Craig David – The time is now ¤¤¤¤


Första gången jag hörde talas om Craig David var när jag hörde den suveräna singeln med den vibrerande dub step/garage-känslan som spred sig i England, ja framförallt i London. Gruppen Artful Dodgers singel som jag köpte i slutet av 90-talet – Re-Rewind (The Crowd Say Bo Selecta). En melodi som tydligen var lånad från en första demoversion som Craig David gjort lite tidigare på 1990-talet. Låten finns också på hans snygga debutalbum ”Born to Do It” som jag köpte på cd 2000. Den skivan var ett mästerverk enligt mig därför att den mixade alltifrån garage, two step, electro, hip hop, big beat och ren r&b is tilen. Efter första albumet tappade jag från och till bort Craig David.
Fastän med det nya albumet är han tillbaka hos mig och jag är övertygad om skivans storhet. Med hjälp av JP Cooper, AJ Tracey och Chase &Status bland gästartisterna lyckats Craig David förmedla snygga låtar som både förvaltar den stil han började i för sisådär 20 år sedan för att förnya med dagens sätt att skapa och transformera modern r&b på ett brittiskt sätt naturligtvis.
Craig Davids musik på nya skivan fungerar allting som en produktion som som blir ett helhetligt konstverk i sig själv medan låtarna fungerar också såsom separata enheter vilket är byggstenar, eller kan sägas vara ett musikaliskt dna i en cybergenetiskt system.
När jag lyssnar på låtarna och tar in dem var för sig som verkar det liksom med skarp skärpa liksom vassa missiler öppna mina sinnen till vidöppna landskap där tonerna och melodierna centrifugera likt en virvel i mitt inre.
Craig David sjunger bra och fokuserar sin energi rakt på sången och låter musiken bygga upp stämningen i låten så att jag får en tonsatt färgrik skiva vars kraft blir så pass större vid varje ny låt. Det är en av kommande vårens vackraste symboliska album.

Micheles Kindh om 2014 års amerikanska hip hop

2014 innebar att det kom ut en del amerikansk hip hop som var stimulerande att lyssna på och framförallt se vad som skedde på den musikaliska front som den amerikanska marknaden utgör. Det intressanta är att flera ledande artister som Jay Z, 50 Cent, P. Diddy med flera numera också är maktfaktorer både inom affärslivet och artistlivet. Egna skivbolag, mode och idrottskläder som specialdesignas är några av de numer inmutade områdena. Ja det är en ny marknad för hip hopens artister som klev fram direkt från gatorna in i affärslivet.

Därför en en kort översikt över bra hip hop skivor 2014:

Migos – Rich Nigga Timeline
Bra hip hop som stavas kraftfull stilistisk men kanske inte så fantasifull men dock ändå kanske förra årets bästa skiva från den amerikanska hip hopens värld. Släktningar som får till det och skapar en familjär jargong inom musiken, en egen stil och en egen rytmisk tuff attityd.
@@@@@

Logic – Under Pressure
En ung tjugofyraårig rappare från Maryland och heter Sir Robert Bryson Hall II vilket också är en artist som gör en mjuk popig soulig jazzig hip hop som tar sig sakta fram och känns helt okej i det långa perspektivet. En stundtals skimrande skiva men lite för slö för min smak.

@@@

Big K.R.I.T.
Cadillactica
@@@@
Böljande fin hip hop med säkra och stilenliga låtar som i varje rad och text tar sig fram i en starkt framåtriktat och snygg funkig linje. Det är musik som jag verkligen tycker om att ta till mig i hjärtat.
@@@@

Black Milk – If There’s a Hall Below
Curtis Cross heter han egentligen men är en artist som under Black Milk gör samplingar, spelar soul, funkrock och rappar snabbt. Musik tagen från fronten av musikens fältslag. Den nya skivan är lite aggressiv och får mig att tycka att det blir lite för mycket av det goda.
@@@

Young Thug från Atlanta är också aktuell med bra hip hop med gästspel. Här är två av mina favvolåtar med artisten i fråga.

Lil Boosie – Golden Child (Dj Rell)
Jodå den här unge mannen var en av de som slog igenom förra året med sin galanta hip hop attack med flyhänta smarta låtar. Det är oftast föredömliga korta precisa sånger som både lockar och småchockar. För det mesta diggar jag låtarnas enkla arrangemang – Bravo och bra gjort.
@@@@

iLoveMakonnen feat Drake: Club Going Up on a Tuesday är en form av skön ballad från artisten som egentligen heter Makonnen Sheran och hajpades och fick kontrakt med Drakes etikett OVO. Här kommer två låtar från denna ypperliga artist:

Naturligtvis fanns alltid Nicki Minaj som alltid slår hårt som bara den. Hennes rap är blixtrande genial och alltid lika stark som Superman i varje delmoment av konstformen.

Till sist kan jag nämna Deja Trimble eller Dej Loaf som hon kallar sig som artist från Detroit som har släppt singlar. Tillsammans med andra Detroitartister som Boldy Blocks visar hon var på hip hop-kartan hon befinner sig. Två låtar med henne avslutar min lista av en del av mina hip hop-favoriter 2014.