En hyllning till Hasse Alfredsson

Jag minns prisutdelningen av Albert Engströms pris som Hans Alfredsson fick sig tilldelat för sin livs gärning i Albert Engströms anda. Jag är stolt och ytterst glad över att fått närvara när det skedde vid detta högtidliga tillfälle. Priset delas ut årligen vid Grisslehamn. priset går till en artist som enligt juryn anses bidragit med att sprida den formen av artisteri och humor som Albert Engström utövade en gång i tiden.
När ceremonin var över så råkade jag gå förbi Hasse Alfredsson när han satt ned på en parkbänk och vilade sig efter all uppståndelse kan jag tänka mig. Jag gick förbi och stannade upp och undrade om man skulle våga sig på konststycket att närma mig försiktigt mästaren själv. Jag ville bedyra hans betydelse för mig och vilken glädje alla briljanta geniala alster i olika former svenska folket fått uppleva från den store magikern.
Jag tassade fram med en stammande och hummande rörelse och lite så där platt frambringade min hyllning till en sann mästare.

Nu är även Hans Alfredsson tyvärr borta. Den dynamiska duon Hasse & Tage äro nu förenade i himlens skämtkör.

Det började redan i historiens gryning på Mosebacke Monarki vid radion för att senare övergå till nya mediet – Televisionen. En mild satirisk drift med den tidens politiska samtid. Det var där spåren tror jag skulle leda till Svenska Ords senare bedrifter. Tage Danielssons milda väsen och Hans Alfredssons skånska antiauktoritära drag skapade den främsta duo vid haft inom svensk kultur och nöjesvärld.

Tage Danielsson gick bort för 33 år sedan och nu förenas han med brodern/kompisen Hans Alfredsson.

Det finns mitt i Hasses väsen ävenledes mörka små drag i hans personlighet vilket han uppvisade i sina två filmer ”Enfaldiga mördaren” och existentiella thrillern ”Falsk som vatten”. Just dessa två filmer lyckades han med sin antiauktoritära drag uppvisa fascismens omänskliga drag som i ”Enfaldiga mördaren” och människans komplexa psykologiska inre i passionsdramat ”Falsk som Vatten”. Hans Alfredssons skälmska sida kommer lätt fram i filmatiseringen av ”P&B” eller Pettersson och Bendel som den heter i romanform och i barnfilmen ”Jim och piraterna Blom”. Där finns den ljusa lysande djupt humanistiska Hasse Alfredsson framträdande.

Det stora med Tage Danielsson och Hans Alfredsson var att det förnyade revykonceptet i Sverige genom att transformera de till milda samhällssatiriska uppsättningar. de mixade aktuella frågeställningar med gags, musik som var hämtade ur schlagern, jazzen och visan. Det blev en form av manifestation där Karl Gerard möter Bertolt Brecht & Kurt Weills politiska cabaré fastän i ett mycket mera humoristiskt folkligt sammanhang.

Hasse Alfredsson är en person jag förknippar med den gamla hederliga bilden av en sann bildad humanist som alltid slog uppåt mot den verkställande makten. En mjuk människa med en ädel själ som stod på vår sida gentemot makten oavsett varifrån maktens svansar viftade.
Man för ej glömma att han var en stor humoristisk stilist samt allvarsam författare i sina olika böcker som kunde blanda friskt mellan genrer såsom kåserier, deckare och mera psykologiska komplexa berättelser om ondskans handlingar som människan kan begå. Vad utgör en ond handling och vad kan det bli för konsekvenser?.

Till slut får jag tillägga: Hans Alfredsson är den sista stora estradör som skapat så mycket av den humor som det mesta av dagens bygger på fastän oftast med smärre besvikelser för mitt vidkommande med få undantag.
Faderväl får jag härmed säga till Svedala konungarikets charmknutte numero ett: Hans Alfredsson.

John Cleese -Men hur som helst: Forum Förlag 2014 – Översätt: Marianne Mattsson

slide_267841_1843858_free
John Cleeses memoarer är det roligaste jag läst efter Groucho Marxs självbiografi. Med en underbar frän och klar blick på klassamhället och hur den påverkar England i grunden. Med mild ironi beskriver han sin medeklassbakgrund som leder till privata skolsystemet för att hamna i universitet. Genom skolsalar och studentliv vilket i sin tur leder till underhållningsbranchen. Tv och radio och film, ja alltihopa finns instoppad i denna sanslöst roliga bok.
Jag måste tillägga om man är det minsta intresserad av brittisk underhållningens historia så är detta en pärla. Ja här finns det alla som verkligen påverkat den brittiska humorn. John Cleese har arbetat med de flesta såsom Peter Sellers, Marty Feldman, David Frost, Peter Cook osv i all oändlighet. John Cleese berättar från början om barndomen, ungdomen men också hans karriär i den satiriska humorns brutala tjänst. Han skriver mycket om sin bästa vän och skrivarpartner Graham Chapman som han skrev och skrev tillsammans med under 20 år men de fick aldrig utrymme åt den vildaste humorn inom BBC.s ramar föränn de andra inom kommande Monthy Pythongänget uppenbarade sig. Det är förvåndasvärd lite om den tiden vilket jag tycker är synd.
john_cleese
Fast åt andra sidan får vi istället veta en hel del om John Cleeses karriär innan Monthy Python. Det är en oändlig rolig resa in i humorns kulisser och där sparar inte författaren på krutet när han berättar anedokter och ger inblickar i BBC och deras värld av moral och mindre vågad humor. Det mätkiga BBC ville int eutmana publiken smoral och eventuella åsikter på deras underhållning. Boken är bland det roligaste du utan tvekan kan läsa i år.




Dr Indie om Iodine Jupiters nya bok

Iodine Jupiter – Obscen Sanning

HFH-förlag

På ett sätt är Iodine Jupiter tillbaka med råge med sina texter som dansar på politiken och konsternas aftonklänning. Boken är nästan en sonett med satirförklaring som genialt och enkelt fodrar av oss ta till oss världens plågoris. Men visst är Iodine Jupiter är extrasaltat poet och tanketänkare som bryter upp det sedliga och likt Strindberg slår sönder samhällets vas och låter skärvorna brisera framför oss. Hans texter brinner, etsar sig fast i sinne som bilder skall genomstråla oss. Det finns politiska attacker som är tydligt markerade men ändå står det en varm vind av humanitär känsla då Iodine slår mot de såkallade maktens män/kvinnor som redan glömde bort sitt urpsrung för att bara kunna välja maktens kokande kannibalistiska grytor.

Iodine Jupiter använder sig inte av någon form av svårbegripligt språk utan det är en enkelt pregnant språk som öppnar upp texterna på en lättsamt men ändock skönt välmodulerat sätt. Jag läser boken som en solidarisk gest mot de som styr våra ekonomiska och sociala öden på ett sätt som drabbar oss hårt – det politiska etablissemangets skrån.

Fastän det finns ävenledes vardagliga språkliga erfarenheter och perspektiv som visserliggen förvrids på många sätt  men ändå så är de kärleksfulla angrepp mot mäsnkliga hänseenden. Jag tror att det är Iodines Jupiters hittills främsta angrepp som utövas av texterna som är spetsiga formuleringar gentemot dumheterna som frodas i vår omvärld.

Boken är snarare ett förvar för livet men mot de som stavas dårskaper som inte får konsten att passionerat brinna. Politikens försvagning avhånas med rätta av Iodine Jupiter medan han samtidigt plockar upp alla våra mänskliga sidor som utgör våra liv helt enkelt.

Jag vill påpeka att det är sällsynt med böcker som har eruptiv förmåga att transformera satir och humor till en sådan blixtrande aktstycke. En bok som jag vet behövs i dagens kulturella svenska landskap.

 

http://www.blaskan.nu/Blaskan/Nummer94/Books/iodine_jupiter_fuck_around_the_clock.html

http://www.blaskan.nu/Blaskan/Nummer49/Books/iodine_jupiter_det_falska_paradiset.html