Jack Whites nya skiva recenseras av Micheles Kindh

Jack White – Lazaretto

MI0003748983

@@@@

Jack White hade tillsammans med sin exhustru Meg White det lysande magiska garagerockduon The White Stripes, klara hjältar hos oss på Blaskan.

Sedan dess har Jack White haft två andra konstellationer såsom The Raconteurs och The Dead Weather med skicklig rasande garagerock och powerpop på programmet. Men nu är han mest soloartist som bor i Nashville och intervjuades förra året tror jag det var i tidskriften Sonic.

Hans förra och första soloskiva ”Blunderbuss” var en helt okej platta men den nya är dock mera klarare och kristallklar i synen på vad han vill med sina bluesrockiga spår och influensen från Howling Wolf är tydligare  och framförallt så märks ävenledes countryn finns där som en ny aspekt. Nu blir det det lite rockblues i samma anda som Led Zeppelins första utgåvor av sina skivor.

Låtarna tar bättre nu än på väldigt länge och formulera en klarsynt vision om att man skall vara starkare och bättre framslipade texter. Jag tycker om att plattan har mera av rock i sig och därför spetsas den till tack vare det. Den kanske inte är lika lekfull som förra skivan men det gör inget alls i min värld – så länge Jack White släpper fina och intressanta personliga verk som han gör det med sin nya skiva. En delikat platta som harvar på med starka kort till sånger. Detta är mitt hjärtas pålaga som stavas Jack White.