Styx – The Mission


Chuck Panozzo – bas, sång är den enda medlemmen som varit med från början (1970) efter Dennis De Young lämnade bandet för snart tjugo år sedan. Chuck är numera deltidsmedlem och uppträder med bandet endast vid vissa tillfällen.
Före 1975 släpptes plattorna Styx, Styx II, The Serpent is Rising och Man of Miracles.
Styx II och Man of Miracles hade ett par låtar som var riktigt intressanta och tillhör numera Styxklassikerna, (Lady och Rock n Roll Feeling).
Det är också nu man hittar sitt eget sound med stämsång, körer och klaviaturen.
Tommy Shaw kom med i Styx 1975 och det är han som leder bandet i dagsläget.
1977 kom The Grand Illusion och i och med den skivan slog de igenom på bred front.
1978 släpptes Pieces of Eight och den plattan stärkte deras ställning, de här två skivorna är tillsammans med Paradise Theatre (1980) deras bästa plattor.
Denna platta är deras första studioplatta på 14 år.
Man har klättrat upp på vinden och hittat inspiration från förr, Dennis De Youngs ersättare Lawrence Gowan, låter dock stundtals väldigt lik sin föregångare både i röst och klaviaturspel. Stämsånger, körer, klaviatur och gitarriff sitter som en smäck.
”The Mission” är ett konceptalbum som handlar om människans första bemannade resa till planeten Mars. Konceptalbum är inget nytt hittepå för Styx, ”Paradise Theatre” (1981) och ”Kilroy was here” (1983) är just konceptplattor.
Öppningslåten ”Overture” öppnar i klassisk Styxstil, som introduktion väver man in låten ”Gone Gone Gone” som är en klassisk Styx låt med de klassiska Styx attributen såsom stämsången, körerna och klaviaturerna hopsmält med gitarriffen i ett riktigt up-tempo.
I ”Hundred million miles from home” drar man ner tempot något men Tommy Shaw ser till att det svänger rejält, sångharmonierna samt samarbetet mellan klaviatur och gitarr är suveränt. När den nedstämda ”Locomotive” drar igång har man dragit ner tempot betänkligt och man känner att nu finns ingen återvändo.
”Radio Silence” höjer temperaturen och allt känns inte så tungt längre och när ”The Greater Good” öppnar i lugnt tempo men tempot höjs succesivt.
“Red Storm” kan stundtals kännas lite vemodig, övergången till ”Khedive” görs snyggt med ”All Systems Stable”. Khedive bjuder på sprittande pianospel och ett överraskande gitarrsolo i slutet av låten, väldigt mycket Brian May i solot .
”The Outpost” signalerar att de är framme vid målet, sedan kommer prologen ”Mission to Mars” med vissa Beatlesvibbar.

Det här är en platta som riktar sig främst till gamla Styx fans, men lämpar sig även för förstagångslyssnare.
Första gången jag hörde skivan tyckte jag inte att den var så märkvärdig, men efter ett par lyssningar har intrycket växt till en riktigt bra temaskiva. Nu väntar jag på nästa Styx skiva, hoppas det inte dröjer 14 år till nästa skivsläpp.

Skivan får € € € +
/Sonny