Blake Crouch – Dark Matter (Jan Malmsjö Massolit)


En av de starkaste och kanske mest intressanta science fiction-trhillers med en stark känsla av filmiska kvaliteter är just vad Blake Crouch lyckats förmedla med sin första översatta bok på svenska med naturvetenskapen i förarsättet.
Här harvi den teori om multiuniversum som ligger till grund för romanens upptakt. Tänk dig att du är en tidigare vetenskapsman som kunde komma längre i karriären med att vidareutveckla en hypotes inom kavntfysiken men valde kärleken till en konstnär och fick en son. Familjelivet tog över och du blir lärare på ett college. Du är nöjd med livet. men så händer det att någon från ett annat universum liknande ditt med samma namnfastän med annat liv helt uppbyggt på sin kärlek i vetenskapens tjänst men som nu ångrar sitt val i livet.
Tänk dig flera tänkbara personer med samma identitet väljer olika val men alla kanske kommer till samma slutpunkt, de vill skapa ett familjeliv som det du har.

Det är själva elementära grunden i romanen. Huvudkaraktären i romanen är Jason Dessen som valde att aldrig slutföra sitt experiment med en kub som kan ta dig till flera tänkbara livsval. En form av maskin som kan ta dig till tänkbara multiuniversum med otaliga möjligheter till val. Dessutom en drog som underlättar själva processen med att vilja undersöka de tänkbara närtida livsval. Det är den ultimata romanen om du har chansen att gör aom dina livsval – tar du den chansen då och vad händer egentligen med din personlighet med dess intellektuella och emotionella psykologiska stablitet inom dig.

Här får vi se kraften i science fiction när den är som bäst. Vad händer om det teoretiska och hypotetiska blir en möjligt skeende och verkligen inträffar. Här lämnar Jason Dessen sin idé ofärdig och går vidare till sitt nya liv. Men vad sker om någon annan Jason dessen fullbordar idén men blir ändå missnöjd med sitt liv. Ja vad händer då?

Romanen är en blixtrande snabb och håller spänningen intakt från förstasida till den sista sidan. Det här vore den bok Dean Koontz kanske skulle kunnat skrivit men som den bländande Blake Crouch istället författat. Hans manuskriupt till tv-serier har också blivit framgångsrika.
Dark Matter är just nu den bästa technotrliller och science fiction-roman jag läst i år.

Micheles Kindh om en förträfflig ny bok

Vladimir Sorokin – Tellurien
Översättning Ben Hellman Norstedts
Jag läser gärna Vladimir Sorokin som science fictionförfattare fastän den saluförs inte som sådant fastän den har alla ingrdienser för att vara en sådan roman. Men den kan också sägas följa en rysk litterär narrativ berättelseteknisk ådra från Gogol, Majakovskij, Velimir Chlebnikov och möjligen Isaak Babels litterära verk. En filmare som Andrej Tarkovskij ligger nära Vladimir Sorokins estetik.

Nu kanske detta inte har någon egentlig betydelse för bokens betydande perpsketiv på vår nära samtid utom att det är mitt sätt att ringa in en tradition som jag tycker mig kunna följa mönstret av i Vladimir Sorokins författarskap. Det är en kraftfull modern satir över vår världs utveckling.

Världen har precis som alla småpopulistiska partier velat med sina visioneratt leva i småsjälvständiga stater avskilda från resten av världen. I boken är världen uppdelat i små stater eller större stater. Krig och våld pågår och religionen och idoelogiska gamla spöken såsom kommunism i Lenins synsätt på den materialistiska marxismens läror kommer tillbaka som central politisk irrlära.

Det finns stora människor, små människor och ordinära människor som skall leva sammman i en värld stadd i förfall. Anhängare av Oswald Spengelers tes om västvärldens undergång på grund av försvagning av vår europeiska kultur finner sin grund i den här romanen. Moder Ryssland är uppdelat och i en speciell stat som heter Tellurien har spceiclla sikar folk kan köpa och få uppleva halogena droger via en spik som man sätter fast i huvudet. En drog en del behöver. Boken är just den här sortens famösa satiriska snygga välformulerade roman där varje kapitel berättar om människoöden i en krass och tuff värld
Det är skimrande annorlunda roman som är skriven på ett specifikt sätt som blivit författarens signum.

En makalös rolig träffsäker roman med science fictionlitteraturensa särkilda sätt att beskriva världen. Läs och njut av fabuleringskonnst och storslagen visonär anda i berättelsen.

Skärmavbild-2014-04-11-kl.-09.12.02

Micheles Läser Nyutgåvan Av Ubik

PhilipDickRoman/Författare: Ubik – Philip K Dick
Förlag: Bakhåll Förlag med för och efterord av Johan Frick

I Sverige fick författaren Philip K. Dick inget direkt genombrott, förmodligen därför att han skrev science fiction och sådant var inget man sysslade med i Sverige. Den höglitterära författaren Lars Gustafsson skrev dock gärna om Philip K. Dick därför att ute i den stora världen behandlades han som en stor idéburen författare av kritiker och läsare. Hans genombrott kom med Ridley Scotts filmatiseringen av novellen ”Androidens drömmar” som i original heter ”Do Androids Dream of Electric Sheep?”. Filmen blev en modern science fiction-klassiker med namnet ”Blade Runner”. En storslagen film som på många sätt fortfarande fascinerar. Scenografin är hur magisk som helst. Min egen kontakt med Philip K. Dick var 1980 då jag fick tag i hans bok ”Mannen i det höga slottet” som utkom på svenska 1979. Det var en underbar roman och en klassisk science fiction-berättelse vars handling kretsade kring vad som hade hänt om Tyskland och Japan vunnit andra världskriget. Boken var en stor litterär upplevelse och jag fick snart tag i ytterligare en översatt roman – ”Tidsskredet” – också den en briljant och spännande bok. Jag började då och då under 80-talet och 90-talet köpa in svenska översättningar av hans böcker. Det serverades alltid storslagna visionära romaner signerade Philip K Dick. Det mest intressanta var dock att ett sidointresse för de teologiska och esoteriska filosofier som fanns inslagna i romanens intriger och idéer började utvecklas hos mig. Det finns också mycket av psykedeliska och hallucinogena droger i hans böcker. Philip K. Dick har en del paralleller till JG Ballard då deras framtidsvisioner inte är alltför avlägsna, utan lika väl kan appliceras på samtiden.

I dagarna har romanen ”Ubik” getts ut på Bakhåll-förlag, den kan sägas vara ett mellanläge mellan film noir och esoterisk vandring mellan de levande och döda i världen. Enligt efterordet så skrev Philip K. Dick rasande snabbt för att kunna försörja sin familj. Det blev noveller för pulptidningar inom science fiction-genren. Johan Frick menar i sitt efterord att Philip K Dick skrev sina berättelser så snabbt att han fick tvinga ihop sluttampen av berättelsen. Det kan man märka i ”Ubik”. Enligt efterordet gjorde de trötta klichéerna boken stum tills man kommer halvvägs, där tar den teologiska fantasin över och skärper till berättelsen. Vips så fick han ihop historien till slut.

Men vid läsningen av boken märker jag dock varken av klichéerna eller något annat som stör min läsning. Ordflödet och språkrytmiken fungera genom hela bokens ramhandling utan pinsamma litterära tricks. Möjligen kan klichéerna finnas där i texten men det är inget som vare sig berör eller stör mig. ”Ubik” är en magisk roman som drar in mig en ovanlig historia som förbinder tid, död och liv på ett sätt som gör bokens mix av thriller och science fiction spännande. Den är ett tydligt exempel på vilken stor romanförfattare Philip K Dick är och var. Han föddes 1928 och avled 1982.
Print

Micheles Kindh ser Oblivion

Oblivion av Joseph Kosinski

@@@@@

OBLIVION_IMAX_Updated

 Filmen har en snygg scenografisk närvaro och filmens flöde av bilder är magnifika i varje bildruta. Designen på husen är supermoderna och science fiction-känslan är hela tiden intakt. Filmen bygger på flera lager av chimärer – det vi inte vet uppenbarar sig sakteligen tills vi får reda på idealet och idén bakom det hela. Jorden 2077 och världen har genomgått postapokalyptiska färvandlingar till en total förstörelse.

Rymdvarelser som kallas asätare förstörde månen och invaderade men slogs tillbaka tack vare kärnvapen. Det är en ny tid och filmen handlar om de överlevande och vad det planerar göra.

Filmen har en filosofisk lättsam aura av liv och död genom vissa scenarior som visar en väg till att mänskligheten kan öppna sig inför världen och överleva. Men tänk om allt är just en sprucken falsk medveten illusion – den som nu spricker helt enkelt.

Regissören Joseph Kosinski gjorde en bra debutfilm med fortsättningen av ”Tron: Legacy. Filmmusiken bestod av Daft Punk vilket skapade en symfonisk filmmusik. I den nya filmen är det Anthony Gonzales som låter musiken flöda i den stil kanske Hans Zimmer skulle kunna tänka sig låta. Joseph Kosinski är dataanimatör innan han blev regissör – det märks i hans nya film ”Oblivion”

Tom Cruise, Andrea Riseborough, Olga Kurylenko och Morgan Freeman gör alla tunga och bra roller i filmen. Det är film med en egentligen ganska så enkel koncept fastän intrigmässigt ändå relativt avancerat. Det är en film som är suverän och på gränsen till magisk filmupplevelse. Den kan jämnföras med ”Solaris”, Silent Running” och ”Total Recall” om man vill finna referenser. Fast som sagt är detta en stor filmupplevelse.