låtskrivaren Tyler Bates som också står som medproducent till både förra och detta album tillsammans med Marilyn Manson själv. Det nya samarbetet tycks ha gett gruppen den nödvändiga vitamininjektionen som många förut saknade. Ett smart drag ger oftast högt betyg, så också här. Jag nöjer mig med en fyra men den är med mersmak.

Som alltid, god lyssning. För varje fan av hårdare rock borde den här skivan vara ett måste. Kanske i ett julklappspaket nära dig?
P.S: Gruppen har nyligen släppt ytterligare en av många covers. Den här gången är det Johnny Cash-låten ”God’s Gonna Cut You Down” som har fått ny skrud. Originalet är förstås utsökt och covern rätt så bra men saknar i varje fall delvis originalets nerv. Det gör däremot inte nya albumet.

Micheles Kindh om countrylegenderna Merle Haggard och Hank Snow

MI0003746072
Nova Scotia är ett ödsligt område som tillhör Kanada om man strikt talar om geografi. Området ligger dock väldigt nära de två politiskt viktiga amerikanska delstaterna New Hampshire och Maine – två rika delstater för övrigt. En av Nova Scotias stora söner heter Hank Snow och han föddes i staden Liverpool. Ett faktum som skvallrar om Kanadas delvisa engelska förflutna. Hank Snow gick bort 1999 och skulle  i år skulle ha fyllt 100 år vilket förmodligen skulle ha firats ordentligt. I hemstaden finns ett Hank Snow-museum som lockar country/musikälskare att vallfärda dit. Lagom till hundraårsdagen ges det ut en samling med 19 låtar ”Hank Snow’s Most Requested of All Time” på en skimrande cd. Där finns de väsentliga låtarna som gjorde Hank Snow stor och även erkänd utanför countrymusikens gränser. Hans karriär som startade 1945 med att han kom till Nashville och spelade in sin första legendariska evergreen ”I´m Moving On” som slog till ordentligt, gjorde att vi en ny countryhjälte vid sidan om Hank Williams och Bill Monroe.
Här kommer ett senare klipp med Hank Snow, lägg särskilt märke till att presentatören av numret är en viss Johnny Cash. En artist som inte heller han gick spårlöst förbi och som dessutom spelade in just ”I’m Moving On” i en egen version.

Johnny Cash version låter så här:

Just den här sången – ”I’m Moving On” – blev så småningom en del av den kommande rockmusikens rötter. Stilen, rytmen och framförallt känslan skapade tillsammans med bluesen rockabilly och därmed rockmusikens födelse. Ett faktum alla rockälskare borde vara Hank Snow evigt tacksam för. Utan den pusselbit han bidrog med hade allt tagit en annan vändning. Hank Snow var en skicklig musiker och lysande bra på att skapa populärkulturella låtar, men precis som Hank Williams blev hans musik mer en angelägenhet för den mer countryorienterade publiken. Det är en perfekt samling av de mest spelade och önskade sångerna från Hank Snows låtskrivarpenna. Här är hans hyllning till sin hemstad och landet han föddes i.

Hank+SnowMerle Haggard lämnade sitt gamla bolag Capitol för att börja spela in skivor för MCA. Just dessa MCA-inspelningar och album finns sedan 2012 på en fin box som heter ”The Troubadour”. Boxen innehåller sammanlagt 111 spår och utges av skivbolaget Bear Family. Vilket annat bolag skulle annars kunna ligga bakom något som håller så här hög stil och klass. I boxen finns hur mycket godis som helst för oss älskare av Merle Haggard. Jag är mycket glad att den här samlingen till slut äntligen införskaffades och låter musiken skölja över mig. Här finns ett så stort överflöd av bra musik att man inte kan bli annat än lycklig. Merle Haggard uppvisar den sida som verkligen talar om hur bra han var på sjuttiotalet när musiken spelades in. Säker och väl bevandrad i musikens rötter och form, skapade Merle Haggard flera av sina bästa låtar under just den perioden.
MI0003453455