Punkens Historia 15: Punkologi

Vi har hunnit fram till den här seriens sista avsnitt och ska i dagens inlägg sammanfatta allt det som inte hade med musiken och allt det andra uppenbara att göra. Välkomna med andra ord till en artikel som kommer att handla om alla de andra uttryckssätt som punken visade upp under sin guldålder.

Punk är musik tänker du säkert. Jo, så var det men det var mer också. Punk var en hel kultur som kretsade kring musiken men som också innefattade grafisk design, pin-kultur, hemmagjorda inspelningar på kassettband som kopierades i all oändlighet och som därmed fick sin spridning. Punken var också kläder, mode och en attityd. När punken var i sin linda var den en slags självständighetsrörelse, ett uttryck för utanförskap men också gemenskap och ett sätt att markera något annat, något nytt. Kläderna var naturligtvis den annonspelare som skvallrade om detta, pins den definitiva bekräftelsen.

Punk PosterEtt exempel på den hemmasnickrade estetiken som blev punkens kännemärke

Det började i New York med rörelsen som såg sin definitiva födelse runt 1973-1974. Iklädd en mexikansk brottarmask och omgiven av en stor dos mystik gjorde sig Arturo Vega känd som CBGB’s mest okände. När han så småningom blev känd bekantade han sig med många av de som senare kom att bli företrädarna för rörelsen. Deborah Harry, Chris Stein, Hela familjen Ramone, Richard Hell, Johnny Thunders och många fler ingick i hans umgängeskrets. Från början kom han från just Mexico men hade på vinst eller förlust rest till New York och mer eller mindre av en slump hamnat på CBGB’s. Han blev snart den som utformade grafiken till det emblem som Ramones snart blev synonymt med.

Arturo VegaArturo Vega var en av pionjärerna som skapade Ramones logo Foto: Telegraph

Ungefär samtidigt skapade Legs McNeil och John Holmstrom den legendariska tidskriften ”Punk Magazine” som också gav rörelsen dess namn. John Holmstroms tecknade omslag som ofta påminde om serier angav tonen på tidningen och skapade dess identitet. Snart hade deras estetik satt sin prägel på hela rörelsen också den som började växa fram i Storbritannien. Tidskriften skapade också ett helt fenomen som gick under namnet fanzine.

PunkPunk Magazine var stilbildande Foto: 98Bowery

Fanzine var från början ett sätt för devota fans att skriva om sina favoritgrupper och de konserter de hade sett med dessa. Snart utvecklades det till att bli mer allomfattande och efter en kort tid hade en tidningskultur som handlade om konserter, musikrecensioner och de senaste grupperna som dök upp. Lite som Blaskan med andra ord. Fanzine-kulturen blev en av hörnstenarna i punkrörelsen och var en kanal för information som nådde de flesta som var intresserade. Ofta var de xeroxkopierade och inte av en jättehög kvalitet. Men vad gjorde det, det var ju musiken man kunde läsa om som var det viktiga.

John HolmstromJohn Holmstrom (bilden) och Legs McNeil var de två som formade hela fanzine-trenden Foto: Wikipedia

Legs McNeilLegs McNeil (till höger i bild) skrev i Punk Magazine – här tillsammans med Joey Ramone i mitten Foto: Obeyclothing

Punk som mode har gamla anor. Redan 1972 hade Malcolm McLaren startat affären ”Let There Be Rock” på Kings Road i London. Inriktningen var kläder med 50-talssnitt och kundgruppen var mest Teddy Boys. McLaren tröttnade dock på de stökiga och ofta bråkiga Teddy Boys-kunderna och 1973 fick han chansen att vända blad. Han och dåvarande flickvännen Vivienne Westwood åkte över till New York och där träffade de gruppen New York Dolls.

New York DollsNew York Dolls manager hette ett tag Malcolm McLaren Foto: Loudguitars

Snart hade ett samarbete om scenkläder till gruppen satts igång och så småningom blev Malcolm McLaren också gruppens manager, en slags övning i vad som komma skulle med Sex Pistols. Många menar att han blev gruppens Yoko Ono och att han på ett eller annat sätt var den person som såg till att Johnny Thunders bröt upp från gruppen vilket skedde 1975. 1973 Byttes namnet på affären i London ut och kom istället att heta ”Too Fast To Live Too Young To Die” men redan 1974 byttes namnet ut igen – den här gången till ”Sex”.

Malcolm McLaren and Vivienne WestwoodMalcolm McLaren och Vivienne Westwood skapade modet genom affären ”Sex” i London Foto: Theredlist

”Sex” blev något av en legend. Det var här de som kom att ingå i punkrörelsen först träffades då affären blev ett mittnav. Affärens källare blev för en tid replokal åt Sex Pistols och både Sid Vicious och Glenn Matlock som båda blev medlemmar i samma grupp jobbade i affären innan karriären tog fart. En ung Chrissie Hynde – senare medlem i The Pretenders – jobbade också hon i affären. I kundkretsen ingick Siouxsie Sioux, Steve Severin – båda senare medlemmar i Siouxsie and the Banshees, Adam Ant och Marco Pirroni som tillsammans startade Adam and the Ants och John Lydon som blev sångare i Sex Pistols för att nämna några. Kläderna var provokativa, ofta hämtade från S/M-inspirerad estetik. Swastikor, Sovjetiska symbolen hammaren och skäran och porträtt på Karl Marx prydde många kläder vilket på sin tid var mycket provokativt.

SexAffären Sex på Kings Road i London blev centralpunkten för Brittisk punk Foto: Vogue

Affären innebar att punken nu fick en estetisk form som utmärkte dem och som svetsade samman rörelsen till en utseendemässig enhet. Den blev också fixstjärnan som startade mångas karriärer. Några har vi nämnt men Vivienne Westwood är än i denna dag en stil- och modeikon med ett imperium bland annat en affär i centrala London och en klädkollektion som håller internationell klass vad gäller haut couture och mode.
Sex var den tankesmedja som satte en identitet på punken genom kläderna. Snart blev punken därför igenkännbar, åter en faktor som skiljde den engelska och amerikanska punken åt. Inom den amerikanska punken klädde sig medlemmar i rörelsen mer som de konstintresserade high school-studenter de flesta var det vill säga i polotröjor och jeans.

Sex ShirtEtt exempel på den annorlunda designen från ”Sex” Foto: Alivenotdead

1957 Hade en ung amerikan vid namn Hasil Adkins tröttnat på att hela tiden få svaret ”Nej tack men försök gärna med något annat skivbolag” när hans demoinspelningar refuserades en efter en. Istället kläckte han idén att spela in, trycka upp vinylsinglar och distribuera dessa. Han blev skivbolag och skivaffär i ett. Hans idé kom att gå under beteckningen DIY – Do It Yourself. Han är numer efter sin död en kultklassiker både för punken och psychobillyn eftersom man kan påstå att han innebar startskottet på båda.

Hasil AdkinsHasil Adkins uppfann DIY (Do It Yourself) – här med sina egendistribuerade skivor
Foto: Wikipedia

När punken startade blev denna idé också deras, snart cirkulerade kassettband med heminspelade alster och vinylsinglar som distribuerades via rätt aviga kanaler vilket innebar att de ibland var svåra att få tag på. Men de fanns och de nådde ut och detta blev dessutom en av hörnstenarna i punkens filosofi. Några band som senare blev kända startade i DIY-kulturen, till exempel Buzzcocks. Deras första utgåva ”Spiral Scratch” som kom ut 1976 var först en ren diy men kom senare när bandet fick skivkontrakt att distribueras av deras skivbolag UA. Den räknas idag som en av den engelska punkens heliga graaler.

Buzzcocks Spiral ScratchBuzzcocks var först ut i den Brittiska DIY-rörelsen med EP:n Spiral Scratch Foto: Mute

CassetteCassette-bandet blev också en källa för distribution Foto: Wikipedia

Kläderna blev mycket tack vare ”Sex” inverkan på gott och ont en uniform. Snabbt uppstod den så kallade pinkulturen bredvid klädkulturen, pins blev också kända under namnet ”badge”. Det var helt enkelt nålförsedda brickor där framsidan var tryckt. Den kunde föreställa grupporträtt, logotyper, bandnamn eller bara något provocerande. Man får komma ihåg att provokationen var både central och nödvändig för punkrörelsen. Pins eller badges blev snabb ett kännemärke som gjorde att man kunde se en punkare på långt avstånd.

punks and badgesPins eller Badges blev en del av uniformen för punkarna Foto: Etsy

Ett fenomen kring punken kanske är mindre trevligt att prata om men det handlar om kroppsliga vätskor du normalt sett hittar i munnen. Ja, jag pratar om saliv och denna ädla vätska kom att användas till helt andra saker än att hålla munhålan fuktig. För av någon anledning, ingen vet egentligen hur, startade den brittiska delen av punkrörelsen att använda saliv till att uttrycka både sin avsky och sin kärlek. Vilket kan man diskutera hur länge som helst och svaren lär bli lika många som dem som besökte konserterna där saliven användes. Snart stod spottloskorna som en vägg på konserterna, banden kunde mötas av en vägg med salivmissiler och indränkta lämnade de senare scenen. Lyckliga eller bara äcklade är också något som är omdiskuterat. Både blod och saliv var därför inte ovanliga på konserter särskilt små klubbspelningar.

RamonesEn vägg av spottloskor mötte Ramones när de kom tillbaka till London Foto: Punk77

Idag är punken förändrad. Den har genomgått en rad metamorfoser genom åren och också platser har format den till nya former. Postpunken som uppstod under 80-talet innefattade så vitt skilda band som The Cure, Joy Division, Lords of the New Church och Big Country. Städer som Washington och stater som Kalifornien formade punken under 80-talet och den förra kom att bli extremt viktig för band som Metallica som blev inspirerade av NWOBHM (New Wave of British Heavy Metal) med främst Motörhead som representant, Washington-punk med band som Bad Brains och den punk som uppstod i Kalifornien med band som Black Flag och Dead Kennedy’s. Punk blev därmed en del av viss metal-musik som thrash-metal.

Black FlagBlack Flag med Henry Rollins i högform Foto: Clashmusic

Bad BrainsBad Brains skapar historia Foto: Files.Nyu

Idag är musiken representerad av band som Green Day som åter har gjort den stor men också kommersiell. Eftersom punk är en underground-rörelse är det de mindre banden som egentligen är mer intressanta och där hittar vi till exempel utmärkta Varukers. Deras musik är också den stenhård och ibland på gränsen till metal. Vi avslutar den här artikelserien med en videofilm med just Varukers för att ge ett smakprov på punk av idag. Och kom ihåg, ”Punk’s Not Dead, It Only Smells That Way”.

Punkens Historia 8: New York, New York

New York 1973 var ingen vacker syn. En nedgången stad på den ekonomiska ruinens brant. Delar av stadens bebyggelse låg i ruiner och slummen bredde ut sig. Bronx, Hells Kitchen och Harlem var delvis spökstäder för en befolkning som alltmer kände hopplösheten breda ut sig.

Tur då att till och med den värsta av depressioner effektivt kan botas av mirakelelexiret musik. I East Village nere på hörnet av Bleecker Street och Bowery gick en viss Hilly Kristal omkring i egna funderingar.

Hilly KristalHilly Kristal i sin skapelse CBGB’s

Klubben han nyligen hade öppnat hade visserligen nått en viss publik, men var inte så framgångsrik som Hilly hade hoppats på. CBGB som klubben hette, betydde ”Country Blue Grass and Blues”. Namnet antydde ju den musikaliska inriktningen, men hade också tilläggsnamnet OMFUG vilket stod för ”Other Music For Uplifting Gomandizers”. Det var med andra ord en musikklubb öppen för det mesta av influenser.

Vad Hilly inte visste då, runt 1973, var att inom ett år skulle CBGB bli synonymt med en ny ännu inte namngiven rörelse. Rörelsen skulle snart komma att kallas punk och där ingick CBGB som en eker i hjulet. Naturligtvis var det för att kunna skapa den musikscen klubben skulle komma att bli viktig. För det var på CBGB alla bitarna kom att falla på plats och det är därför klubben för evigt är förknippad med punk.

Från och med 1974 blev klubben centret för punken som ännu saknade både namn och hemmahörighet. Scenen som CBGB kunde erbjuda, skapade en dynamisk och hedonistisk miljö som gjorde att rörelsen fick luft under vingarna. Det började 1974 då ett antal band spelade på klubben som en mindre festival. Band som Blondie och Ramones var med från första början och fick därigenom sitt genombrott. Ramones första spelning är legendarisk. En konsert som borde ha tagit ca 45 minuter, avverkades på 24 vilket innebar att bandet spelade snabbare än något annat band innan dem. Ingen hade hört något liknande.

RamonesRamones live cirka 1974

Första mötet mellan Ramones och Hilly Kristal i avsikt att förhandla om den kommande första spelningen, slutade dock i misstänksamhet. I varje fall från Joey Ramones sida. Joey hade en ännu så länge odiagnosticerad sjukdom – OCD – vilken gjorde honom extra känslig för allt som avvek från det han ansåg ”normalt”. Vid ankomsten till CBGB’s har han i egna ord beskrivit det som om han gick genom ett hav av hundbajs. Hans version byggde nämligen på att klubben var så nerkörd, att hundar hade uträttat sina naturbehov på golvet. Vid ankomsten snirklade han sig fram mellan dessa som de vore trampminor.
Inte heller var publiken allt för vana vid att se ett band som ibland började slåss med varandra och grälade helt öppet. Oftast handlade bråken om triviala saker som vilken låt de skulle spela. Det var upplagt för en helt ny dimension i rockens historia.

Parallellt med klubbens tillkomst hade en ung konströrelse börjat formas. Medlemmarna i detta informella gäng gick allt som oftast på olika konstutbildningar. De hade dessutom lyssnat in sig på grupper som vi har skrivit om tidigare som Velvet Underground, MC5, Stooges och New York Dolls. Kittet i de gemensamma intressena fanns med andra ord där. Precis som Velvet Underground hade vissa av medlemmarna snart börjat experimentera med kombinationen rock och konst. Ett stort steg hade tagits i punkens utveckling. Också inspirationen från tidigare nämnda band fanns där, den musikaliska grunden var lagd.

Snart hade två medlemmar i rörelsen satt ytterligare en sten i rullning. John Holmstrom och Legs McNeill hette de två, de kom nu att få en roll som kom att betyda allt för punkrörelsen. Dittills hade tidskrifter om musik varit en rätt pretentiös historia med proffsigt producerade sidor och lite kallt distanserat rapporterande om grupperna. Allt för ofta hade journalisterna en lite egoistisk och elitistisk syn på sig själva, och reportagen blev därefter.

John HolmstromJohn Holmstrom

Legs McNeilLegs McNeil

De båda ville ändra på detta, ta tillbaka fokuset på reportaget om musiken och sätta både reportage och musik i centrum – inte journalisten eller tidningen denna jobbade på. Snart hade de startat en ny företeelse, ett fanzine. En xeroxreproducerad tidning som var lågbudget och egenproducerad och som handlade om musik och åter musik.

Tidningen ”Punk” blev snart en underground-hit och namnet kom också att bli namnet på rörelsen. Den spreds genom egen distribution och mellan människor. Termen ”punk” var egentligen maffiaslang på en opålitlig person. Kring tidningen skapades en hel kultur, den så kallade fanzine-kulturen. Den blev unik för rörelsen och möjliggjorde en snabb kanal för en smal kultur som annars aldrig hade fått medieutrymme. Punkens budskap och nya uttryck kunde nu lätt spridas.

Punk MagazinePunk Magazine som blev synonym med rörelsen

Nu när alla bitar hade fallit på plats, kunde punken snart visas upp för den lilla kärntrupp som utgjorde deras tidigaste publik. CBGB, fanzine-kulturen med främst tidningen ”Punk” och de band som nu klev ut ur replokalerna, utgjorde startskottet. Länge tjatades det om att 1977 utgjorde starten för punken, detta är fel. 1974 Är den definitiva starten och räknar man Stooges som punkens födelse, skedde detta 1967.

I nästa avsnitt ska vi börja titta på de band som ingick i rörelsen och som kom att forma musikstilen. Till dess, ha en god läsning.

Ulf Holmén aka Dr. Dacapo