Backspegeln tittar närmre på The Motors

För några år sen skrev jag här på Blaskan en följetong om punkens rötter. Väldigt svepande, kanske till och med en del viktiga detaljer och grupper som glömdes bort. En av dessa förbigångna tänkte jag ta upp i ett nytt avsnitt av Backspegeln och därmed reparera skadan. Gruppen i fråga hette The Motors och betecknades i sin samtid som antingen New Wave eller Pubrock beroende på vem du frågar. Bandet bildades 1977 men går att spåra via andra tidigare band.

Det hela startade med pubrockbandet Ducks Deluxe. Det var ett rätt framgångsrikt band med en solid fanbas och kontinuerliga spelningar. De bildades 1972 och några av de namnkunniga medlemmarna var Sean Tyla, Brinsley Schwarz och Martin Belmont. Efter att bandet upplöstes blev de alla framgångsrika med andra eller egna nya grupper. 1973 Tecknade Ducks Deluxe kontrakt med RCA och släppte singeln ”Coast to Coast” och 1974 kom debutalbumet ”Ducks Deluxe”.

Bandet The Motors i dess mest klassiska uppsättning. Från vänster ser vi: Andy McMaster – Bas, Sång och Synthesizer, Nick Garvey – Sång och Gitarr, Ricky Slaughter – Trummor, Bram Tchaikovsky – Gitarr och Sång.
Bild: By Source (WP:NFCC#4), Fair use, https://en.wikipedia.org/w/index.php?curid=49041553

Bandet genomgick flera förändringar och 1975 hoppade medlemmarna Nick Garvey och Andy McMaster av för att istället forma bandet The Snakes. Övriga medlemmar hette Ricky Slaughter och Robert Gotobed men blev kortvarigt, de hann bara släppa en singel och sen var de historia. Robert Gotobed bildade istället bandet Wire som kom att bli punklegender. De kvarvarande medlemmarna kom att utgöra grundstommen till The Motors som gjorde sin livedebut i mars 1977 på legendariska The Marquee Club.

Med fjärde medlemmen Rob Hendry var bandet så fullbordat. Samtidigt började de spela in låtar för det beryktade BBC-programmet Peel Sessions som leddes av discjockeyn, musikjournalisten och radioproducenten John Peel. Det var ett direktsänt program där band framförde nya låtar live i radio. Programmet var ett viktigt steg för de olika som fick delta då det var prestigefyllt att få vara med. Flera av inspelningarna av de olika med-verkande banden har getts ut som skivor under samma namn – ”Peel Sessions”.

Tidigt byttes Rob Hendry ut mot nya medlemmen Bram Tchaikovsky på gitarr och sång. Gruppens slutliga och klassiska lineup var nu klar och det som nu återstod var att landa ett skivkontrakt. Krokarna var nu utlagda och snart började bandet förhandla med olika skivbolag. Virgin som länge sågs som en liten aktör i sammanhanget byggde i kölvattnet på punken upp sitt varumärke genom att aktivt signa nya band i genren. De kunde tack vare stilens popularitet växa. The Motors var från och med 1977 ett av banden i stallet.

I oktober det året såg debutalbumet ”1” dagens ljus. Skivan präglades av en blytung rockmusik som i sina delar var inspirerat av den nu fullt utblommade punken. Låtar som ”You Beat the Hell Outta Me” är än idag en favorit i varje fall för undertecknad. Också ”Dancing the Night Away” hade klara spår av punk men också mer i båda de nämnda exemplen. Musiken stod liksom i två läger. Skivan rekommenderas varmt av oss på Blaskan.

Andra skivan – ”Approved by the Motors” – kom redan året efter. Den innehöll den stora hiten ”Airport” men också ”You Beat the Hell Outta Me” i repris eftersom den varit bonusspår på första skivan. Skivan pekade den här gången åt helt andra influenser än den första. Borta var pubrockens inflytande, istället var den ersatt av en strävan åt musik inspirerad av synthesizers med mer utpräglade melodier. Andy McMaster hade kort innan skivans tillkomst lagt basen åt sidan för att istället fokusera på just synthesizer.

Soundet som skivan visade på låg helt klart i tiden. David Bowie hade nyss börjat släppa sin berömda Berlin-trilogi med start i albumet ”Low” som väckte mångas förundran. Band som Skids, Ultravox under ledsångaren John Foxx, Joy Division och Tubeway Army med Gary Numan i spetsen stod alla med fötterna i punken men experimenterade hej vilt med synthesizers. Avstampet för dom alla var just albumet ”Low” som av många och med all rätt räknas som ett av rockens allra viktigaste.

Arbetet med synthesizers och experimenten med musiken som alla de här banden sysslade med ledde snart till framväxten av New Romantics som kom att prägla sjuttiotalets slut och inledningen av åttiotalet. För flera band kom det att innebära startpunkten och genombrott. Joy Division och flera av de andra som Ultravox kom att bli stilbildande för respektive genre. För The Motors däremot kom albumet och framgångarna att leda till en slags slutpunkt.

Bandet som nu stärkt av framgångarna turnerade friskt, brände snart ut sig.  Efter spelningen på Reading festival den 28 augusti 1978 deklarerade Bram Tchaikovsky att han lämnade bandet. Anledningen var en hägrande solokarriär. Kort efter Tchaikovskys uppbrott lämnade också Ricky Slaughter bandet efter gräl med de övriga medlemmarna i gruppen. Den ursprungliga uppsättningen av gruppen hade gått i graven.

Nick Garvey och Andy McMaster var nu de enda kvarvarande medlemmarna i gruppen. För att fylla gapet efter Tchaikovsky och Slaughter värvades basisten Martin Ace och trummisen Terry Williams. De hade båda ett förflutet i den Walesiska gruppen Man. The Motors hade i praktiken blivit en duo då de två nytillkomna fungerade som studiomusiker åt bandet. Med den nya lineupen satte så arbetet igång med en ny skiva.

Singeln ”Dancing the Night Away” är en av låtarna som gjorde gruppen oförglömlig. Bild: Egen

Resultatet släpptes 1980 och hade titeln ”Tenement Steps” och innehöll en mindre hit för gruppen. Låten ”Love and Loneliness” klättrade som bäst upp plats 58 på UK singles chart och nummer 78 på Billboard-listan. Trötta på bristen på framgångar och desillusionerade över allt strul med bandmedlemmar och annat kastade slutligen gruppen in handduken 1982. De två kvarvarande medlemmarna Andy McMaster och Nick Garvey gick därmed skilda vägar.

Nick Garvey släppte kort efter uppbrottet sin enda soloplatta. ”Blue Skies” kom ut redan 1982. Han spelade också som gästartist på en av Paul McCartneys låtar men därefter försvann han helt från musikscenen. Hans soloalbum har aldrig återutgetts och är bara tillgängligt om man hittar det på antikvariat. Han framträdde 2001 i den engelska serien ”Never Mind The Buzzcocks” som är ett komediprogram som kretsar kring pop-musik.

Andy McMaster fortsatte att spela in musik men bara en låt , singeln  ”No Joy”, har släppts. Artisten James Dewar’s album ”Stumbledown Romancer” från 1998 innehåller fyra låtar signerade Andy McMaster. ”Goodbye Love”, ”Bright Lights”, ”Love’s Melody” och ”Lay Down the Night” är alla skrivna av honom. Som bonus medverkar han på orgel, piano och synthesizer i de egna låtarna. Han bor och verkar i idag i sydvästra delarna av Storbritannien. I övrigt har han hållit sig bort från musiken i dess mer publika form.

Ricky Slaughter fortsatte sin karriär i olika band. Bland annat spelade han med Fallen Angels där legenden Knox ingick. Bram Tchaikovsky såg länge ut som den som gått segrande ur striden. Han släppte tre album – ”Strange Man Changed Man”, ”The Russians Are Coming” och ”Funland”. Enskilda låtar blev hits som ”Sarah Smiles” och ”Girl of my Dreams”. Sist men inte minst släppte han ep:n ”Pressure” 1981.

De kommersiella framgångarna med albumen uteblev dock. 1981 Bröt Bram Tchaikovsky upp och lämnade musikindustrin i besvikelse över bristen på framgång.  Han återkom inte förrän 1991 då han plötsligt dök upp som medkompositör till låten ”Solid Ball of Rock” som spelades in av den brittiska hårdrocksgruppen Saxon. Låten återfinns på albumet med samma namn. Hans soloalbum har i olika omgångar återutgivits och överförts till cd. Efter återkomsten med Saxon har det åter blivit tyst kring honom.

Också The Motors tre album har återutgivits så sent som 2006 på labeln Captain Oi!. På skivorna finns naturligtvis originalmaterialet plus att de innehåller extramaterial i form av liveinspelningar, b-sidor till singlar och remixer på låtar. Väl värt en investering med andra ord. Särskilt de två första plattorna är hyperintressanta än i denna dag. Som vanligt, god lyssning om du skulle falla för frestelsen. Vi slutar med mina personliga favoriter. Håll till godo med ”You Beat the Hell Outta Me” och ”Dance the Night Away”, två rockklassiker.

Uffe Holmén

Micheles Kindh lägger ut musik med Graham Parker

Graham Parker är tillbaka med sitt gamla kompband the Rumour med ny skiva ”Myserty Glue” som är den härliga gamla mix av new wave, pubrock och soulmusik där Van Morrison står som staty i entrén. Det är en finstämd rockplatta med snygga melodier och just sådant som gör mig förälskad i denna typiska Blaskansartist. The Rumour ansågs under sjuttiotalet vara ett av världens bästa kompband med all rätt. Bandet har till och från funnits med bakom Graham Parkers skivor.
Nu blir det musik med Graham Parker. Först från nya skivan:

Nu blir det mixsallad av Graham Parkermusik: