Uffe sörjer Chris Cornell

Chris Cornell är dessvärre död. Frontmannen från grupperna Soundgarden och Audioslave blev bara 52 år gammal. Rykten talar om självmord efter det som antagligen kom att bli Soundgardens sista konsert på deras pågående Amerika-turné. Kvar finns bara en rik låtskatt och ett minne av en ovanligt begåvad musiker som trots allt lämnade ett oförglömligt intryck bakom sig.

Chris Cornell är död. En stor sångare har gått bort och lämnat världen lite mer tom än förut. Foto: By gdcgraphics – http://www.flickr.com/photos/gdcgraphics/6664888181, CC BY-SA 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=19951736

Chris Cornell föddes 1964 som Christopher John Boyle i Seattle Washington. Tidigt sattes han i katolsk skola, inte undra på att han ville fly från den miljön och in i musikens underbara värld istället. Beatles var naturligtvis supergruppen för tiden, men tidigt präglades hans liv också av djupa depressioner. Ett tillstånd som höll på att kosta honom skolgång, socialt umgänge – han var en notorisk ensamvarg – och familj. Musiken var hans räddningsplanka och i sällskap av andra musikintresserade kunde han blomma ut.

Snart var Chris Cornells kärlek till musiken också hans intresse. Mycket av hans liv kretsade kring spelandet och under tidigt 80-tal var han medlem i cover-bandet The Shemps. Han var därmed kollega med bandmedlemmen och basisten Hiro Yamamoto som dock så småningom lämnade bandet. Chris Cornell och Yamamoto höll dock kontakten och då nya medlemmen Kim Thayil blev bandets nya gitarrist började trion jamma tillsammans.

Konstellationen Cornell, Yamamoto och Thayil hade snart lämnat The Shemps för att starta det som blev embryot till Soundgarden. Från början fungerade Chris Cornell som trummis (!) och sångare. 1985 Anslöt sig dock trummisen Scott Sundquist vilket gav Cornell möjligheten att koncentrera sig på sången. Sundquist lämnade bandet 1986 för att koncentrera sig på familjen istället. Han ersattes av före detta trummisen i bandet Skin Yard Matt Cameron.

Soundgarden var nu inte bara färdigbildad som grupp, de hade nu ambitioner på att börja ge ut skivor. Det Seattle-baserade Sub Pop var både alerta nog och ute efter små talangfulla band. Sub Pop blev i själva verket synonymt med grungen då flertalet av banden från Seattle återfanns på skivbolaget. Nu hade Soundgarden signats och först ut blev EP:n ”Screaming Life” som släpptes 1987. Redan året efter följde bandet upp med EP:n ”Fopp”. De två återutgavs 1990 i en utgåva under namnet ”Screaming Life/Fopp”.

Under den här perioden var bandet ett hett eftertraktat byte för andra bolag. 1988 Skrev bandet på för SST Records och samma år som ”Fopp” kom ut – 1988 – släppte bandet debutskivan ”Ultramega Ok”. Skivan gav bandet en Grammy för ”Best Metal Performance 1990”. Redan 1989 Lämnade bandet SST för att istället skriva på för A&M Records som första grungeband på en större etablerad skivetikett. På det nya bolaget släppte man 1989 andra skivan ”Louder Than Love”. Skivan blev bandets stora genombrott.

Men albumet innebar inte bara en framgång för bandet, Hiro Yamamoto lämnade nu bandet för att färdigställa en akademisk examen. Snart hade han ersatts av Nirvana’s gamla gitarrist Jason Everman men personkemin skar sig. Ben Shepard blev istället bandets näste basist och turnén som skulle backa upp ”Louder Than Love” kunde fortsätta ostört. Soundgarden och Nirvana var nu band som förknippades med den gryende grungevågen.

Nirvana hade ju också kontrakt med Sub Pop och hade debuterat 1989 med första albumet ”Bleach”. Lokalt och inom hårdrockskretsar var nu Soundgarden ett etablerat namn. Grunge-vågen som exploderade 1990 innebar att bandet nu nådde en än större publik. Med tredje albumet ”Badmotorfinger” från 1991 befäste man rollen som en av grungens stora fanbärare. Alice In Chains och Nirvana var några av de andra men också band som Melvins, Screaming Trees och Mudhoney fann snart sin publik.

För att kröna framgången fick Soundgarden flera hits från ”Badmotorfinger”, bl a ”Jesus Christ Pose”, ”Rusty Cage” och ”Outshined” nådde många alternativa radiostationers och blev snart bland de mest spelade för tiden. På MTV nådde bandet stora framgångar. För kanalens hårdrocksredaktion i ”Headbangers Ball” blev albumet något av en favorit och videos till hitlåtarna blev snart några av kanalens mest spelade.

Parallellt med Soundgarden hann Chris Cornell också med att spela in ett album med gruppen Temple Of The Dog. Gruppen fick en hit med låten ”Hungerstrike”. Från början var det ett projekt för att hylla Cornells gamla rumskamrat Andrew Wood som var sångare i Seattle-bandet Mother Love Bone. Medlemmar ur gruppen anslöt sig till projektet och 1991 släpptes den självbetitlade skivan som blev en stor framgång. Gruppen fick en fortsättning då flera medlemmar fick mersmak och tillsammans bildade de gruppen Pearl Jam.

Soundgardens framgångar rullade samtidigt på. Album som ”Superunknown” och ”Down On The Upside” blev alla stora säljframgångar med hittar som ”Spoonman” och ”Black Hole Sun”. Många menade att bandet nu hade breddat och förnyat begreppet ”Metal” så också lovorden fanns där. Ingen lycka varar evigt och snart blev det uppenbart att bandets medlemmar drog åt olika håll. Det var framför allt den kreativa processen och inriktningen som snart blev till en stridsfråga och 1997 meddelade man att gruppen hade upplösts.

Bandet Soundgarden upplöstes 1997 och därmed gick ett av grungens stora flaggskepp i graven. De återförenades inte förrän 2010 igen. Av xrayspx – http://www.flickr.com/photos/xrayspx/5925312344/in/photostream/, CC BY-SA 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=16068048

Chris Cornell gick dock rastlöst vidare och redan 1997 hade han släppt första solo- albumet. ”Euphoria Morning” som till många gamla fans stora förskräckelse hade lite eller inget med den musik Soundgarden tidigare hade producerat att göra. Albumet blev därför något av en vattendelare och sålde så där. Musikaliskt sett var det det snarare inspirerat av sextiotalets psykedeliska scen än den rasande rock Soundgarden hade skapat. För många blev det en svår omställning, om lappkastet ens fungerade.

Albumet visade dock att Chris Cornells stora talang låg i sjungandet och låtskrivandet. Som sångare kunde han gå från rytande till smekande, som låtskrivare behärskade han allt från det rasande till det mjuka och nyanserade. Denna förmåga var redan och kom att bli synonymt med hans musikaliska insatser. Albumet blev som sagt ingen större framgång och inte heller den påföljande turnén blev den nystart han hade hoppats på. Istället ledde bristen på framgångar snart till en helt ny vändning.

2000 Hade Zach de la Rocha meddelat att han lämnat bandet Rage Against The Machine som tidigare hade nått stora framgångar med en blandning av rap och metal. De kvarvarande medlemmarna hade bestämt sig för att fortsätta som band, men sökte nu en ny sångare. Producenten Rick Rubin hade föreslagit Chris Cornell som han kände till sen tidigare. Förhandlingar mellan respektive agenter sattes igång och snart hade de tre kvarvarande och Chris Cornell bildat en ny grupp under namnet Audioslave.

2001 Blev året då bandet projekterades och 2002 släpptes så första albumet. Debuten ”Audioslave” skapade hits som ”Cochise”, ”Like A Stone” och ”Show Me How To Live”. Snart turnerade bandet flitigt för att backa upp albumet och 2005 följde man så upp med ett andra album. ”Out Of Exile” blev ett mer personligt album för Chris Cornell som i efterhand erkände att många positiva saker i hans privatliv hade lett fram till låtarnas inriktning.

Hitsen från albumet radades upp, ”Out Of Exil”, ”Be Yourself”, ”Your Time Has Come” och ”Doesn’t Remind Me” var några av dom. Det var med denna skiva bandet nu etablerade sig med sin stil då den första mer hade handlat om en slags syntes mellan Soundgarden och Rage Against The Machine. Bandet red nu på en framgångsvåg och albumet sålde platina. De blev också det första amerikanska bandet att ge en konsert på Kuba inför
70 000 fans. Bandet passade på att spela med lokala musiker som en del av besöket.

Mersmaken av framgångarna resulterade snart i ett tredje album. Redan 2006 släpptes albumet ”Revelations” som på många sätt är inspirerad av funk och soul från sent 60-tal och tidigt 70-tal. Tillkomsten av albumet beskrevs av de fyra medlemmarna som ett av mer samarbete. Sedan flera år kämpade Chris Cornell personligen med missbruks-problem. För första gången kunde de andra dock konstatera att han nu gav sig hän med liv och lust utan att för den sakens skull leta efter inspirationen i olämpliga substanser.

Resultatet blev ett mer grupporienterat och mer inspirerat. Allt var dock inte frid och fröjd. Snart kom rykten om en solokarriär för Chris Cornell i svang. Grunden var att samma år – 2006 – gick gruppen i dvala direkt efter releasen. Gitarristen Tom Morello ägnade sig åt sitt sidoprojekt under namnet The Nightwatchman. Chris Cornell hängav sig åt låtskrivandet till Bond-filmen ”Casino Royale” där han bidrog med låten ”You Know My Name” som han komponerade tillsammans med filmmusikgiganten David Arnold.

Albumet ”Revelations” backades aldrig upp med en turné vilket bara spädde på rykten om en kommande splittring. Chris Cornell förnekade länge ryktet om uppbrottet men 2007 gick han så ut och meddelade att gruppen Audioslave var historia. Meningsskiljaktigheter och motstridiga musikaliska meningar var skälet som angavs. Istället tog åter en ny solokarriär vid för honom. Den inleddes med turné med eget band som fick agera förband åt bl a Aerosmith.

Solokarriären mynnade också ut i soloalbumet ”Carry On” som släpptes 2007. Snart följdes det upp av ”Scream” från 2009. Med det första var han tillbaka i den alternativa rocken och i ett samarbete med 80-talsgiganten och producenten Steve Lillywhite. På platta nummer två blev det en mer pop-orienterad inriktning. På ”Scream” experimen-terade han med trummaskiner. Mycket tack vare producenten Timbaland som gett ut egna skivor, rappat och också varit dj. Bakgrunden var alltså minst sagt annorlunda än Cornells.

Kanske hade Cornell nu nått full cirkel, kanske han hade återfått lusten till en återförening. Vem vet men 2010 började rykten florera om en återförening av Soundgarden. Det började med att Chris Cornell på sitt twitterkonto utropade att 12 år av uppbrott nu var över för bandet. Snart stod det klart att skulle bli det stora dragplåstret till 2010 års Lollapalooza. Innan dess, den 16 april 2010, hann bandet dock med en spelning på Showbox Theatre i Seattle under bandnamnet ”Nudedragons” som var ett anagram på namnet Soundgarden.

Spelningen i hemstaden Seattle innebar alltså en återkomst för det band som låg närmast hjärtat för alla medlemmarna. Det nya samarbetet innebar också att bandet började skriva på nya låtar. Detta ledde till plattan ”King Animal” från 2012, frågar ni mig är detta album en värdig återkomst värd att minnas. Full av det Soundgardniska rockröjet kombinerat med överdådiga låtar får i varje fall mina öron att stå givakt.

Bandet hann också med att sammanställa en samling av olika äldre och bortglömda demos och alternativa versioner av låtar i form av albumet ”Echo Of Miles: Scattered Tracks Across The Path” som släpptes 2014. Nytt material lär däremot dröja i och med den tragiska händelsen. Det har visserligen ryktats om en ny skiva, men ingen utom gruppen eller de inblandade vet nåt om den saken. Framtiden får utvisa som det brukar heta.

2010 Återförenades Soundgarden och det resulterade i albumet ”King Animal” från 2012. Utmärkt om ni frågar mig. By Source (WP:NFCC#4), Fair use, https://en.wikipedia.org/w/index.php?curid=37040792

För första gången på tolv år återförenades också gruppen Audioslave för en konsert som gick under namnet ”Prophet’s Of Rage” 2017. Projektet var en protest mot Donald Trumps installation och hölls den 20 Januari i Washington. Det hade börjat ryktas om ännu en återförening och ett mer permanent samarbete. Både skivutgivning och återförening av Audioslave kom till sist av sig i och med att världen plötsligt nåddes av nyheten om Chris Cornells död.

Den 17 maj nåddes vi så av budet att Chris Cornell hade hittats avliden i sitt rum på MGM Grand i Detroit efter Soundgardens konsert på Fox Theatre i staden. En konsert som troligen blev deras sista. Alla detaljer kring hans död har inte framkommit men den officiella dödsorsaken lyder ”självmord genom hängning”. Hans änka Vicky Karayiannis menar dock att något i historien inte stämmer.

Hennes version bygger snarare på att Chris Cornell knappast medvetet ville ta sitt liv. Samma kväll hade de talat i telefon och han hade sluddrat och agerat annorlunda. På frågan hade han erkänt att han hade tagit en eller två Ativan som är ett avslappnande antidepressivt medel som kan hjälpa till med insomning och är ångestdämpande. En nerdrogad och dämpad Cornell skulle alltså ha bundit upp ett rep i badrummet för att sen hänga sig. Hon menar att det hela är omöjligt men att framtiden får utvisa.

Omöjligt eller inte, en stor musikaliskt förebild är tyvärr död. Vi på Blaskan böjer våra huvuden i vördnad över en fallen hjälte. Det är dock inte alldeles nattsvart, efter sig lämnar Chris Cornell ett rikt arv av låtar och album som många gånger är betydligt bättre än snittet. Det finns alltså mitt i sorgen också vissa ljusglimtar även om tomheten efter Chris Cornell är det som dominerar. Som det sägs i showbiz, ”the show must go on”. Trots det är det alltså saknaden som är förhärskande, i varje fall om ni frågar mig.

En stor röst har tystnat men finns med oss i form av inspelningar och låtar. Sångaren och låtskrivaren har tystnat men Chris Cornell finns förhoppningsvis med oss länge än. Minnet över en stor insats i rockvärlden lär inte bli lätt att sudda ut. Den store förnyaren har lämnat oss men kvar finns som sagt musiken och den talar sitt tydliga språk. Vi lämnar er med några låtar som vi på Blaskan anser är extra viktiga i sammanhanget. God lyssning.

 

In Memoriam: Sir George Martin är död

George MartinGeorge Martin arbetade in i det längsta i alla de projekt där han var inblandad. Här ses han i studion under projektet ”Love” där han mixade om, producerade och arrangerade om utvalda Beatleslåtar åt Cirque de Soleil som sedan användes i deras shower. Det hela gavs också ut som ett nytt album under namnet ”Love”. Foto: Wikimedia Commons

George Martin ljudsnillet bakom The Beatles är död vid 90 års ålder. Om John Lennon och Paul McCartney var radarparet bakom låtarna så var George Martin mannen bakom det mesta av deras ljudverk. Han var inte bara gruppens självskrivne producent, han var dessutom den som upptäckte gruppen och såg till att de fick skivkontrakt. Han var alltså i högsta grad en av dem som låg bakom det största fenomenet rockvärlden hittills har sett. Han kallades därför länge ”The fifth Beatle” – den femte Beatlesmedlemmen.

Det började med att Brian Epstein, gruppens manager, kontaktade George Martin som redan jobbade för Parlaphone Records. Gruppen hade misslyckats med att få kontrakt med Decca och nu vände de sig till den redan etablerade Martin för råd. Han fick höra en demotape inspelad av Decca men blev inte imponerad först, det han fastnade för var Paul McCartneys och John Lennons sångröster och det blev inledningen.

Epstein och Martin hade ett möte på Martins arbetsplats i den numer så legendariska Abbey Road Studios i London och snart blev det klart att gruppen hade fått sitt eftertraktade kontrakt. Vid den här tidpunkten var fortfarande Pete Best trummis i bandet och när de fick göra en audition i Abbey Road Studios var det många inklusive Martin som var mindre imponerade av hans förmåga bakom pukorna.

När gruppen så gick in i studio för att spela in sin första egna låt ”Love Me Do” hade Best redan fått gå. De hade visserligen redan spelat in andras låtar förut, men vägrat att ge ut den av skälet att de ville spela in egna kompositioner och de hade också backat upp andra artister tidigare. På ”Love Me Do” ersattes Best tillfälligt av studiomusikern Andy White. Ringo Starr som blev gruppens näste trummis medverkade på tamburin i låten. Sagan The Beatles var inledd.

Succén var given och gruppen slog igenom med buller och bång 1962, resten är som det heter historia. Mannen bakom gruppen var fram till 1970 då de splittrades alltid George Martin. Han producerade samtliga album gruppen spelade in under sin karriär men han var i allra högsta grad den som låg bakom mycket av gruppens sound som kom att bli så stilbildande. Många andra band, bl a Rolling Stones var mäkta avundsjuka på The Beatles och deras överdådiga resurser i form av teknik andra bara kunde drömma om.

De ljudmässiga innovationerna var som alltid mästerhjärnan George Martin som låg bakom. På den här tiden hade banden man spelade in med få kanaler vilket inte medgav att man kunde spela in många instrument i stereo. För att komma runt problemet lät Martin en elektronik-tillverkare ta fram en speciell kabel som genom att seriekoppla flera bandspelare kunde få dessa att starta samtidigt. Han kunde därmed utnyttja fler kanaler vilket i sin tur medgav massiva musikarrangemang.

Ett annat trick hittar du i låten ”Being fot the Benefit of Mr. Kite” från Sergeant Pepper-albumet. Martin och ljudteknikern Geoff Emerick hade spelat in två Hammond-orglar. Martin spelade den ena och Lennon den andra. De hade dubblat hastigheten på bandet men var fortfarande inte nöjda med resultatet. Här gällde det att gnugga geniknölarna innan någon tappade tålamodet.

För att råda bot på detta missnöje instruerade Martin därför Emerick att klippa upp bandet och kasta upp det i luften för att därefter pussla ihop det bit för bit. Efter ett antal övertidstimmar och med gråten i halsen kunde man konstatera att man var nöjda med partiet som bara var ca 10 sekunder långt. En del historier talar om att processen gjordes om en gång, alltså att bandet klipptes upp två gånger innan man var nöjda men den delen av historien är obekräftad.

George Martin var förutom demonproducenten också den som arrangerade så gott som alla låtar åt The Beatles. Symfoniorkestrar, blåsarrangemang och körer var alla hans verk. Han fick sitt erkännande när McCartney senare i en intervju för tidningen Rolling Stone berättade att: ”George Martin was quite experimental for who he was, a grown-up.”.

Lennon däremot var efter Beatles uppbrott mindre imponerad och menade att många gjorde anspråk på att vara de som skapade Beatles, men få andra än gruppen låg bakom det faktumet. Han skrev vidare att en låt som ”Revolution 9” helt hade arrangerats och producerats av honom själv och Yoko Ono. Senare tog han dock tillbaka alla uttalanden med motiveringen att ”hans ilska hade tagit överhanden”.

George Martin The BeatlesDet var som den femte medlemmen i gruppen The Beatles George Martin kom till sin fulla rätt som producent, arrangör och uppfinnare av ny teknik för ljudinspelning. Här ses han i studio 1966 tillsammans med George Harrison, Paul McCartney och John Lennon. Foto: Wikimedia Commons

George Martin hann under sin livstid arbeta med fler artister än The Beatles. Han jobbade bland annat med Cilla Clarke och Paul McCartneys projekt gruppen Wings som han startade efter uppbrottet från The Beatles. George Martin arbetade också med band och artister som Gerry & The Pacemakers, America, Jeff Beck, John Williams, Ultravox, Neil Sedaka, Cheap Trick, Kenny Rogers, Celine Dion, The Who och Elton John för att nämna några.

Han producerade ledmotiven till Bondfilmerna ”Goldfinger” och ”Live and Let Die”, i den sist nämnda samarbetade han därmed återigen med Paul McCartney. Tillsammans med sonen Giles Martin producerade och arrangerade han om Beatles-låtar åt Cirque de Soleil. Namnet på projektet som blev cirkusens show-musik var ”Love”, låtarna i dess re-mixade version gavs ut som album under samma namn.

En stor man har alltså gått ur tiden. Hans uppfinningsförmåga, kunskapen om ljud och arrangemang och det sound han skapade åt The Beatles var lika mycket hemligheten bakom deras succé som gruppens förmåga att skriva underbara låtar. Med all rätt adlades han för sina insatser och det är på många sätt ett universalgeni och en person som representerade en epok i musikhistorien som nu har gått ur tiden.

För den som vill lära sig mer om det legendariska arbetet bakom alla succéer rekommenderas DVD-boxen ”Produced by George Martin” som också finns som Blue Ray. Blaskan sörjer naturligtvis denne gigant men som alltid lever hans arbete kvar i den geniala musik han var med och skapade.

Micheles Kindh hyllar George Harrison

The Apple Years 1968-1975 Utgåva 2014
The Dark Horse Years 1976–1992 2004
The Concert For Bangladesh

Att sammanställa en avliden artists livsverk och sammanfatta helheten gagnar visserligen oss musikälskare men kan också skymma artisten om det blir ”fel” material som väljs ut. I fallet George Harrison består utgåvan av ett par boxar och en livekonsert, det är därmed välkomponerat på många sätt. Allt material är inte bra på utgåvorna då det finns upp och nergångar, annars hade det kanske varit lite konstigt. Boxen visar ändå att George Harrison har utvecklats och skapat en en hel del briljans i sin karriär vid sidan och bortom The Beatles. Här kommer en del låtar med George Harrison som jag tycker visar just denna briljans.






Harrison-Apple-Years-1024x768