Tom Petty – En av rockens giganter har gått bort

Hur kan man sörja en person man inte har en relation till? Är det ens möjligt? Jo då, det är det och anledningen är enkel, man ser andra band än de relationsmässiga. I Tom Pettys fall var det den fullständigt förödande bra musiken som i varje fall fick mig att falla som tre ton Gullhögens. Därmed skapades just det bandet jag talar om och dess existens blev uppenbart i måndags då vi nåddes av dödsbudet. Själv är jag som alltid bedrövad och chockad, en av rockens stora har gått bort.

Melodikänslan, den trallvänliga popen, rocken i kombination med denna, tillbakablicken mot grupper som The Byrds, Paul Collins Beat, The Real Kids osv men också med en gnutta eget samt blandningen av alla stilar gjorde att denna länk kunde uppstå. Och den bestod genom alla år, skiva efter skiva var alla små mästerverk. Bäst i mina öron är fortfarande det legendariska genombrottsalbumet ”Damn the Torpedoes” från 1979. Med ena benet i New Yorks punkscen och det andra i traditionen skapad av grupper som The Byrds, fullständigt svepte den bort mig från stående position.

Naturligtvis var också Tom Petty en i allra högsta grad kommersiell artist. Framgångarna med album som ”Full Moon Fever” eller låtar som ”Into the Great White Open” banade vägen för det. I vissas ögon kan ju sånt vara detsamma som en automatisk fatwa, men faktum är att Tom Petty klarade också den balansgången det alltid blir mellan kvalité och att ändå sälja. Hans recept var alltid att hålla fast vid sitt sound men ändå skriva låtar som gick rakt in i folks hjärtan. Vem kan glömma en låt som ”American Girl” som blev en kioskvältare?

En rocklegend är död men hans musik lever vidare. Rik låtskatt är inte fy skam men sorgen över Tom Pettys död överskuggar trots allt. Foto: By Camtin at English Wikipedia – Transferred from en.wikipedia to Commons., Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=2857731

Så har då en av rockens viktiga personer tystnat. Med honom försvinner en viktig pusselbit i musikens värld. Historieberättaren, låtskrivaren och ljudsnickaren Tom Petty har tystnat. Kvar finns som alltid en rik låtskatt, har du inte utforskat denna rekommenderar jag varmt en närmare titt. Plattor som ”Damn the Torpedoes” borde stå i varje skivhylla och de andra är inte dumma de heller. Så vad väntar du på? Ut och undersök en underbar låtskatt om du inte redan är en av de inbitna.

En sista hyllning hinner vi med och jag väljer fyra av mina favorit-låtar, tre från hans mellersta del av karriären och en lite äldre. Den sista – ”Free Fallin'” är inget annat än en klassiker. Den är dessutom ett av de tydligaste exemplen på hans berättarkonst. Från Amerikas utmarker och småstäder med dess traditioner på gott och ont så skalar han obevekligt av varje lager på löken. Lägg märke till att bakom varje ord kan man också ana samhällskritiken. Tack för ordet och god lyssning men med en smula sorgkant.

 

 

 

Tom Petty öser på igen

Tom Petty & The Heartbreakers  – Hypnotic Eye

TPATH_HypnoticEye_Cover_CD_F2_RGB_0@@@@

Det var länge sedan som Tom Petty och gode vännen Mick Campbell hade bandet Mudcrutch. Där lades grunden till bandet Tom Petty & The Heartbreakers, en grupp som skulle bli en av den amerikanska rockens främsta genom tiderna. De har sedan dess diskret byggt upp sin status som ett levande rockband. På konserter och skivor har de skapat ett namn som är synonymt med kvalitetsrock.

Även om flera medlemmar kommit och gått genom åren, så har Mike Campbell och Tom Petty hållit ett stadig hand på rodret på skeppet ”Heartbreakers” under alla år.

Varenda skiva med bandet har hållit god kvalitet och de kan lugnt sägas vara en god grund att bygga upp en skivsamling på. Få grupper har som Tom Petty & The Heartbreakers kunnat ge lyssnarna det bästa av den amerikanska musiktraditionen.

tompettyheartbreakers

Bandet har en lång karriär. I nästan fyrtio år har de spelat in skivor som t ex det fina snygga debutalbumet som är självbetitlat. Jag upptäckte dem först på slutet av sjuttiotalet och har sedan dess beundrad och hängt med i Tom Petty &  The Heartbreakers utgivning av starka skivor.

1323728686tompetty_img02_hires

Det nya albumet har en ovanlig mjuk rockig känsla med oerhört enkla melodier och väldigt sofistikerat sound som skapar ett störtskönt vibrerande. Känslan av lugn och ro infinner sig snart. En harmonisk platta som fyller min själ med behaglig ro och djupgående romantiska drömmar.

Varenda sång är välskriven och framförallt fint arrangerad, en detalj av  många på en intrikat platta. Avskalade men ändå komplexa texter som ger ett djupsinnigt intryck är ett av kännetecknen. Jag vet inte hur processen har gått till eller hur skivan jobbats fram. En stark grundläggande vision som sakta men säkert har vuxit fram under inspelningen och förmodligen också mejlats fram ligger nog bakom om jag får gissa.

Jag lyssnar på en skiva som i ett ögonblick låter en blues slingra fram i både text och komp, medan det i andra sånger kan blandas om ordentligt med både rock, country och lite mera pop. Här finns till och med lite jazzanstrukna inslag som i sista låten ”Shadow People”. Där får jag en känsla av att Tom Petty har låtit sig inspireras av Van Morrison fram till den mera rockiga gitarren avlöser jazzpianot. Tom Petty och hans bandkamrater har gjort en bra och fin mix av blues i samma anda som B.B King och dessutom fått in lite supernsnygga arrangemang i stil med Steely Dan på framförallt skivans sista spår.

Tom Petty fortsätter med sitt nya album att skapa varma och bördiga låtar direkt från myllan, men som ändå har en urban prägel. Musiken kan därför både sägas tillhöra framtiden och utgöra en blick bakåt till den amerikanska rockens sjuttiotal. Den countrybetonade rock som gjordes framförallt i Kalifornien och Los Angeles är grunden. Namn som Linda Ronstad, Neil Young, The Byrds, Graham Parson, Poco, The Flying Burrito Brothers med flera stora artister är inspirationskällan för den retrospektiva sidan av musiken. Dessa artister delade ju samma vision som förlagan Graham Parson hade med sin kosmiska musik – mötet mellan country och rock. En vision också Tom Petty hyser i sin musik.

En stor modern rockplatta som undertecknad inte kan låta bli att älska för att den har en så gedigen kvalitetsstämpel.

Micheles Kindh

Mer läsning och recensioner av skivan:

Rolling Stones recenserar

Tom Pettys egna hemsida där du kan läsa mer om skivan

GP recenserar

Tidningen Telegraph recenserar

För Tom Pettyvänner vill jag också rekommendera hans två soloalbum ”Full Moon Fever” från 1989 och ”Wildflower”