Ry Cooder – The Prodigal Son ¤¤¤


Ry Cooder är en musiker med världen som sitt musikaliska centrum och det är både i den amerikanska myllan eller i världen som man finner hans musik vibrerar och stråla i all sin ljusglans. Tänk vilken vacker episk skiva han gjorde tillsammans med Ali Farka Touré som är borta men ändock en av Afrikas allra finaste musiker efter Fela Kulti och deras gemensamma album 2Talking Timbuktu2 var ett av mina favoritalbum under en lång period under 90-talet. Det mesta kända samarbetet var naturligtvis både på skiva och dokumentären om Buena Vista Social Club som åter satte Cubas musikaliska historia på pappret genom att låta legendarer spela och turnera efter många gömda, glömda år.. För att inte tala om den stämningsfulla och vackra musiken till Wim Wenders film ”Paris,Texas” omkring 1983. Ry Cooder vet precis hur han skall låta musiken tala. Det har han gemensamt med Peter Gabriel och Paul Simon som också låter världen transformera musiken från hela världen till att hamna på vår bakgård för att förgylla upp tillvaron.

Det handlar också om att låta den amerikanska musikskatten frodas genom att återinspelas och göra tillgänglig på nytt. Tänk er Jerry Lomax eller de inspelningar Harry Smith gjorde som utkom 1997 på cd under titeln ”Anthology of American folk music” med namn Mississippi John Hurt eller Carter Family. Ja utan tvekan så kan man applicera det hela på Ry Cooders livsgärning. Hans nya album hyllar artister såsom
Blind Willie Johnsons eller The Pilgrim Travelers sånger som betyder mycket. Ry Cooder gör musik som han alltid transformerad till något nytänkande svit av låtar.
En fin originallåt som ”Jesus and Woody som hyllar Woody Guthri och skivan backas av legendarerna Bobby King, Terry Evans och Arnold McCulle vilket förstärker skivans soulkänsla för de verkliga kämparna inom musiken.

Ry Cooder med sitt ursprung som studiomusiker åt Rolling Stones, Taj Mahal, Randy Newman visar upp hans mångsidiga form när hans musik tar över de mera poetiska detaljerna kompositionerna. Nya albumet är en dag på jobbet men så bättre än de flesta.

Dr Indie om Ry Cooders nya album

Ry Cooder – Election Special

@@@

Ry Cooder har gjort skivor som andas karibisk, afrikansk och rootsmusik från sitt älskade USA. hans nyfikenhet har samma pondus som Peter Gabriel eller Paul Simon när det gäller närma sig musik från andra delar av världen. naturligtvis kan man säga att Ry Cooder gör en politisk platta inför kommande valet i USA. jag menar John lennon satsade på ett bra sätt att upplysa om fred och kärlek eller som Bob Marley skriva en del frihetssånger. Fast nog ligger Ry Cooder lika nära de skivor av amerikansk politisk musik  som Bruce Springsteen, Steve Earle, delvis Bob Dylan eller Woody Guthrie under decennierna spelade in.

Jag ser skivan som ett inslag i den kritik som man kan föra gentemot Republikanska partiet som via Tea Party-rörelsens fullständiga högervridna reaktionära flagga hotar att krossa all anständighet som finns kvar i USA. Republikanerna påminner om de högervridna natioenlla partierna i Europa som bygger sin politik på allmän hat mot de vackra i livet. Jag förstår att Ry Cooder vill återerövra det som räknas som riktiga Amerika undan republikanernas bedrägerier och hemska gapiga politik. den nya skivan har country, blues, rock och folkmusik som sina vapen. men det finns en risk med att skriva politiska låtar då man riskerar att förlora perosnliga känslan och bara förbli en pamflettskribent. men Ry Cooder håller stilen nästan rakt igenom. Jag tycker att det är som med Bruce Springsteens senaste skiva – man skriver så mycket om politik att man glömmer bottna i sig själv, själva livet och världens spegel blir partistrategen istället för livet.  Visst är musiken superbra men texter haltar därför att det blir lite för mycket proganda för min smak. Därför att ry Cooder är för känslig estet och poet fastän jordnära i amerikanska myllan. Det är musikpoeten jag längtar efter och inte samhällsanalytikern Ry Cooder.