Konst på Waldemarsudde: Form och färg – André Lhote och svensk kubism


Vad är kubism skulle man kunna ställa sig? Svaren kanske skulle variera beronde på vem man frågar. Vid sekelskiftet så började dadaismens lekfullhet, futurismens maskinkultur, fauvismen och expressionismens starka färger få en ny motvikt när geometriska synsätt där maskinens former fick sitt eget språk i Brancusis och Picassos renodlade sätt att genom rena former men ur en geometrisk fri form bygga upp en ny form av konst – kubismen.
Matisses berömda yttrande om Picassos vän ”Braques små kuber”fick den berömda konstkritikern Louis Vauxcelles att mynta begreppet kubism i en artikel vilket gjorde det begreppet gångbart i allmänhetens ögon.

Det handlar om hur man ser på sina objekts former och försöker skapa en ny bild där linjer, streck, former och motiven målas ur en maskinell men uppdelad i just geometriska konstruktiva perspektiv. Mönster, flersidiga och nästan matematiska former blir det som gäller i de målningar som tillkom.

En av de konstnärer som övergick till att skapa konst i kubistisk stil var just André Lhote. Han verkade som en motvikt mot impressionismen gå mot den kubistiska stilen. Även om en del av Paul Cézannes sena verk som ställdes ut efter hans död 1906 kan sägas närma sig kubistiska stilideal efterspm cylinder och konen blev något som formmässigt utnyttjades av Paul Cézanne.

André Lhote ville komma ifrån den klassiska impressionismen genom att se konsten ur de mera flervinklade, mångsidiga och skarpa mönstrena. Det är här som André Lhote blev mera aceepterade av många konstälskare och framförallt blev vid sidan av Ferdinand Leger en väldigt populär lärare i konst. 1500 elever räknades han utbilda och av dem var det cirka 200 svenska män och kvinnor från 1910 och in på femtiotalet lärde han ut sina erfarenheter
Hela utställningen baseras på Prins Eugens egna samlingar av André Lhotes verk men här förstärkt med hans många svenska elevers disparata verk. här kommer en del exempel.



Detta är en av de bästa konstupplevelser jag har haft hittills i år. vacker och inspirerande och jag blir hjälplöst förälskad i dessa målningar med kubistiska välutvecklande motiv och jag har hittat hem här. Det blir alltid till slut den här stilen jag alltid återvänder till i själen.
Här är en utställning gjort med kärlek och ren pedagogisk känsla att vilja skapa något för att utbilda och få oss förstå storheten i den kubistiska konsten. Fastän också för att koppla stilen till oss i Sverige. Här är det framförallt konstnären Georg Pauli som introducerade André Lhote till svensk publik samt studerade hos honom för att lära sig den kubistiska formläran och hur man såg på geometrin inom konsten.

Jag blir löjligt glad åt att beskåda verken tillsammans med min hustru. På samma sätt när jag blev förtjust i Kandinskys färgmystik eller Tatlins torn och Rodtjenkos figurativa konst får jag nu den här starka kärleken för en konst som fortfarande brinner och har kraft i form av skönhetens specifika arkitektoniska uppbyggnad i verkens kompositioner.

Här finns en stark realistisk ton i verken men ändå blir den abstrakta principen som bryter upp verkligheten genom att transformera den till abstrakta och geometriska former och koniska vinklar. Med andra ord är det konst som betyder att det går att skapa konsten i vilka former som helst utan begränsningar som din egen fantasi möjligen sätter.


En av hösten/vinterns bästa utställningar.

Cecilia Edenfalk på Waldemarsudde: Maskros/Dandelion

Jag såg Cecilia Edenfalk 1990 på Galleri Sten Eriksson med dessa upprepande motiv med en man som smeker, klappar eller gör någonting med sina händer bakom ryggen på en naken kvinna?. Jag fick då ingen emotionell begreppslig känsla inför hennes verk. Tre av dessa motiv finns med på denna utställning som både har nya såsom äldre verk på den här retrospektiva utställningen.
2016-12-06-15-55-53

Mitt problem är att när jag beskådar de nyare verk med maskrosor i centrum där naturens förgänglighet, livets årstidsväxlingar och livets skörhet kan visserligen vara en roligt konceptuell idé. Men inför de verken känner jag mig personligen tom inför dessa motiv, Min hustru Helene Nilsson tyckte bättre om dessa ideér när de uppvisades.
Jag får däremot mera förstålese för hennes nästan metafysiska måleri när hon gör egna tolkningar om uppenbarelser eller kring tankar om änglar som i form av statyer kan påverka själen. Där finns konstens inneboende styrka som strålar ut av pur mystik. Sådant är jag mera hyperkänslig inför. Livets andliga sida sådan som den ryska modernismen i Kandinskys kunde uppvisa i sina perspektiv på färgernas betydelse eller i Malevitjs abstrakta måleri. Där växer verkligen Cecilia Edefalk som konstnär enligt mitt tänkande. Då verken liv och just en nästan taktil sublim erfarenhet att växla mellan magisk realism och andlig djupsinne.
2016-12-06-15-57-10
Jag blir berörd av just bilden av en anonym kvinnlig staty med gåtfull förflutna som på målningen här nedanför. Detta uppskattar jag därför den målningen är öppen för fantasier och levand eorganisk tilltro på att tolkningar är enbart din egen uppfattning och upplevelse du har inför dig själv.
2016-12-06-15-52-07

2016-12-06-15-56-19

Utställningen är i sin helhet en holistisk upplevelse men lämnar mig splittrat i tanken då jag inte intaga förståelen inför helheten av Ceclia Edenfalk omfattande motivvärldar som omger denna konstnärliga galax.
2016-12-06-16-04-38