Bruce Springsteen – Born To Run ”Natur & Kultur” 2016

Bruce Springsteen har skrivit den bästa självbiografin jag har läst av en rockmusiker med undantaget för Bob Dylans memoarer, fastän The Boss bok har nerv och en energi där han berättar om sitt liv på samma sätt han gjort så många gånger i sina låtar och boken är tematisk och rik på minnen från barndomen fram till dagens vuxna och mera mogna jag-personlighet.

Det handlar om att med kärlek att berätta om sin familj, med både irländsk och italiensk påbrå. Arbetarklassidentiteten är stark och The Boss lämnar inte denna klassmarkör trots att han sedan länge hade kunnat gjort det. Men pengarna är inte allt utan det är familjen och vänskapen som utgör elden Bruce Springsteen håller sig till.
På flertalet låtar har han beskrivit sin fader i alltmera mörka penseldrag men ger lite upprättelse till sin fader i boken och det blir en helande resa ned till nådens förlåtelse vilket utgör en av bokens starkaste tankebilder. Vilket jag tycker är en av de starkaste delarna i hans bok. Man kan lätt jämnföra The Boss egen bok med den suveräna biografi som Peter Ames Carlins skrev som täckte mera faktamässigt och stilsäkert upp Bruce Springsteens liv liksom Dave Marsh gjorde i sin sjuttiotalsbok ”Born To Run” där han försökte täcka in vad som hände när Burce Springsteen med band när de slog igenom med ”Born To Run” i mitten av sjuttiotalet. Man kan säga att alla tre böcker ger en bredare panoramavidvinkelsynsätt på Mr Springsteen

Boken är en ren fröjd att läsa och att läsa om barndomen i New Jersey liksom hur han hans heliga vrede över ett USA som går förlorat när småstäderna förlorar jobb och tillvaron blir surare för dessa människor är vulkanisk repulsiv ilska. Det är därför hans akustiska plattor ”Nebraska” och Tom Of Joad” har samma heliga vrede såsom John Steinbecks roman ”Vredens Druvor” eller ”Östen om Eden”. Det är hans frustration över hur arbetarklassen tappar alltmera av sin sociala status och ingen politiker verkar numera ta detta på allvar.

Det är ett bildspråk som både ångar av vrede över orättvisorna och uppvisar samtidigt en stor kärlek till just rockmusikens helgade kraft och framförallt den amerikanska musikhistorien som är lika episk såsom den amerikanska landskapen som är Sprngsteenlandskap. Här finner han sin näring och formar sitt liv till att skapa musikaliska mästerverk. Flannery O’Connor får jag ibland i skallen när jag läser hans bok eftersom hon befolkar sina böcker med specifika karaktärer liksom Bruce Springsteen gör i sin bok och skivor.

Det är en stark självbiografi som både underhåller medan den också ger information kring författaren emotionella känslor, tanka, sitt eget mörker och bearbetar det via den amerikanska idealet genom att prata med en psykolog. Boken växer sig starkare under läsningen och till slut får jag enbart lusten att sjunka in i hans album ”The River” och stanna kvar där en lägre tid.

Hans album ”Chapter and Verse” lanserades tillsammans med boken. Här finns en karta över hans musikaliska mliv från de tidigaste försöken till band The Castiles och Steel Mill från mitten av sextiotsalet framtill idag. Låtarna är en mix av hans hela karriär serverad på en skiva och den är på ett sätt nödvändig för att förstå hans musikaliska bevekelsegrunder till den kreativa processen.

Ernst Brunners självbiografiska svit ”Där går han” i tre delar.

Jag tror att Karl Ove Knausgårds sex delar i romanserien ”Min kamp” på ett sätt har influerad Ernst Brunners egen svit av självbiografiska böcker om tre stycken där Ernst Brunner skriver en litterrär självbiografisk romanserie som så nära som möjligt återger riktiga händelser så gott som det är möjligt. Han kan bekräfta det från andra källor men skriver från sitt eget minne.

Jag läder en modern litteraturhistorisk romanserie som berättar om tidens litterära och kulturhistoriska nära historia. Det utspelar sig vår moderna tid och det blir lite som en lärdom i sjuttiotalets vänsteranda framtill 80-talets postmoderna inledning som tog över det politiska och kulturella landskapet under en lång tid.
Ernst Brunners första bok handlar om hans barndom – hans tyska far som var alpinist i Österrike och modern som skadade sig i ett störtlopp. De bägge kom till Sverige efter flera äventyr där fadern var mening soldag under andra världskriget och modern duktig idrottsman. De kom till Sverige fick flera barn. Ernst Brunner berättar om uppväxten i Tumba brukssamhälle där det moderna samhället alltmera växte upp kring bruket.
brunner_420

Jag växte själv upp i Trångsund som tillhör Huddinge kommun och där runt omkring vandrade jag själv i mina yngre år. Så när det kommer till Huddinge och delvis Tumba så hade jag varit där och sett miljön kring sedeltryckeriet och där det gamla bruket hade legat. I Huddinge kommunhus kan man till exempel se Sven X:et Erixson tavlor som hänger där på väggen. Första romanen är ett stycke svensk fruktbar och unik berättelse om att växa upp vid ett bruk och se världen där förändras för att gå över till välfärdstatens rekordår.

De två medföljande romanerna är ungdomen och vuxenårens decennier som formar Ernst Brunner på flera sätt. Här får jag som läsare följa den erotiska, psykologiska kulturella utvecklingslinjen hos Ernst Brunners intellektuella studier, bokläsning, resor och kärlekens vandringar. Här smakar och känner man böckernas kraftfulla prosa och litteraturen lever och brinner passionerad i både skildring och livfulla språket.
Detta är en rejäl svensk litterär satsning som jag inter tvekar att skriva att 2000-talets främsta litterära självbiografiska svit. Den närmaste självbiografi som jag omfamnat totalt är Gunnar Hardings ” Mitt poetiska liv” som jag sätter högst bland mina litterära höjdpunkter under 2000-talet. Den svenska litteraturen lever i högsta grad.