The Dead Weather – Dodge and Burn @@@@@

Efter två tidigare rockalbumen ”Horehound” och ”Sea of Cowards” kommer deras tredje album ”Dogde And Burn” som hittills är deras bästa,mest dynamiska och starkast när det kommer till fantasi och kärlek till både rock/blues/soul-musiken. Supergruppen där den ständigt närvarande Jack White berusar oss igen medan Alison Mosshart från The Kills låter sin röst vibrera stadigt runt låtarnas snirklande banor. Jack Lawrence från garagerockande The Greenhornes plus Queens of the Stone Ages-medlemmen Dean Fertita som alla utgör The Dead Wheather.
The-Dead-Weather-the-dead-weather-16581047-1280-800
Jag är mäkta imponerad av hur bandet kan variera låtarnas strukturer i ett sådant smalt spektrum som blues/rocken är i egentlig mening. Här får ackorden, klangerna och tonarterna stämma möte med en självklarhet som verkligen visar hur bestämda The dead Weather är med sina arrangemang.
Här har vi sånger som brinner passionerad och låter rocken brinna för livet men det blir ändå en härlig mix av disparata uttryck och influenser. Musiken berör med sina snabba kast genom sina olika stilar. Rockmusik utan skygglappar och här också musik som får låtarnas texter att etsa fast lyriken i metalplåten

The Dead Weather slår, hamarar och bankar sanslöst när de får chansen till det men ändå är melodierna taktfasta och i centrum hela tiden så låtarna alltid hamna ri fokus för gruppens musik. The Dead Weather lyckas över förväntan verkligen slå knock på mig. Detta är en av årerts bästa rocktriumfer om jag skall tillägga något så är detta musik till för världens förändring.

Dead_Weatherhttp://www.blaskan.nu/Blaskan/Nummer93/Musik/the_dead_weather_sea_of_cowards.html

Flera recensioner

Jack Whites nya skiva recenseras av Micheles Kindh

Jack White – Lazaretto

MI0003748983

@@@@

Jack White hade tillsammans med sin exhustru Meg White det lysande magiska garagerockduon The White Stripes, klara hjältar hos oss på Blaskan.

Sedan dess har Jack White haft två andra konstellationer såsom The Raconteurs och The Dead Weather med skicklig rasande garagerock och powerpop på programmet. Men nu är han mest soloartist som bor i Nashville och intervjuades förra året tror jag det var i tidskriften Sonic.

Hans förra och första soloskiva ”Blunderbuss” var en helt okej platta men den nya är dock mera klarare och kristallklar i synen på vad han vill med sina bluesrockiga spår och influensen från Howling Wolf är tydligare  och framförallt så märks ävenledes countryn finns där som en ny aspekt. Nu blir det det lite rockblues i samma anda som Led Zeppelins första utgåvor av sina skivor.

Låtarna tar bättre nu än på väldigt länge och formulera en klarsynt vision om att man skall vara starkare och bättre framslipade texter. Jag tycker om att plattan har mera av rock i sig och därför spetsas den till tack vare det. Den kanske inte är lika lekfull som förra skivan men det gör inget alls i min värld – så länge Jack White släpper fina och intressanta personliga verk som han gör det med sin nya skiva. En delikat platta som harvar på med starka kort till sånger. Detta är mitt hjärtas pålaga som stavas Jack White.