SUBSONICS – FLESH COLORED PAINT ¤¤¤¤


I slutet av 90-talet och i inledningen 2000-talet kom det två musikaliska vågor som gjorde mig glad i hågen – punkfunken och den nya punkiga garagerocken som förändrade åtminstone mitt musikaliska sökande efter ny musik. Punkfunken var den stil som band såsom Gang of Four och The Pop Group bland annat i början av 80-talet spelade med flertalet andra band skapade som stil. Och det var kretsen kring James Murphy och hans band LCD Soundsystem som med deras skivbolag DFA Records som också Tim Goldsworthy grundade som på nytt skapade punkfunken.
Framförallt var det bandet The Rapture som jag verkligen föll för direkt när deras singel ”House of Jealous Lovers” som var det bästa jag hade hört för 17 år sedan.

Men även den här 80-tals klingande discopunksingeln gavs ut vilket fick mig att dansa sönder neonnattens lysande stjärngnister.

Sådant fick igång mig under tvåtusentalet men festen var slut efter några år då punkfunken mer eller mindre tonades ut men även om Klaxons och Frans Ferdinand liksom amerikanska The National och så den andra vågen av garagerock med punk i botten. Här kommer framförallt skivbolaget Sympathy For The Record Industry som med garagerock plötsligt slog till ordentligt. Det fanns två linjer inom garagerocken som hade en undergroundnivå och en nivå som precis tog sig upp från underground och blev mera kommersiell i tonläget. Band som Jack Whites band The White Stripes och andra konstellationer han varit inblandad i, Dynamiska duon The Kills eller Detroit Cobras fick arvet från The Cramp, The Birthday Party eller Velvet Underground att fullständigt explodera.
Så har vi den grupp av band som stod skivbolaget Goner Records. Det var ett gäng med band som framförallt Jay Retard skapade med namn såsom Oblivians,
Reigning Sound med Greg Cartwright i spetsen och ja hans grupp Compulsive Gamblers får man lägga till den grupp av band som under 90-talet framförallt förnyade garagerockens punkiga sida. Det är i denna sida av garagerocken som bandet Subsonics skall placeras. Link Wray och The Sonics har tydliga arvtagare här med sin rock vilket jag tyckte är skimrande godisbitar. Subsonics har gett ut flertalet skivor under både 90 och 2000-talet. Nu har det en ny skön skiva ute med både garagerock och lo fi-rockabilly och lite punkrock med musik som svänger ordentligt som jag lyssnade på med nöje. Korta explosiva låtar som verkligen
tog andan ur mig när jag lyssnade på albumet. Subsonics är verkligen bra så jag förstår att Black Lips och The Coathangers har bandet som sin förebild. För så här skön är bandet som kan konsten att explodera. När jag såg bandet live 2003 så blev jag nästan överkörd ordentligt måste tilläggas för de spelade så konsekvent precis som bandet gör på nya skivan, en stark lurig och suverän skramlig rock.