Auguste Rodin på Nationalmuseum/Konstakademien

2015-11-25 14.07.59

Jag behöver enbart kasta en första svepande anblick på Auguste Rodins skulpturer för att förstå att varför de svenska konstnärerna Carl MIlles och Carl Eldh var starkt influerad och starkt påverkat av Rodin. De tillbringade mycket tid hos Rodin för att lära sig hantverket, vilket naturligtvis flera andra nordiska konstnärer också gjorde för att utveckla sina konstnärliga stilar.

Men här ser man också hur annorlunda Rodins verk är gentemot de skulpturer Carl Milles skapade. Det jag förut älsdkade med Carl Milles var känslan av evighet och monumental storhet i hans verk. Fastän nu upplever jag att det var en falsk känsla jag hade. Nu ser jag att Rodins verk fångar in kroppens rörlighet och skapar just kroppens följsamhet i just de rörliga kroppslemmarna och det blir växelverkande i materialet. Materia och rörlse växer ihop med varandra på ett estetiskt sätt. Carl MIlles verk blir nu mest stela fastfrustna former som ter som det sig i nutiden. Jag får tankar på de etsetiska ideal nazismen hade med sina kitchformer som skulle blanda det historiska med nazismens framtid. Carl Milles vurmade för Tyskland så det kanske inte är så konstigt att han fann nazismens såkallade nazistiska estetiska idealism tilltalande.
2015-11-25 13.33.50
2015-11-25 13.52.57
Carl Eldh hade mera medmänskliga former i sina skulpturer som jag tycker har mera med mästaren Rodins hantverk att göra än Milles pretentiösa, visserligen skickliga, men ack så sterila stayter och skuplturer. Rodins verk har de mänskliga dragen, de som gör sårbarheten och våra drag mycker mera nära mig själv än det ouppnårliga grekiska stildragen.
Jag tycker att Rodins verk, även de stympande torsoartade verken och de stora verk med dess estetiska rena drag ändå känns både kulturellt bildande men även världigt jordiskt bunden till vår egen verklighet därför att Rodins mästerdrag ligger i att skapa konst som har både gudomliga drag liksom det har drag av högst jordiska rötter. Det är inte vackra för att de har fullständigt perfekta drag utan för att hans konst har sprickor, sår och skavanker vi som människor kan ta till oss och se som det är. En form av mix av idealism och realism.
2015-11-25 13.38.37
2015-11-25 13.50.212015-11-25 14.05.33

Jag tycker att det är en storslagen utställningar därför att den plockar med de nordiska banden men om jag skall vara kritisk så borde hans lärjunge och älskarinna den lysande konstnären Camille Claudel (syster till fine författaren Paul Claudel) få ett större utrymme med sina verk. eftersom hennes verk både är självständiga fast kan ändå sammanlänkas till Rodins konstnärliga verksamhet. Jag hoppas nu att någon kan tänka sig se till att Camille Claudel får egen utställning till gagn för oss alla.

Rodinutställningen är en bra skickligt sammanställt och med sina pedagogiska informationsskyltar ger oss en lagom bild av Rodin. Naturligtvis har det funnits kritik från radikalfeministisk håll om Rodins personliga tillhörighet inom det konsthistoriska manliga kotteriet. Ja det tillhör han säkert men det gör knappast hans verk sämre. Jag vill påstå att Rodin förenar det gudomliga och jordiska i sina verk – på ett för mig underbart sätt.
2015-11-25 13.37.00