Saint Etienne – Home Counties ¤¤


Redan från första början när bandet släppte sitt debutalbum ”Foxbase Alpha” som med sina fluffiga och mjuka houseartade sånger fick mig att drömma bort och längta till paradisiska öar i Söderhavet eller lyxiga klubbar i Monaco eller Nice i Frankrike.
Sarah Cracknell som sjunger i trion gör det med sin väna, smarta och snygga röstinsats. Stundtals viskar Sarah Cracknell och låter rösten rinna som skimrande sirap, lite som Elizabeth Fraser gjorde i sitt band Cocteau Twins eller Siouxsie and the Banshees transformerade sina röster till magiska änglakörer.
Bob Stanley i bandet som var med och grundade bandet hade också en musikjournalistisk karriär bakom sig liksom han producerade filmer liksom skrivit två böcker om musik och lyckats hela tiden hålla sig väl musiken och framförallt den moderna musiken. Pete Wiggs är den tredje medlemmen som skapar musik i Saint Etienne.

Bandet har fortsatt under 25 år att ge oss musik där skönheten existerar vid sidan om realismen som trion under åren förenat sin musik med en viss politisk insikt mitt i allting. Senaste skivan ”Tales from Turnpike House” som jag sätter ganska så högt i deras katalog. Därför där var det perfekt popmusik som till dansanta mjuka försiktiga tassande houseslingor gav liv åt musiken.
Därför blir deras nya skiva en ren besvikelse. Det är en mera fyrkantig skiva som saknar bra material rakt igenom. Musikaliska konceptet har tyävrr ovanligt trista arrangemang på sångerna. Trots att det handlar om sina rötter så blir det föga intressant när texterna subtilt och distinkt knappast når fram till mitt hjärta.

Det verkar som bandet den här gången tappade bort de element som de tidigare byggde upp sina låtar med för att ersätta med klumpigare degigare ljudbilder och klangfärgerna är knappast sköna att beskåda. Musiken på nya skivan går liksom bort sig i den stora skogen och finner inte den rätta stigen att vandra på vilket jag tycker är så synd eftersom bandet älskar jag i normala fall.

Saint Etiennes nya skiva recenseras av Dr Indie

Saint Etienne – Words and Music by Saint Etienne

@@

Första gången jag lyssnade på Saint Etienne var på skivbutiken Pet Sounds vid Skånegatan i Stockholm – där stod jag och lyssnade på deras debutskiva eller singel som var en cover på Neil Youngs ”Only Love Can Break Your Heart” med sång av Moira Lambert. En fin technoinspirerad verison. Techno, hip hop och house/disco var det som Saint Etienne influerades av. Jag kommer väl ihåg när sångerskan , den underbara fina Sarah Cracknell började sjunga i bandet – då fick jag samma behagliga känsla som jag fick när Sade sjöng eller Elizabeth Fraser i grupppen Cocteau Twins. Behagliga vackra kvinnliga röster som sjöng lyriskt och stilsäkert och träffade tonerna väl. Drömsk pop som tog med mig till himlen under flera år. Saint Etienne som också består av musikaliska motorn i form av Bob Stanely och Pete Wiggs. Smarta och vackra drömska popestetiska flytande drömmar som tog form i album som ”Tales From Turnspike House”, ”Foxbase Alpha” och det ljuvliga albumet ”So Tough”. Andra stora album är ”Tiger Bay” och ”Sound Of Water” vilka alla erbjöd bra modern dansant pop. Det var sådant jag gick igång på helt enkelt. Då borde det nya albumet vara som hittat för mig, men icke sade jag – nu hör jag inte längre den genreöverskridande popen utan enkel schlagerdisco från melodifestivalen. Tomma kulisser med försök att vara mjuka igen, men nu blev det fel konstruerad musik. Jag hör inte storheten längre utan hör i mitt öra plågsam och stundtals sövande schlagerpop. Det var inte det här jag ville ha. var tog det som gjorde bandet unikt vägen? Ja inte finns det något bra med deras nya utsläpp – total besvikelse blev det för min del.