Punkens Historia 15: Punkologi

Vi har hunnit fram till den här seriens sista avsnitt och ska i dagens inlägg sammanfatta allt det som inte hade med musiken och allt det andra uppenbara att göra. Välkomna med andra ord till en artikel som kommer att handla om alla de andra uttryckssätt som punken visade upp under sin guldålder.

Punk är musik tänker du säkert. Jo, så var det men det var mer också. Punk var en hel kultur som kretsade kring musiken men som också innefattade grafisk design, pin-kultur, hemmagjorda inspelningar på kassettband som kopierades i all oändlighet och som därmed fick sin spridning. Punken var också kläder, mode och en attityd. När punken var i sin linda var den en slags självständighetsrörelse, ett uttryck för utanförskap men också gemenskap och ett sätt att markera något annat, något nytt. Kläderna var naturligtvis den annonspelare som skvallrade om detta, pins den definitiva bekräftelsen.

Punk PosterEtt exempel på den hemmasnickrade estetiken som blev punkens kännemärke

Det började i New York med rörelsen som såg sin definitiva födelse runt 1973-1974. Iklädd en mexikansk brottarmask och omgiven av en stor dos mystik gjorde sig Arturo Vega känd som CBGB’s mest okände. När han så småningom blev känd bekantade han sig med många av de som senare kom att bli företrädarna för rörelsen. Deborah Harry, Chris Stein, Hela familjen Ramone, Richard Hell, Johnny Thunders och många fler ingick i hans umgängeskrets. Från början kom han från just Mexico men hade på vinst eller förlust rest till New York och mer eller mindre av en slump hamnat på CBGB’s. Han blev snart den som utformade grafiken till det emblem som Ramones snart blev synonymt med.

Arturo VegaArturo Vega var en av pionjärerna som skapade Ramones logo Foto: Telegraph

Ungefär samtidigt skapade Legs McNeil och John Holmstrom den legendariska tidskriften ”Punk Magazine” som också gav rörelsen dess namn. John Holmstroms tecknade omslag som ofta påminde om serier angav tonen på tidningen och skapade dess identitet. Snart hade deras estetik satt sin prägel på hela rörelsen också den som började växa fram i Storbritannien. Tidskriften skapade också ett helt fenomen som gick under namnet fanzine.

PunkPunk Magazine var stilbildande Foto: 98Bowery

Fanzine var från början ett sätt för devota fans att skriva om sina favoritgrupper och de konserter de hade sett med dessa. Snart utvecklades det till att bli mer allomfattande och efter en kort tid hade en tidningskultur som handlade om konserter, musikrecensioner och de senaste grupperna som dök upp. Lite som Blaskan med andra ord. Fanzine-kulturen blev en av hörnstenarna i punkrörelsen och var en kanal för information som nådde de flesta som var intresserade. Ofta var de xeroxkopierade och inte av en jättehög kvalitet. Men vad gjorde det, det var ju musiken man kunde läsa om som var det viktiga.

John HolmstromJohn Holmstrom (bilden) och Legs McNeil var de två som formade hela fanzine-trenden Foto: Wikipedia

Legs McNeilLegs McNeil (till höger i bild) skrev i Punk Magazine – här tillsammans med Joey Ramone i mitten Foto: Obeyclothing

Punk som mode har gamla anor. Redan 1972 hade Malcolm McLaren startat affären ”Let There Be Rock” på Kings Road i London. Inriktningen var kläder med 50-talssnitt och kundgruppen var mest Teddy Boys. McLaren tröttnade dock på de stökiga och ofta bråkiga Teddy Boys-kunderna och 1973 fick han chansen att vända blad. Han och dåvarande flickvännen Vivienne Westwood åkte över till New York och där träffade de gruppen New York Dolls.

New York DollsNew York Dolls manager hette ett tag Malcolm McLaren Foto: Loudguitars

Snart hade ett samarbete om scenkläder till gruppen satts igång och så småningom blev Malcolm McLaren också gruppens manager, en slags övning i vad som komma skulle med Sex Pistols. Många menar att han blev gruppens Yoko Ono och att han på ett eller annat sätt var den person som såg till att Johnny Thunders bröt upp från gruppen vilket skedde 1975. 1973 Byttes namnet på affären i London ut och kom istället att heta ”Too Fast To Live Too Young To Die” men redan 1974 byttes namnet ut igen – den här gången till ”Sex”.

Malcolm McLaren and Vivienne WestwoodMalcolm McLaren och Vivienne Westwood skapade modet genom affären ”Sex” i London Foto: Theredlist

”Sex” blev något av en legend. Det var här de som kom att ingå i punkrörelsen först träffades då affären blev ett mittnav. Affärens källare blev för en tid replokal åt Sex Pistols och både Sid Vicious och Glenn Matlock som båda blev medlemmar i samma grupp jobbade i affären innan karriären tog fart. En ung Chrissie Hynde – senare medlem i The Pretenders – jobbade också hon i affären. I kundkretsen ingick Siouxsie Sioux, Steve Severin – båda senare medlemmar i Siouxsie and the Banshees, Adam Ant och Marco Pirroni som tillsammans startade Adam and the Ants och John Lydon som blev sångare i Sex Pistols för att nämna några. Kläderna var provokativa, ofta hämtade från S/M-inspirerad estetik. Swastikor, Sovjetiska symbolen hammaren och skäran och porträtt på Karl Marx prydde många kläder vilket på sin tid var mycket provokativt.

SexAffären Sex på Kings Road i London blev centralpunkten för Brittisk punk Foto: Vogue

Affären innebar att punken nu fick en estetisk form som utmärkte dem och som svetsade samman rörelsen till en utseendemässig enhet. Den blev också fixstjärnan som startade mångas karriärer. Några har vi nämnt men Vivienne Westwood är än i denna dag en stil- och modeikon med ett imperium bland annat en affär i centrala London och en klädkollektion som håller internationell klass vad gäller haut couture och mode.
Sex var den tankesmedja som satte en identitet på punken genom kläderna. Snart blev punken därför igenkännbar, åter en faktor som skiljde den engelska och amerikanska punken åt. Inom den amerikanska punken klädde sig medlemmar i rörelsen mer som de konstintresserade high school-studenter de flesta var det vill säga i polotröjor och jeans.

Sex ShirtEtt exempel på den annorlunda designen från ”Sex” Foto: Alivenotdead

1957 Hade en ung amerikan vid namn Hasil Adkins tröttnat på att hela tiden få svaret ”Nej tack men försök gärna med något annat skivbolag” när hans demoinspelningar refuserades en efter en. Istället kläckte han idén att spela in, trycka upp vinylsinglar och distribuera dessa. Han blev skivbolag och skivaffär i ett. Hans idé kom att gå under beteckningen DIY – Do It Yourself. Han är numer efter sin död en kultklassiker både för punken och psychobillyn eftersom man kan påstå att han innebar startskottet på båda.

Hasil AdkinsHasil Adkins uppfann DIY (Do It Yourself) – här med sina egendistribuerade skivor
Foto: Wikipedia

När punken startade blev denna idé också deras, snart cirkulerade kassettband med heminspelade alster och vinylsinglar som distribuerades via rätt aviga kanaler vilket innebar att de ibland var svåra att få tag på. Men de fanns och de nådde ut och detta blev dessutom en av hörnstenarna i punkens filosofi. Några band som senare blev kända startade i DIY-kulturen, till exempel Buzzcocks. Deras första utgåva ”Spiral Scratch” som kom ut 1976 var först en ren diy men kom senare när bandet fick skivkontrakt att distribueras av deras skivbolag UA. Den räknas idag som en av den engelska punkens heliga graaler.

Buzzcocks Spiral ScratchBuzzcocks var först ut i den Brittiska DIY-rörelsen med EP:n Spiral Scratch Foto: Mute

CassetteCassette-bandet blev också en källa för distribution Foto: Wikipedia

Kläderna blev mycket tack vare ”Sex” inverkan på gott och ont en uniform. Snabbt uppstod den så kallade pinkulturen bredvid klädkulturen, pins blev också kända under namnet ”badge”. Det var helt enkelt nålförsedda brickor där framsidan var tryckt. Den kunde föreställa grupporträtt, logotyper, bandnamn eller bara något provocerande. Man får komma ihåg att provokationen var både central och nödvändig för punkrörelsen. Pins eller badges blev snabb ett kännemärke som gjorde att man kunde se en punkare på långt avstånd.

punks and badgesPins eller Badges blev en del av uniformen för punkarna Foto: Etsy

Ett fenomen kring punken kanske är mindre trevligt att prata om men det handlar om kroppsliga vätskor du normalt sett hittar i munnen. Ja, jag pratar om saliv och denna ädla vätska kom att användas till helt andra saker än att hålla munhålan fuktig. För av någon anledning, ingen vet egentligen hur, startade den brittiska delen av punkrörelsen att använda saliv till att uttrycka både sin avsky och sin kärlek. Vilket kan man diskutera hur länge som helst och svaren lär bli lika många som dem som besökte konserterna där saliven användes. Snart stod spottloskorna som en vägg på konserterna, banden kunde mötas av en vägg med salivmissiler och indränkta lämnade de senare scenen. Lyckliga eller bara äcklade är också något som är omdiskuterat. Både blod och saliv var därför inte ovanliga på konserter särskilt små klubbspelningar.

RamonesEn vägg av spottloskor mötte Ramones när de kom tillbaka till London Foto: Punk77

Idag är punken förändrad. Den har genomgått en rad metamorfoser genom åren och också platser har format den till nya former. Postpunken som uppstod under 80-talet innefattade så vitt skilda band som The Cure, Joy Division, Lords of the New Church och Big Country. Städer som Washington och stater som Kalifornien formade punken under 80-talet och den förra kom att bli extremt viktig för band som Metallica som blev inspirerade av NWOBHM (New Wave of British Heavy Metal) med främst Motörhead som representant, Washington-punk med band som Bad Brains och den punk som uppstod i Kalifornien med band som Black Flag och Dead Kennedy’s. Punk blev därmed en del av viss metal-musik som thrash-metal.

Black FlagBlack Flag med Henry Rollins i högform Foto: Clashmusic

Bad BrainsBad Brains skapar historia Foto: Files.Nyu

Idag är musiken representerad av band som Green Day som åter har gjort den stor men också kommersiell. Eftersom punk är en underground-rörelse är det de mindre banden som egentligen är mer intressanta och där hittar vi till exempel utmärkta Varukers. Deras musik är också den stenhård och ibland på gränsen till metal. Vi avslutar den här artikelserien med en videofilm med just Varukers för att ge ett smakprov på punk av idag. Och kom ihåg, ”Punk’s Not Dead, It Only Smells That Way”.

Punkens Historia13: Rule Britannia; In Punk We Trust

Förutom att alla band som kom att forma den brittiska punken startades under 1975-1976, hände en del saker inom övrig musik som fick effekter på punken. Tre händelser kom att avgöra den gryende punkrörelsens inställning. Den första var musiklivet utanför den egna kretsen, den andra en konsert som formade allt och till sist den politiska situationen i landet.

1972-1974 Inträffade oljekrisen i världen, den sände chockvågor genom världens ekonomier och den ödelade människors liv när fabriker stängde och folk blev arbetslösa. Orsaken var en kraftig uppgång på oljepriset på världsmarknaden. Som vanligt blev det de fattigaste som drabbades värst. Storbritannien har länge varit ett land som har plågats av sociala motsättningar i form av ekonomisk och social orättvisa, 1972-1974 var år som blev förödande för nationen. Priser på basvaror sköt i höjden, folk blev friställda, inga jobb fanns att få och levnadsstandarden sjönk för vanliga människor, med andra ord pyrde det lite överallt. Till råga på allt drevs en kil ner i samhället mellan inte bara de som hade och de som inte hade, utan också mellan svart och vit. England hade redan då en stor invandrad befolkning från framför allt de före detta kolonierna och dessa drabbades nu inte bara av arbetslöshet utan också av ren och skär rasism. Det var främst befolkningen i Londons förorter med rötter  i Karibien, nationaliteter som Jamaicaner var vanliga. Problemet var bara att dessa stod än lägre än engelsk underklass, konfrontationsrisken var uppenbar.

StrikeEn av många nödvändiga strejker som slet sönder landet Foto: Brentfordtw8

Bröd och skådespel har alltid varit maktens svar på folks hunger efter frihet och framtidstro. Så också här, på radion kunde man märka en allt mer musikalisk orientering mot det allt mer glättiga i dödsryckningarna som glamrocken låg i. Band som Bay City Rollers, Mud och The Rubettes firade nya triumfer med listettor som låten ”Sugar Baby Love”

Problemet var bara att den yngre generationen såg igenom hela bluffen. Bröd och skådespel istället för riktiga jobb kan lätt ge den effekten, speciellt om man är kapabel att tänka själv. Som ni hör var dessutom låten så usel att man ville spy, ett faktum som bara eldade på frustrationen särskilt hos de som var intresserade av musik. Efter ”Sugar Baby Love” var alla som älskade musiken ense om att något måste göras. The Rubettes hade helt enkelt satt en sten i rullning som nu inte gick att stoppa. Dom och framför allt Bay City Rollers var en av grundorsakerna till punkens framväxt.

Bay City RollersBay City Rollers fick många magar att vändas ut och in Foto: Musicpophits.com

Englands etablerade politiker utgjorde inte heller de något alternativ till lösning på samhällets alla problem. Många ansåg att Labour hade smitit från sitt ansvar och för länge sedan tappat greppet om situationen. Ett exempel på detta ges i i John Lydons (Johnny Rottens) bok ”No Irish, No Blacks No Dogs” från 1993, vi rekommenderar den varmt. Där beskrivs hur alla de strejker som runt 1975-1976 plågade landet och där Labour stod handfallna. En dag var det sopstrejk och alla fick dela säng med de kattstora råttor som då kom ut, nästa dag kunde det vara bageristrejk vilket gjorde att även om man hade råd kunde ingen köpa det dagliga brödet. Det var helt enkelt kaos och ingen erbjöd nåt alternativ. Det enda som återstod var helt enkelt att saken i egna händer. Den förtvivlade och många gånger hopplösa situationen som många satt gav punken en utmärkt grogrund. Det är ingen slump att den politiskt turbulenta perioden och den första framväxten av punkband som Sex Pistols, inträffade under just den här perioden.

Nästa viktiga händelse inom musiken som ledde fram till punkens publika genombrott inträffade 1975. En ny musikform tog sig in i folks medvetande och den gick under  det föga smickrande namnet Pubrock. Musikstilen byggde på bluesens estetik och hade en del vildare inslag som tilltalade flera blivande punkare som t ex John Lydon. Stilen kunde som exemplet nedan halka ut i rena kakafonier av ren och ljuvlig hedonistisk rock som kunde få döda att dansa. Lägg märke till en ung Wilko Johnson på gitarr som spelar tills fingrarna blöder i det bifogade exemplet här nere. Band som Dr Feelgood, Count Bishop, Kilburn And The High Roads och Inmates hade snart etablerat sig. Deras minst sagt annorlunda stil kom att bli stilbildande och inspirerade delar av punkrörelsens.

Dr Feelgood live på Top of the Pops 1975 Klipp: Youtube

När Malcolm McLaren kom hem till London efter sin utlandsvistelse i New York 1975, kunde han berätta om ett nytt sensationellt band som alla borde höra. Namnet på gruppen var Ramones. Säkert hade han bootleg-inspelningar som cirkulerade som kassettband mellan de intresserade och initierade för detta var vanligt vid tidpunkten. Principerna för DIY (Do It Yourself) hade börjat växa fram redan då, egenhändigt gjorda inspelningar var vanliga och man kunde till och med få en del av dessa när man köpte skivor på vissa ställen. Till exempel så hörde jag själv en mycket ruffig och dåligt mixad version av ”Anarchy In the UK” med Sex Pistols redan sommaren 1976, trots att den officiella releasen av den och de andra på albumet skedde i maj 1977.1976 Kom så Ramones debutskiva vilket på många sätt markerade starten på allt, inklusive den engelska punken som en mer publik företeelse. Samma år spelade bandet den beryktade konserten på Roundhouse i London.

RoundhouseRoundhouse i London är den beryktade konsertlokalen Foto: Standard.co.uk

Alla som skulle komma eller redan hade startat band var där. Mick Jones och Joe Strummer som redan hade skapat The Clash var där, Siouxsie Sioux som kom att bli mycket viktig med bandet som bar hennes namn var också där. Med sig had hon tagit några grannar från Bromley som Billy Idol som så småningom blev sångare i Generation X, och Severin Severin som blev bassist i Siouxsie & The Banshees. John Lydon (Johnny Rotten), Steve Jones,  Paul Cook och Glen Mattlock som alla redan spelade i Sex Pistols hade infunnit sig och så vidare. Konserten innebar det definitiva startskottet för punk i Storbritannien. Den gick till och med så vilt till att Ramones blev uppringda i logen av flera personer som stod utanför och inte hade råd att komma in, säkert hade de fått tag på telefonnummer genom Malcolm McLaren. Ramones bildade mänsklig stege där medlemmarna hängde ut genom ett fönster och hjälpte flera att klättra upp. Ansträngningen var dock väl värt besväret, konserten lär ha varit magisk.

Ramones Live på CBGB 1974 klippet kommer från Youtube

1975 Hade ett nytt band sett dagens ljus i hemstaden Los Angeles. Med sina medlemmars låga ålder väckte de uppmärksamhet – de var inte mer än 16 år – men de var dessutom tjejer vilket inte var helt vanligt i rockvärlden vid tidpunkten. Joan Jett (blev ju som bekant mycket stor senare), Lita Ford, Sandie West, Jackie Fox och Cherie Curry var medlemmarna i bandet Runaways som också dom kom att influera punken. 1976 debuterade de med det självbetitlade albumet och snart var de en snackis. Inte så mycket i hemlandet dock som i Japan och Storbritannien. Samma år kom de till London för konsert och tidningen NME (New Musical Express) skrev om händelsen. Incidenten som jag snart ska berätta om vandrade som hörsägen i kretsarna kring punkrörelsen i London 1976, en rörelse som The Runaways snart var bekant med på båda sidor Atlanten, och kan tyvärr vare sig bekräftas eller förnekas. Det sägs dock att en medarbetare på NME var på extra dåligt humör och bestämde sig för att skriva vad han tyckte om The Runaways, det blev inte populärt hos tjejerna. Snart hade stämningen blivit så hätsk att de bestämde sig för att besöka honom. De klev in på kontoret beväpnade med järnrör och stiletter, vilket föranledde personalen att ta skydd. Tanken var att spöa upp den uppkäftige journalisten, men detta kom på skam. Den personen som hade åstadkommit alltihop, var ledig den dagen och slapp undan med blotta förskräckelsen. Kontoret trashades dock och ingen på NME skrev illa om Runaways efter det.

Låten Cherry Bomb med Runaways kom 1976 och formade punken Klipp: Youtube

Så fort punken var etablerad och började komma ut ur replokalerna, vilket skedde just 1976, började en hel del av dem att spela in sina låtar. Först ut med en utgåva var The Damned med singeln ”New Rose”, engelsk punks allra första alster. Tvåa kom Buzzcocks med sin EP ”Spiral Scratch” som innehöll fyra låtar. Den sista var helt och hållet självinspelad, distribuerad och marknadsförd, DIY i kvadrat med andra ord.

The Damned – New Rose var brittisk punks första alster från 1976 Klipp: Youtube

Redan från början stod det klart att en avgörande skillnad fanns mellan amerikansk och brittisk punk. Den amerikanska var helt och hållet inne på att kombinera konst och musik, ofta kom medlemmarna från konstutbildningar och hade musiken som sidoprojekt. Brittisk punk däremot var politisk så till den milda grad att den skrämde flera amerikanska utövare. Den radikala och rättframma tonen med credot ”No Future” slog an den ton som rådde i samhället. Musiken var mycket mer rå och brutal och också denna skrämde flera av de amerikanska kollegorna. På konserter kunde spottloskorna mot banden stå som en vägg, uppmaningar om både kravaller och uppror var regel snarare än undantag. Inte minst i vissa bands texter lyste detta igenom, The Clash gjorde t ex till debuten låten ”White Riot” som handlade om just detta.
Men mer om detta i nästa avsnitt.

Punkens Historia 9: New York, New York

Vår historia om punkens framväxt fortsätter. Vi har kommit fram till året 1974 och däromkring, det var då det började hända. Tidigare har vi behandlat CBGB’s betydelse och tidningen ”Punk” som båda blev fanbärare för denna rörelse. Tidningen ”Punk” gav dessutom den konstinriktade rörelsen sitt namn.

Snart började banden att dyka upp ett efter ett. Runt 1973-1974 hade de klivit ut ur replokalerna och letade nu spelningar. Snart hade ögonen fåtts upp för CBGB’s. Här kommer en sammanställning av några av de viktigaste banden som blev extra viktiga för punkens framväxt.

Angel and the Snake var bandet som formades ur spillrorna av The Stillettoes 1974. Två medlemmar hade lämnat The Stillettoes för att skapa den nya gruppen. Gitarristen Chris Stein och sångerskan Debbie Harry utgjorde kärntruppen. Chris Stein ville skapa en grupp som likt de band som brukade spela på Mercer Art Center i staden, lirade en rock som var inspirerad av övriga discipliner inom konsten.

Angel and the SnakeEn tidig bild på Angel And The Snake

Snart hade bandet genomgått medlemsförändringar och bytt namn till det mer kända namnet Blondie. Med den nya versionen av bandet kom de att ge ut en rad skivor som ”Blondie”, ”Plastic Letters”, ”Parallell Lines”, ”Eat to the Beat” som alla idag räknas som klassiska. Gruppen existerar än i denna dag, de har visserligen genomgått en rad medlemsbyten men kärnan av den är fortfarande den tongivande. Under sin klassiska period kom Blondie att betyda allt för den New York-baserade punken.

Blondie GrouppicBlondie cirka 1976

1973 Skapades ytterligare en av de blivande legenderna..  New York var hemstaden för också The Dictators som under sin storhetstid från 1977-1978 skapade några av punkens klassiker som albumen ”Girl Go Crazy”, ”Manifest Destiny” och ”Bloodbrothers”. Bandets hemliga vapen kom i form av den karismatiske och utlevelsefulle sångaren Richard ”Handsome Dick” Manitoba.

Gruppen finns än i denna dag, men har genomgått en rad medlemsbyten och återföreningar. Perioden fram till 1979 är den klassiska, gruppen skapade under denna period låtar som inspirerade så många fler. The Dictators, av vissa öknamnade The ‘Tators viket är amerikansk slang för potatis, är en av punkrörelsens stora. Öknamnet förföljde dem och fick dem till och med att vid ett tillfälle hamna i lite bryderier. Roadisarna hade skojat till det genom att spänna upp ett nät fullt med potatis över scenen och mitt under konserten frigjordes detta vilket fick till resultat att bandet bombarderades med potatisar från ovan.

The DictatorsThe Dictators

Historien bakom nästa band är både spännande och skrämmande. Fyra missanpassade killar som bodde i samma kvarter, brukade hänga på en parksoffa där de bodde. Utanförskap av många olika anledningar, sjukdomar utan diagnos eftersom vetenskapen ännu inte hade upptäckt symtomen och en allmän känsla av uttråkning, kärleken till rock och hopplöshet var limmet som förde dem samman. Snart skulle de få sin hämnd genom en framgångssaga få andra grupper får uppleva under sin livstid.

Stadsdelen de kom från hette Queens och Forest Hill hette stället där de bodde. Medlemmarna i gänget hade redan gjort sig kända för sitt avvikande beteende. Till gärningarna hörde att kasta sten på Beatles under deras konsert på Shea Stadium, sälja bögsex, knarka så det knakade, knivhugga sönder en meterhög madonnafigur i plast för att nämna några. Gruppen är naturligtvis Ramones.

En annan gemensam kärlek de fyra hade var vurmen för musiken och framför allt den som några år tidigare hade producerats av The Stooges. Iggy och grabbarna spelade ju fortfarande in produktioner som den klassiska plattan ”Raw Power”. En skiva som kom ut 1974 samtidigt som Ramones repade som bäst. Något de för övrigt ett tag gjorde i det galleri som Joey Ramones mamma ägde. Gruppen hade från 1974 en över 20 år lång karriär som gjorde dem till ett av de mer kända banden i rockhistorien.

Om något band ska pekas ut som dom som startade punk som stil, så är det förmodligen Ramones eller Stooges. Ramones kom till exempel att förutom att spela sina klassiska spelningar på CBGB’s, lira inför nästan alla de som kom att ingå i den brittiska punkrörelsen. De blev därmed de som kom att sparka igång den Londonbaserade delen av rörelsen. Ramones var det första bandet i den frammognade amerikanska punkrörelsen som rent musikaliskt kunde kallas punk. I varje fall enligt de konventionella måttstockarna som senare kom att råda.

Konserten som kickstartade den brittiska punkrörelsen hölls på Roundhouse i London 1976 och är så klassisk någonting kan bli. Joe Strummer och Mick Jones som kom att bilda gruppen Clash, lärde känna varandra under konserten. Det sägs till och med att de båda inte hade råd att gå, därför stod de och skrek under fönstret där Ramones logerade. Snart hade Ramones lyckats skapa en mänsklig stege där Dee Dee hängde längst ner och Joey greppade hans fötter. På detta sätt kunde de fira in Mick Jones, Joe Strummer och fler till en konsert de sent skulle glömma.

The RamonesRamones öser loss

Ur en rent musikalisk synvinkel var också Ramones en av de första och främsta. Med sitt unika sound som byggde på två till tre ackord, skapade de en enkelt musik som prioriterade råheten och energin framför det musikaliskt avancerade. Ingen hade dittills hört något snabbare och mer röjigt.

Grundkonceptet att aldrig någonsin skriva en låt som var längre än två och någonting minut var nästa nyhet. Dittills hade rockpubliken vant sig vid längre och längre låtar som 1974 var uppe i åtta till tio minuter, nu satte man en absolut gräns på cirka två minuter. Till sist var deras patenterade inräkning med det typiska one-two-three-four, unikt för just Ramones.

Att deras låtar avverkades i ett furiöst tempo, lär ha berott på att bandet var så nervösa för att stå på scen att de ville spela klart så fort som möjligt. Vid flera tillfällen hade de beräknat konserternas längd, men avverkade låtlistan på nästan halva tiden. Folk lär ha sett ut som fågelholkar då de aldrig hade hört ett så fartfyllt tempo. Det lät enligt vittnen som ett band på adrenalin.

I samband med namnet Ramones måste man naturligtvis också nämna Arturo Vega. Han kom från Mexico men hade hört talas om det depraverade livet i New York och lockades av den hämningslösa livsstilen han inte fick utlopp för i hemlandet. Snart hade han hamnat i punkrörelsen men början blev svår. Han brukade dyka upp på klubben CBGB’s så gott som varje kväll men ingen kände igen honom.

Arturo VegaArturo Vega

Anledningen till detta var att han alltid dök upp i en Mexikansk brottarmask som han alltid bar över huvudet. Någon frågade någon annan om honom men ingen visste någonting utom att han var ”killen i masken”.Snart hade han blivit en del i gänget och hans rätta identitet avslöjades. Det framkom också att han var rätt snitsig på grafisk design. Han blev därför en av dem som gjorde layout åt Ramones där hans främsta insats var att skapa deras kända örnlogotype.

I nästa avsnitt ska vi titta vidare på de grupper som ingick i punkrörelsen och ge er en kortare presentation av dessa. Till dess ha en god läsning.

Ulf Holmén aka Dr. Dacapo

Punkens Historia 8: New York, New York

New York 1973 var ingen vacker syn. En nedgången stad på den ekonomiska ruinens brant. Delar av stadens bebyggelse låg i ruiner och slummen bredde ut sig. Bronx, Hells Kitchen och Harlem var delvis spökstäder för en befolkning som alltmer kände hopplösheten breda ut sig.

Tur då att till och med den värsta av depressioner effektivt kan botas av mirakelelexiret musik. I East Village nere på hörnet av Bleecker Street och Bowery gick en viss Hilly Kristal omkring i egna funderingar.

Hilly KristalHilly Kristal i sin skapelse CBGB’s

Klubben han nyligen hade öppnat hade visserligen nått en viss publik, men var inte så framgångsrik som Hilly hade hoppats på. CBGB som klubben hette, betydde ”Country Blue Grass and Blues”. Namnet antydde ju den musikaliska inriktningen, men hade också tilläggsnamnet OMFUG vilket stod för ”Other Music For Uplifting Gomandizers”. Det var med andra ord en musikklubb öppen för det mesta av influenser.

Vad Hilly inte visste då, runt 1973, var att inom ett år skulle CBGB bli synonymt med en ny ännu inte namngiven rörelse. Rörelsen skulle snart komma att kallas punk och där ingick CBGB som en eker i hjulet. Naturligtvis var det för att kunna skapa den musikscen klubben skulle komma att bli viktig. För det var på CBGB alla bitarna kom att falla på plats och det är därför klubben för evigt är förknippad med punk.

Från och med 1974 blev klubben centret för punken som ännu saknade både namn och hemmahörighet. Scenen som CBGB kunde erbjuda, skapade en dynamisk och hedonistisk miljö som gjorde att rörelsen fick luft under vingarna. Det började 1974 då ett antal band spelade på klubben som en mindre festival. Band som Blondie och Ramones var med från första början och fick därigenom sitt genombrott. Ramones första spelning är legendarisk. En konsert som borde ha tagit ca 45 minuter, avverkades på 24 vilket innebar att bandet spelade snabbare än något annat band innan dem. Ingen hade hört något liknande.

RamonesRamones live cirka 1974

Första mötet mellan Ramones och Hilly Kristal i avsikt att förhandla om den kommande första spelningen, slutade dock i misstänksamhet. I varje fall från Joey Ramones sida. Joey hade en ännu så länge odiagnosticerad sjukdom – OCD – vilken gjorde honom extra känslig för allt som avvek från det han ansåg ”normalt”. Vid ankomsten till CBGB’s har han i egna ord beskrivit det som om han gick genom ett hav av hundbajs. Hans version byggde nämligen på att klubben var så nerkörd, att hundar hade uträttat sina naturbehov på golvet. Vid ankomsten snirklade han sig fram mellan dessa som de vore trampminor.
Inte heller var publiken allt för vana vid att se ett band som ibland började slåss med varandra och grälade helt öppet. Oftast handlade bråken om triviala saker som vilken låt de skulle spela. Det var upplagt för en helt ny dimension i rockens historia.

Parallellt med klubbens tillkomst hade en ung konströrelse börjat formas. Medlemmarna i detta informella gäng gick allt som oftast på olika konstutbildningar. De hade dessutom lyssnat in sig på grupper som vi har skrivit om tidigare som Velvet Underground, MC5, Stooges och New York Dolls. Kittet i de gemensamma intressena fanns med andra ord där. Precis som Velvet Underground hade vissa av medlemmarna snart börjat experimentera med kombinationen rock och konst. Ett stort steg hade tagits i punkens utveckling. Också inspirationen från tidigare nämnda band fanns där, den musikaliska grunden var lagd.

Snart hade två medlemmar i rörelsen satt ytterligare en sten i rullning. John Holmstrom och Legs McNeill hette de två, de kom nu att få en roll som kom att betyda allt för punkrörelsen. Dittills hade tidskrifter om musik varit en rätt pretentiös historia med proffsigt producerade sidor och lite kallt distanserat rapporterande om grupperna. Allt för ofta hade journalisterna en lite egoistisk och elitistisk syn på sig själva, och reportagen blev därefter.

John HolmstromJohn Holmstrom

Legs McNeilLegs McNeil

De båda ville ändra på detta, ta tillbaka fokuset på reportaget om musiken och sätta både reportage och musik i centrum – inte journalisten eller tidningen denna jobbade på. Snart hade de startat en ny företeelse, ett fanzine. En xeroxreproducerad tidning som var lågbudget och egenproducerad och som handlade om musik och åter musik.

Tidningen ”Punk” blev snart en underground-hit och namnet kom också att bli namnet på rörelsen. Den spreds genom egen distribution och mellan människor. Termen ”punk” var egentligen maffiaslang på en opålitlig person. Kring tidningen skapades en hel kultur, den så kallade fanzine-kulturen. Den blev unik för rörelsen och möjliggjorde en snabb kanal för en smal kultur som annars aldrig hade fått medieutrymme. Punkens budskap och nya uttryck kunde nu lätt spridas.

Punk MagazinePunk Magazine som blev synonym med rörelsen

Nu när alla bitar hade fallit på plats, kunde punken snart visas upp för den lilla kärntrupp som utgjorde deras tidigaste publik. CBGB, fanzine-kulturen med främst tidningen ”Punk” och de band som nu klev ut ur replokalerna, utgjorde startskottet. Länge tjatades det om att 1977 utgjorde starten för punken, detta är fel. 1974 Är den definitiva starten och räknar man Stooges som punkens födelse, skedde detta 1967.

I nästa avsnitt ska vi börja titta på de band som ingick i rörelsen och som kom att forma musikstilen. Till dess, ha en god läsning.

Ulf Holmén aka Dr. Dacapo

Dr Indie blir häpen över hur bra Bengt Ohlssons roman om Johnny Ramones egentligen är.

Bengt Ohlsson – Rekviem för John Cummings (Bonniers 2011)

@@@@

 

Det är en fascinerande och känslig skriven berättelse som också är gripande vacker roman och väldigt realistisk i upplevelsen av en annan människans död. John Cummings är riktiga namnet på artisten Johnny Ramones medlem i legendariska första punkbandet någonsin. Boken skildrar johhny Ramones prostatacancer och åren fram till hans död. Det är också en roman som jag tycker beskriver den inbördes synsättet när Ramones medlemmar splittras och haft sina dubier mot varandra. Nästan hela bandet har gått bort. Sångaren Joey Ramones i cancer 2001, Dee Dee Ramones 2002 och Johnny Ramones avled 2004. Nu är det bara Tommy Ramones kvar sedan han hoppade av bandet 1978 då Marky Ramones hoppade in och fick sparken för att återkomma igen.

Jag läser om en man som påstår sig vara genuint konservativ vilket var ovanligt i amerikanska punkrocken – ja hela Ramones påpekade hur de var politiska det var i det konservativa lägret. Jag tvivlar ärligt sagt på det. En pose för att vara antihippie helt enkelt. Men det är inte intressant utan det är musiken som Blaskans hjälte band Ramones framförde som är det väsentliga.

Boken gräver i det psykologiska inom Johnny Ramones tankevärld och framförallt hans kritiska sinne av sina bandkamrater men också den känsla när bandet blev invald i Rock and Roll Hall of Fame and Museum, hur bandet upplevde sig motarbetat och så plötsligt vill hela världen ha Ramones och vilket motstånd det väcker inom Johnnys själsliv. Det är en bok som verkligen sliter tag i min själ. John Cummings liv går från abstrakt perosnlighet lite vid sidan om de mera kända medlemmarna – här får artisten och människan kött och blod. Livet filtrerar genom Johnny Ramones liv och hur hans ögon speglar omvärlden.

 

Boken är ett aktstycke av noggrann precison och boken skärper min kunskap kring en av de medlemmar jag vet minst om. Det är det roliga i det hela är hur Johnny Ramones får mig att se honom ur helt andra glasögon och hur hans betydelse för bandet växer framför mig hela tiden vilket är bokens största styrka och förtjänst.

Framförallt så undrar jag hur var det med låten ”The KKK Took My Baby Away” som handlar om Ku Klux Klan tog hans flickvän medan jOey hävdar att det handlar om hur Johnny tog hans flickvän Linda ifrån honom – Joeys broder säger att låten inte alls handlar om den händelsen. Johnny Ramones levde ihop med Linda under många  år fram till hans död. Nåväl historien lär väl aldrig gå ta reda på när det gäller sanningen om den händelsen. Boken däremot är den bästa musikaliska skönlitterära gestaldning kring en rockmusiker jag läst på svenska.

Vilken roman att läsa. Jösses, läs den ni också!